Igår var jag in på banken för att prata med dem om ett nytt bankkort.

Just nu har jag ett Maestro världsnaturfonden och jag kan inet påstå att jag är direkt missnöjd, men alla gånger fungerar det inte helt och fullt.

Electronkort (som Maestro tex är) kan vara ett bekymmer när man ska handla och banken blir offline. Då godkänns inte köpen med electronkort. Och jag som i princip ALDRIG har kontanter på mig får det ju lite svettigt vid såna tillfällen.

Hur som helst, jag fick träffa en jättetrevlig tjej på banken som frågade om min anställning och vad jag tjänade.

Och så berättade hon att man egentligen ska ha en årsinkomst mellan 100.000-150.000kr/år för att få ha ett sånt där kort.

Hm... Ja vad ska man säga? 

I nästa andetag ber hon om mitt personnummer och får det och kollar då upp min ekonomiska historik.  Hon klickar några gånger och så säger hon: "Du har ju iofs pengar på kontot. Ganska mkt pengar dessutom..."

Jag svarade henne att noll, det var det läääääänge sedan jag hade på mitt konto!

Och då tittar hon på mig och säger:

"Jag gör ett undantag för dig. Men du ska veta att kortet kan dras in om du inte sköter det."

YES YES YES!!!! Jag är verkligen född under en lyckosam stjärna!

Idag har jag varit och köpt ett sadelöverdrag, ett nytt träns (med remontgrimma den här gången, så FINT!) och ett vintertäcke till hästen. Lite tur här också, då det var 50% på vintertäckena och detta var det sista av de här. I Jum-Jums storlek dessutom! Gissa om jag är nöjd.

Men jag är trött också. Det känns som jag spenderat hela dagen i bilen. När jag tittat till hästarna så höll jag på att köra fast i leran också, bilen gick på tvären igenom pölen vid betet. =(

Nu är det bäst att jag slutar. Ni får klara er utan bilder!

13 horses, swimming in the sea
Waiting for someone to find them
Their ship is gone, and now they are alone
With water everywhere around them

The men were saved, from the sinking ship
Right before it started, to burn
And while they’re safe, their loyal friends need help
Patiently waiting for their turn

13 horses, swimming in the sea
They don’t even know, it’s pointless
The pride remains, but this time it won’t help
They used to be so tall, and suddenly they’re small

There’s a couple, way too far behind
Soon they will be out of sight
But then who cares, they’re dying anyway
All of them are doomed this night

11 horses, swimming in the sea
The sea they thought was just a river
They’re used to this, it’s probably just a race
That helps to ease their minds, but where’s the finish line

The night grows dark, the body wants to rest
It hurts to breathe, and still they do their best
They want to live, no matter for how long
Their thoughts have disappeared, ’cause now they’re pretty scared

7 horses, struggling in the sea
Waiting for someone to find them
They don’t look back, ’cause what’s the point of that
There’s only death behind them

They cry for help, but help will never come
They don’t know where to swim, or where they’re swimming from
They try to swim some more, when panic starts to spread
They’re swimming into shore, but only in their heads

The 3 last horses, dying in a sea
Shouting of their cries for no one
They’re born to win, they’re screaming in their hearts
The strength of thousand men, they’re fighting ’till the end

The sun is up, birds are everywhere
They’re flying high, surfing in the air
It’s nice to live, when life is such a bless
One horse that swims, it seems to be the last

The thirteenth horse, has always been the best
His owner will be proud, but now he wants to rest
He’s longing for his home, the girl will give him food
‘Good boy’, she’ll say, together they will play

13 horses, swimming in the sea
Soon they will be gone forever
And while they swim, one thing still remains
And that’s the hope that never dies

Livet är så fullt av ansvar, beslut och åtaganden.

Ibland kan vi känna att vi inte orkar, men att bli vuxen är något oåterkalligt.

Idag går mina varma tankar till en på forumet där jag alltid hänger- Buke.

Hennes häst har en längre tid varit dålig och nu finns det längre ingen bot eller råd och det tunga beslutet måste tas...

Jag har lagt länken på Buke, och jag la den även här när min kära vän Vickan fick ta bort sin häst, men jag lägger hit den igen...

http://www.indigo.org/rainbowbridge_ver2.html

För övrigt kan jag berätta att jag tog med min svägerska till Bilprovningen. Kanske ska göra det till en tradition då hon var med på ombesiktningen på 900an också?

Hur som helst, de hade datakrångel på bilprovningen så de fick skriva allt på papper och på min bil var de två killar i kanske 25-30årsåldern (fy vad det är svårt att gissa andras ålder!) som kollade på min älskade bil.

Jag var med och kikade på alla grejer, fick veta att draget är en problematik med just Saab.

Och när vi kollade på framdäcken började den andr killen flirta med min svägerska, haha! Jag fick iaf veta att bromsbelägget på vänster fram börjar bli slitet. De anmärkte inte på pappret, men talade om det för mig.

SÅ jag är nöjd och glad.

Vilken tur jag har haft som fick en sån fin bil som förstabil!!! =)

Klockan är 8.30 och om en timma ska jag vara på Svenska bilprovning med min älskade 9-5a. Vi får väl se hur det går.

Igår var jag med Lumi till veterinären. Det var dags för den årliga vaccinationen och tja... Jag får säga att det gick bra.

Först ville Lumi inte alls gå in i buren. BLÄ!!! Det är inte som Pyret som man sätter i burens öppning och sen ger en liten lätt puff på rumpan, Lumi satte verkligen ner alla fyra tassarna i golvet och vägrade gå in. Hon påminde faktiskt lite grann om Jum-Jum!!!

Jag fick i alla fall in henne varpå hon börjar kloa för att få upp gallerdörren. Det får hon inte då den inte är helt och hållet stabil. Pyret har vid ett tillfälle forcerat den, så ja... Och eftersom det regnade på ganska bra ute så valde jag att lägga en regnrock över buren och då lugnade hon sig snart.

När jag går över parkeringen blev jag varse om att jag borde skaffa gummistövlar. Nattens ihärdiga regnade hade översvämmat parkeringen så jag fick gå absolut närmast garageportarna för att få ut bilen. Jag tror att det var fyra vaktmästare som sprang runt med varsin kvast och letade efter brunnarna.

Sätter fast Lumi på passagerarsidan med bältet och börjar min färd. På sina ställen måste man ta det lugnt eftersom vägen är översvämmad. Jag är rädd för att få vattenplaning trots att jag vet att jag har bra däck.

I korsningen mot Hille blinkar jag och svänger in vid refugen för att ta vänster. Jag får inget möte så jag förbereder mig att svänga.

Rätt som det är får bilen som står till höger i korsningen för sig att han kan köra, antagligen tittade han bara på själva vägbanan där de kör 90 och inte om det stod någon som skulle svänga.

Det var faktiskt lite otäckt för han såg mig verkligen inte förrän i sista sekund. Så han stannar mitt på körbanan! Tur att det inte kom någon!

Så ja... Lite skakis blev jag allt fast det inte alls var riktigt så illa som det låter. Hade han kört så hade jag nog hunnit stanna, även om det varit med en hårsmån, men nu stannade vi ju bägge två...

Jaja... Ska fixa det sista innan jag går ner till bilen och åker iväg. Håll tummen nu!

Jag antar att jag måste berätta om min helg i Åland.

Jag har haft jättetrevligt, sett en del av Mariehamn, upptäckt hur dyrt allt var och sett på hästhoppning.

Vi låg i gräset och försökte fota och vi har verkligen haft jättetur med vädret. Solen sken hela lördagen så när vi var iväg och åt så satt vi ute.

Dock så har de timmarna vi läg i gräset gett resultat. Jag lyckades fota mig vid en spegel, och ni får ursäkta att jag kluddat på bilden, men jag har inte lust att visa min icke bruna mage XP

Allt har varit toppen... Vi kom dit mitt i natten och fick börja med att damsuga lägenheten eftersom hantverkarna inte tagit rätt efter sig när du bytt ut ett fönster. Att vi dessutom hade med oss en uppblåsbar madrass som var 157cm och som lät som en dammsugare fick mig att fundera på vad grannarna tyckte.

Mitt i natten klev dessutom min kompis upp och blåste upp den lite till, jag var väldigt trött och jag öppnade inte ens ögonen, men jag kunde inte förstå varför hon skulle dammsuga igen!

Var på krogen på lördagsnatten och Heartbreak här i Gävle kan slänga sig i väggen. Det är inte genomtänkt alls. Överallt är det hög musik och jag har övervägt öronproppar. SÅ var det inte på Åland. Visst, på dansgolvet var det musik och dunkadunka, men gick man genom dörrarna kunde man faktiskt samtala i ganska normal ton.

Här är bilderna!

Idag bär det iväg till Åland tillsammans med Lollo. Det ska bli skoj!

Jag har nyligen gjort mig i ordning och packat och väntar nu bara på skjuts till båten.

Och när jag såg mig i spegeln så kände jag mig nöjd med mig själv. Det är SÅ SKÖNT att känna så.

Jag hatar när tankarna börjar mala i mitt huvud att alla andra är så mkt finare än mig.

Jag som aldrig har jämfört mig med andra, som aldrig har haft det jobbigt med hur jag ser ut, jag går plötsligt och känner att det inte är någon idé att dra på sig annat än gamla jeans och en reklam t-shirt, för att alla andra är snyggare än mig ändå!

Vad fasen, jag kan också, men små enkla medel, vara jättefin!

Just nu är jag bara så tacksam över att livet är som det är för mig.

Jag har det också kämpigt ibland, men jag har mkt bra saker att glädjas över.

Vänner...

Det är de som finns kvar hos en trots att man alldeles för sällan berättar för dem vad de faktiskt betyder.

Nallen, eller Johnny, jag vet faktiskt inte ens om du har lyckats hitta till min blogg än, eller om du ens är intresserad av att läsa det jag skriver här.

Men jag vill att du ska veta hur mkt jag uppskattar dig och allt det de har gjort för mig.

När alla andra försvann ur mitt liv, när jag själv tappade fotfästet och inte visste var jag skulle ta vägen så dök du upp och stöttade mig.

Du har varit den som funnits hos mig i vått och torrt, i medvind och motvind. 

Människor har tittat snett på dig, undrat och till och med anklagat dig för att ha baktankar med ditt umgänge med mig, men du har ändå stått där hos mig, rak och trygg som en fura. Du har aldrig vikit ifrån min sida.

 Och trots att du haft chansen att utnyttja mig i de svaga stunder jag haft här i livet så har du aldrig gjort det. Du är en av de människor som visat mig att män går att lite på, att jag är värd så mkt mer än det jag själv har trott.

Du har visat mig att jag inte alltid behöver vara stark. Du har visat att du finns där och fångar upp mig om jag behöver det.

Du har funnits för mig länge nu, genom rättegångar, flyttar, ångest, nyfunnen kärlek, separation, sorg och lycka. Du har alltid stått lika tryggt hos mig oavsett om jag sprudlat av glädje eller varit grå av sorg.

Jag vet inte vad jag ska skriva mer. Jag kommer aldrig kunna ge lika mkt tillbaka som du har gett mig.

Du är hur som helst en väldigt fin person i mina ögon och du betyder väldigt mycket för mig.

Även om jag säger det alldeles för sällan så hoppas jag att du vet det.

Många kramar från din Solstråle

Det är ju den 11e idag för 19!

Det betyder att jag klarade körkortet för ett år sedan!

Livet har blivit så mkt lättare sedan jag klarade det.

Senare ska jag ta E-kortet också, men det ligger i framtiden än så länge.