* Jag blir förbaskad när någon rycker saker ur händerna på mig. Låt mig göra klart, eller be mig lägga ifrån mig sakerna innan ni bara tar dem.  

*Jag är som en öppen bok. Mår jag inte bra så syns det tydligt. Är jag glad så strålar jag som en sol. Det är bara att öppna ögonen och börja läsa.  

*Jag försöker alltid bemöta andra som jag själv vill bli bemött. Nästa gång kan det vara jag som behöver hjälp!  

*Jag har kort minne och jag får anstränga mig för att komma ihåg alla små detaljer.  

*Jag älskar att hålla på med "Sökord" (brukar finnas i korsordstidningar). När jag sitter och tittar på alla bokstäver som är huller om buller så "lyfts" orden liksom fram. Det är nog svårt att förklara för någon som inte har denna egenskapen, men sökord ter sig tydligen enkelt när jag gör dem.  

Vill ni veta fler hemligheter???

/Kastrullhäxan  

Jag tänkte försöka summera ihop veckan lite, det har ju blvit en del inlägg utan bilder, men nu tog jag mig i kragen och tömde kameran i alla fall. Mobilen har fortfarande en del bilder som behöver tömmas i datorn, men det får bli vid senare tillfälle.

Jag kan ju börja med att berätta lite mer om Farfars 90 -årsdag. Det var ju klass 2 varning i Sverige men jag ville så gärna åka och träffa honom. Vi släppte ut hästarna på morgonen och gjorde klart stallet och åkte sedan hem och gjorde oss i ordning samt åt en macka. Därefter packade vi bilen (det krävs en del packnnig för att vara riktigt förberedd, det var bla varma kläder, filt, reflexer, snöskyffel och sand som skulle med) och hämtade blommorna och gav oss sedan iväg.

Det var tufft att köra ner, och ännu värre att köra hem igen. Vi klarade oss dock, tack vare min sambons skicklighet och erfarenhet.

Jag kan erkänna att det var dumt att åka, men jag är SÅ tacksam att jag fick träffa Farfar.  (Och givetvis resten av släkten också!)

Farmor

Farfar. Tokgubbe!  

Vi var några stycken som gick ihop och köpte en blomma åt honom. Trots att jagbar den så snabbt jag kunde från bilen och in så blev den lite ledsen över snöstormen som var, men jag hoppas att den sitter ihop och glädjerderas vardag ett litet tag i alla fall.

Vi har tagit hem en gammal dressyrpsik från stallet. Det är katternas stora förtjusning och jag har faktiskt nästan misstänkt att Lumi har haft träningsvärk för det är hon som jagar den mest. Förhoppningen är ju att hon ska gå ner lite till i vikt när hon stimuleras att röra sig.

Jag har alltid tyckt att Pyret är en duktig jägare, men han är faktiskt inte i närheten av Lumis entusiasm när det gäller piskan. Det kan ju iofs bero på att han vet hur roligt det är att jaga riktiga byten, vilket Lumi inte vet så mkt om.

Det är inte helt lätt att agera fotograf och "lektant" samtidigt men några bilder fick jag i alla fall.

Pyret ligger på bästa och varmaste platsen med utsikt.     

Lumi jagar och ser söt ut samtidigt...

Igår var jag på min nya arbetsplats och träffade några framtida arbetskamrater och fick skriva på mitt anställningsbevis. För er som inte vet så ska jag börja i Tierp och jag får 75% där. Kanon tycker jag! Jag fick även tag i AF som har hand om mig i en månad till och vi rättade till det som varit tok idigare. Tänk att jag kunde hjpla AF med något!  

Hästen... Ja... Vad ska man säga? Det är så mkt snö och skidåkare överallt så man kommer knappt någonstans. Dock behöver jag hålla igång honom för att han int ska gå upp i vikt så jag hoppas verkligen att ridbanan bir plogad snart. Annars kommer jag få ont i magen på riktigt!

Nu är det bäst att jag avslutar och sysselsätter mig med något vettigare än att delge mg av mitt liv till alla andra. Ha det fint hör ni!

/Kastrullhäxan  

Klockan är 00.45 och jag ska gå och lägga mig. När jag slår upp mina vackra blå igen är det dags att sätta sig i bilen och åka till Tierp för att skriva på anställningsbeviset. 75% har jag fått och det känns SUPERKUL!  

Sedan ska jag visst motionera den lilla runda gula fyrbeningen jag har hand om. Det kan bli rätt intressant efter att ha hört sambon berätta om intaget ikväll.

Han tog Limus först vilket fick Jum-Jum att bli väldigt upprörd. Dock orkar han ju inte galoppera efter staketet i snön längre, utan istället galopperade han efter den upptrampade stigen bort till höbingen och så runt där några varv innan han galopperade tillbaka till grinden och gnäggade efter dem! Knäppskalle!

För övrigt har vi ju gjort en resa Gävle-Örebro-Gävle i helgen. Tuff körning kan jag lova då det var oväder. Men vi kom både dit och hem helskinnade.

Jag är så tacksam att jag fick träffa farfar, för vi har nog inte så många födelsedagar kvar att spendera ihop. Han har blivit riktigt skröpplig, och jag fick faktiskt en mindre chock när jag först såg honom.

Nej... Dags att sova!

/Kastrullhäxan  

Hallå där ute i snön!

Jag tänker snart göra en resning bland mina länkar då en del bloggar inte uppdateras och andra har försvunnit till andra adresser.

SÅ om det är någon som känner att denne gärna vill ligga kvar (eller kanske bli tillagd) som länk hos mig så skicka en kommentar så grejar jag det.

För övrigt har jag nyligen fått veta att min tjänst i Tierp kommer att vara på 75%!  Behöver jag förtydliga hur glad jag är!?!?!

Jag tänker dock inte säga upp mig från min nuvarande tjänst riktigt än, jag vet ju inte om tjänsten i Tierp blir fast (men det hoppas jag ju) och med tjänsten kvar så kan jag ju faktiskt välja om jag vill jobba extra någon enstaka helg eller så. Vi får se hur det blir.

Nu ska jag krypa upp i hörnet på soffan och mysa lite. Och be en bön om att vädret är snällt emot oss i morgon då vi har planer på att åka till Närke. Ha det fint!

/Kastrullhäxan  

För tillfället har jag tappat gnistan lite. Den åter vänder nog snart, men det är så trist när man inte kan gör anågot utan måste vänta ut situationen och hoppas på det bästa.

Just nu sitter jag och försöker få i mig lite mat, men det tar bara emot. Usch! Måste försöka få ner lite till i alla fall så att jag orkar med dagen.

Det är lite turbulens runt omkring mig nu, ni behöver inte oroa er för det reder nog ut sig, men det är att jag är så orolig för alla andra.

En blir utmätt av kronofogden, bästa kompisen är inblandad i en olycka och bryter benet, bästisen har bekymmer på sitt håll och så är det lite annat smått och gott som vi inte behöver dra upp här i klartext. Förstår ni att jag är orolig för er???   Ni är ju ta mig tusan bland det bästa jag har och jag behöver er! Ni är jätteviktiga för mig och jag lider med er när ni inte har eller mår bra!

Jag ser människor som gör varann så illa och jag ser människor som gör sig själva så illa. Jag blir så ledsen för det är så onödigt! Lite eftertänksamhet skulle kunna rädda många hjärtan från att krossas, men vissa (många?) verkar inte fungera så, utan de tänker bara på sina egna käsnlor här och nu.

När människor som vi älskar gör dumheter så måste vi sätt aner foten, det är jättejobbigt, men man måste göra det för att visa att ett sånt beteende inte är acceptabelt.

Det är så svårt att säga ifrån, man är så rädd att förlora något/någon man älskar så ofta väljer man istället att bara vara helt tyst och låtsas som om inget hänt. Jag ser andra göra det, och jag har själv gjort det.

Hela livet är som en balansgång, för det är viktigt att inte vara alltför tuff och principfast och envis också. Att säga ifrån men inte dra ut det i evighet. Alla gör misstag och har man sagt att man ska förlåta så bör man också göra det så att det inte kommer fram igen och igen och igen och aldrig får något slut.

Nej, nu ska jag sluta svamla, försöka få i mig lite mer mat och sedan byta om för att följa med en kamrat och hennes häst till ATG-Kliniken. Det är bara att hålla tummen och hoppas på det bästa.

/Kastrullhäxan  

Livet är så orättvist!

Och nu tänker jag inte för min egen skull!

Som en del av er vet så gjorde vi oss av med 900an. Bilen i sig bär inte något större värde då den är skruttig, men i rent personligt värde är det annorlunda då personen som fick bilen ska ha den att använda till ett framtida jobb.

Nu är bilen trasig och ägaren grejar för fullt för att få ordning på den.

Då kommer fogden och säger att bilen har ett högre värde än vad ägaren får ha bil för, de mäter ut bilen och tar den.

Jag har full förståelse för att man inte får äga något nytt, dyrt och flott. Men den här bilen är som sagt skruttig och inbringar inte många kronor vid en försäljning.

Jag sa åt ägaren att inte ens peta på bilen nu förrän fogden har varit där och sett den, det kommer nämligen kosta fogden mer att hämta bilen (eftersom den inte är flyttbar av sig själv) än vad bilen är värd.

Det är tydligen viktigare att driva in skulden snabbt och enkelt istället för att låta ägaren till bilen hitta ett jobb, kunna åka till jobbet och sedan börja betala av.

Jag förstår ju att de måste följa sina lagar och bestämmelser, men jag är väldigt frågande till hur de ska göra när de faktiskt ser bilens skick!

Jag har så förbaskat ont i magen över detta just nu, för det som håller på att hända är att personens liv går i spillror. Inte nog med att de tar varenda överflödig krona som han får, utan varje liten pryttel ska väck -inklusive det som faktiskt håller personen vid liv. 

/kastrullhäxan  

Nu har man övat inför att skaffa egna barn. Vi fick nämligen äran att vara barnvakt till Tilde, 6 år.  

Något som man ska vara mkt medveten om är att det finaste man kan få låna från någon är deras barn! Alla ni som läser här som är föräldrar kan ju intyga det!  

Vi började med att fika lite smörgås och Tilde fick oboy, två muggar sköljde hon ner nästan på en gång. Och helst äter hon ju enbart osten på smörgåsarna och lämnar smörgåsen ensam kvar. Så är det ju med barn, eller hur?

Därefter gav vi oss iväg till stallet och grejade lite. Tilde var med och både mockade, sopade och packade höpåsar. Hon är en riktigt duktig tjej som har sett och uppfattat hur vi gör och som gjorde likadant. Jag tror ärligt talat att jag adrig sett en sexåring mocka så noggrannt som hon gjorde åt Jum-Jum.  

Tilde fick både åka i vagnen efter Limus, det var jätteroligt eftersom hon då får chansen att trava och åka lite fortare än när hon rider och sedan fick hon rida på Jum-Jum sista biten hem till stallet. Det var en lite trött och frusen Tilde som kom med oss hem sedan, men när vi kom in i bilen och fick igång värmen och sedan kom inomhus så kom den vanliga, väldigt glada och goa Tilde fram igen.

Tilde rider Jum-Jum. Finns det någon som han bär försiktigt så är det den här tjejen!

Vi hann inte mer än hem och byta om innan det var dags att smita upp till svärmor (som är Tildes farmor) och äta lite. Tilde är väldigt förtjust i min svärmors katt och det krävdes lite försiktig övertalning innan kisse fick sitta på golvet och vänta på sin mat medan vi åt.

När vi ätit klart gick vi hem och jag duschade medan Tilde och min sambo tittade lite på tv och klappade (eller försökte klappa i alla fall) katterna. Jag hann inte mer än kliva ur badkaret och vira in mig i badlakanet innan Tilde stod i badrummet och upplyste mig om att nu var det hennes tur att bada med skum! Jag hjälpte henne att tvätta håret (hon är SÅ DUKTIG, hon hjälper en verkligen, klagar inte när man gör fel utan visar istället hur man ska göra för att det ska bli bättre osv!) och sedan virade vi in henne i handdukar och myste på soffan framför melodifestivalen.

Det som kunde vara kvällens stora hinder att övervinna var bedtime! Det finns ju alltid en risk att dagens alla roliga äventyr slutar i en faslig hemlängtan. Jag hade en förhoppning om att Tilde skulle somna på soffan, men hon hade fullt upp med att först försöka mysa med mig och sedan springa o kittla min sambo så det blev inget av. Jag kröp därför ner i sängen och slog på TVn i sovrummet och VIPS! så var hon inne och låg intill mig under filten! Gud vilken go unge!  (Påminner mig lite om syrrans ungar som kommer rusande som två ekorrar och ska ska kramas, skillnaden är att de är två och Tilde är själv  )

Min sambo kom också och la sig och det tog kanske 30 minuter innan både jag och Tilde sov -tillsammans under samma filt.

Jag har sedan jobbat natt, sovit ungefär 5 timmar och sedan packat in sambo och sexåring i bilen och åkt till Dalarna och hämtat hem en häst. Det var en lite nervös, men ändå väldigt glad ägare som återsåg sin älskade pärla igen. Jag vet numera en häst som aldrig kommer flytta något mer.

Dagen har känts lång, men nu är det ääääääntligen kväll, Tilde är tillbakalämna hos sina föräldrar och nu är det lugn och ro kvar av helgen. Sambon har satt en Thriller i DVD:n så han vill nog antagligen att jag ska krypa nära intill i natt.

Nåja... Nu har ni fått nästan två dagar i detalj.

/kastrullhäxan  

Mitt liv har gjort en ganska tvär sväng igen och ja vet vad jag VILL, men jag vet inte om jag KAN. Fasen! Jag vill verkligen INTE  tacke nej till det här erbjudandet, det skulle göra mig ledsen på riktigt.  

Det som saknas är tryggheten i min ekonomi. Jag vet ju först i oktober (eller ja, jag får räkna med att jag får veta först då) om jag får fortsätta min tjänst i Tierp. Jag har ju i alla fall siktet inställt på det, jag vill ju jobba så!

 I natt har jag drömt om andra världskriget. Drömmen kändes så sann att jag var tvungen att kolla bakom gardinerna när jag vaknade. Usch vad otäckt!

Och att Lumi sprang före och blåste upp sig och reste ragg när jag gick på toa gjorde ju inte att mitt hjärta lugnade sig.   Jag lyckades i alla fall somna om.

Igår var hovis ut till oss och skodde våra hästar. Jum-Jum har inte slitit varken sko eller brodd särskilt mkt. Det har ju mest varit snö som underlag och det klarar korna av bra. Så han har samma skor för tredje gången nu   Det är att vara både ekonomisk och miljövänlig!  Så nu hoppas vi att snön får ligga kvar ganska många veckor till (men det behöver INTE komma en enda flinga till!) så att jag verkligen får valuta för de här dojorna. Jag tänkte att min kära sambo ska få nöjet att kolla över lite broddar. Hovis tyckte att de var helt ok, men jag tror att det iaf är någon som jag vill byta innan den blir på tok för rund. (Blir de runda går de inte att få ur sen) Nästa vinter funderar vi på guldskor, men vi får se. Jum-Jum sliter ju inte ner sina skor till cd-skivor som Limus gör. Och nackdelen med gulsdkor är ju att brodden sitter där de sitter. Blir det plötsligt barmark så måste man ha ut hovis för att få väck skorna! (Om man nu inte kan sko själv, men riktigt så duktig är inte jag!)

Nej... Om man skulle ta o påbörja sitt nya fräscha liv redan idag kanske?

See you!

/Kastrullhäxan