I morgon är det dags. Efter ungefär 1.5 års uppehåll ska jag tillbaka till jobbet.
Jag misstänker att jag kommer vara riktigt trött i morgon bitti.
Skönt att jag börjar med en tvådagarsvecka innan skolstarten. Jag kan hoppas att det är ganska lugnt så att jag hinner smälta allting.

Men det kan inte vara värre än när jag lämnade jobbet -jag har ju inte hälften så ont i kroppen nu!

Idag blev det nästan 5km i spåret. Gjorde 2.5an på ungefär 30min o var före sambon den här gången oxå, trots att jag tyckte att jag inte gick så fort. När vi sedan möttes vid
spårcentralen beslutade vi att gå 2an tillsammans o då fick sambon ta barnvagnen.
I morgon blir det en vända till, om min kropp håller ihop men det hoppas jag.

Psykiskt har jag känt mig lite låg några dagar, mycket säkert för att jag glömt medicinen på sistone men oxå för att jag velat mer än vad det funnits tid för.
Nu ska jag försöka förlika mig med att Jumme kommer vara någon annans mesta delen av tiden o vi får ses på helgerna. Jag litar på J, annars skulle jag aldrig gå med på det här. Men visst kan jag erkänna att det är svårt att släppa en som jag kämpat så hårt för så länge.

Julie mår bra o har kommit på att hon kan öppna sopskåpet i köket. Jag har fått era en hårsnodd runt så att hon åtminstone inte kan tömma ut soporna men jag är rädd att hon ska klämma sig. I morse öppnade jag skåpet med kastruller bara för att få lite lugn o ro vid diskbänken.
Hon är snäll, men gudarna ska veta att hon har humör! O hon vet vad hon vill.
Hennes farmor kommer att ha fullt upp de dagar som hon ska ha henne för Julie undersöker ALLT hon hittar.

Nej gör ni. Nu får nu sluta snoka i mitt liv till jag har tid o ork att blogga nästa gång.
Jag måste ju sova så att jag orkar upp i morgon.
Natti natti.
/Kastrullhäxan

Idag har jag varit ute på cykeln i 30 minuter.
Vi köpte den häromdagen och sambon har skruvat dit en stänkskärm bak och donat lite.
Jag har dock en önskan om en annan sadel då denna är stenhård!
Så lite motion blev det även idag.

Förmiddagen spenderades i stallet. Jumme släpptes ihop med de två vita ponnytjejerna i hagen intill.
Jumme kollade på dem som hastigast, men övergick sedan till att söka mat. Tjejerna brunstade dock som galningar och hade fullt upp att få Jumme att fatta. De pep, skrek och viftade med frambenen åt honom men han bara käkade gräs.
När Tanja bokstavligen backade in i Jumme så att han var på väg in i tråden så fick han nog och sa ifrån åt henne. Ingen skada skedd på någon av hästarna, men efter det flyttade Tanja på sig när Jumme vände rumpan till.
Jag tror att det där kommer bli jättebra.
J skrattade och sa att de inte behövde oroa sig för att Jumme skulle klättra på tjejerna -det skulle nog snarare vara så att tjejerna försöker backa in under bringan på Jumme.
(Han fattar verkligen inte alls varför de jagar ifatt honom, kör svansen i vädret och skvätter.)

Därefter fick jag lite tid över då jag fick hjälp med motionering av Jumme. Jag stuvade undan mina prylar och J hjälpte mig att flytta garderoben till logen. Där den stått tidigare går det inte att ha den då det dammar så när stallägaren krossar foder. Så bara han har målat klart ute på logen ska allas grejer (de andra har sina foderlådor på loftet just nu) flyttas ner på logen och jag hoppas verkligen att vi kan komma överens om hur det ska se ut där ute. Det finns ju gott om yta så rent teoretiskt borde vi få det att fungera.
Jag har ju också två selar som ska hänga därute. Jag förstår inte hur jag kan ha så mkt saker. Jag har ju ändå rensat en hel del. Jag har tex inga vintertäcken i stallet i dagsläget.
Och de saker som jag har i stallet nu använder jag ganska ofta ändå!

I morgon ska jag och Julie åka och bada på förmiddagen, därefter ska vi försöka få i oss någon mat och bege oss till stallet och ordna där. C följer med ut och motionerar Jumme åt mig under tiden som jag gör stallet/jagar Julie och dagen ska avslutas med en vända i spåret i Hemlingby.
Det blir 2,5an igen. Vill någon göra sällskap så är det bara att höra av sig.
Eventuellt har jag grannens hund med mig också, men det beror helt på om grannen vill ha hene motinerad eller inte. För min del får hon gärna följa med i alla fall.

Nä, nu är klockan mycket och jag måste bortsta tänderna innan jag kryper ner under täcket.
Egentligen har jag massor att skriva om då jag överväger att anordna en bruksridningsträning, men jag är alldeles för kluven för att skriva om det nu.

 
Julie på ettårskalas hos kompisen Oscar. :)

/Kastrullhäxan  

Klickade igenom min telefon idag och kollade hur mkt jag gått sista tiden.
Jag försöker ju komma ihåg att ha den på så att jag dokumenterar sträckorna.

Sedan den 17 juli har jag gått drygt 2,6 mil. Det börjar kännas i kroppen kan jag säga.
Idag har jag ångat på lite extra och det är tungt att dra barnvagnen så nu känner jag av benhinnorna lite grann. Men skam den som ger sig!
Jag hoppas verkligen att det syns på vågen också för jag svettas som en gris när jag envist tar mig runt i spåret med barnvagnen före.
Idag gjorde jag dessutom 2,5 km på under 30 minuter. Ett mål som jag hade satt upp. Nu tänker jag backa av lite grann så att kroppen hinner återhämta sig lite och sen kan jag försöka fixa det några fler gånger innan jag ger mig ut på en längre sträcka och sätter upp nya mål.

Igår var vi iväg och satte Jumme för fyrhjulsvagn. Genom Fjordhästarna har jag lärt känna ett par i Storvik som håller på med brukskörning och nu bad jag dem om hjälp med Jummes fortsatta körutbildning.
Jag åkte dit med häst o sele och fick hjälp att passa till den lite bättre. Sedan ställde vi honom mellan skaklarna och klättrade på vagnen. "Jaha?" tyckte Jumme, vände sig om och nosade på vagnen.
Vi ställde tillbaka honom mellan skaklarna, klättrade lite till och ledde sedan Jumme med skaklarna på var sida om honom medan vi människor drog vagnen. Därefter spände vi för och Jumme var så lugn att han till och med försökte äta medan han drog vagnen.

Nu måste jag tyvärr sluta så jag får fortsätte en annan gång.

Tjao!
/Kastrullhäxan  

Ligger i sängen o borde sova inför morgondagens äventyr men istället glor jag på animal planet o djurpoliserna i Houston.
Julie somnade tillslut. Skönt för både henne o mig. Hon sover gott i sitt eget rum. Hon har verkligen varit jätteduktig att sova där fast hon blev själv.
Jag övervakar henne på en liten monitor i sovrummet. Jag både ser o hör henne.

Idag har C varit med ut till stallet. Det blev ett lugnt pass på Jumme, mer behöver han inte i nuläget.
Vi gjorde klart stallet o åkte hem. Innan jag lämnade av C så bestämde vi att vi skulle tassällskap i Hemlingbyspåren på kvällen.

Sambon åkte iväg på jobb o lagom när jag gett Julie mat ringer telefonen o jag får veta att Jumme står inne.
Jag blir helt ställd, det är ju sagt att han ska vara ute så länge som möjligt o det är avtalat med stallägaren att han ska hjälpa mig.
Nu är det dock en stallkamrat som bestämt sig för att vara snäll, o ja, det får man väl gärna vara men man ska prata med berörda personer oxå o inte bara göra.
Min häst som vill in vid åttasnåret blir inskickad klockan sex -i en box där han har sin kvällsmat.
Behöver jag säga att jag kokade här hemma?
Jag höll mig dock sansad när jag pratade med personen i fråga o förhoppningsvis händer inte det här igen.

Såna här saker leder väldigt lätt till missförstånd o osämja. Att han gick in tidigt var ett litet problem egentligen (visst, han behöver få mat senare än klockan sex för att må bra men han har gott om halm att tugga på så han dör inte) men det som gör mig arg är att den här personen inte hörde av sig till mig o berättade utan tog ett eget initiativ över mitt huvud.

Nu hade jag tur som har en väninna i stallet. Hon fick äran att släppa ut min gula traktor igen så att åtminstone en del av kvällsmaten räddades. Tre timmar senare leder samma väninna in min häst till kvällsmaten igen.
Jumme undrade nog vad det var frågan om men blev nog rätt nöjd med slutresultatet ändå.

Jag hoppas att jag slipper såna här saker i fortsättningen.
Min önskan är att få ha mitt hörn, sköta min häst o få njuta av den lilla tid jag hinner med honom nu när jag börjar jobba igen.

Folk får tycka att jag är dryg o fjantig med min häst. Men jag har försökt ha häst på andras villkor förut o det fungerar inte för mig så jag tänker inte försöka igen.

Nog om det. Jag tog mig iaf iväg till Hemlingby o det blev sammanlagt lite över 5km. När jag kom hem duschade jag medan Julie satt på badrumsmattan o därefter sovde jag henne.
När jag sedan skulle flytta henne från vår säng till hennes så gjorde sig min kropp påmind. Den är inte riktigt van att gå över en mil på en vecka, o definitivt inte i det tempo som jag hållt.
Kroppen var så tung. Det var helt sjukt vad tung den var. Som om jag skulle ha haft en massa blöta kläder på mig!
Så nu är det bäst att jag sover så att kroppen hinner återhämta sig.

/Kastrullhäxan

Foxy fick följa med till stallet idag oxå. Trevligt med hund. Jag saknar det livet.
Längre fram kanske jag har tid för hund igen. Det får framtiden utvisa.

Som jag säkert redan berättat så sökte jag hjälp för min ständigt återkommande huvudvärk o idag fick jag träffa min läkare (jag hade tur som fick tid hos henne) och det vi har kommit fram till än så länge är att det inte är någon tumör o ingen stroke. Vi har oxå konstaterat att mitt undre blodtryck är förhöjt, inte mkt, men det ska hållas i åtanke då jag har andra symptom.
I morgon ska jag iväg o lämna prover, en hel drös. Igen...
Det vore så mkt enklare om de hittade något.

Jumme fick välförtjänt vila igår. Idag har han fått ta några enkla skutt över två stockar med min sambo. Inget avancerat utan bara för skojs skull.

I morgon börjar sambon jobba o på torsdag nästa vecka drar det igång för mig. Usch vad trött jag kommer att vara!

Sambon o jag har bestämt oss för att förbättra våra odds inför Sm 2014. Eftersom vi satsar på allrounden behöver vi ge Jumme bästa möjliga förutsättningar o därför ska vi gå ner i vikt.
Just nu går jag 2.5 km med barnvagnen samtidigt som sambon joggar 6km. Fördelen är att dessa två spår börjar på samma ställe o går ihop i slutet så vi sporrar varandra lite fart vi motionerar i olika hastighet.
För vårt nöjes skull har jag börjat låna grannens hundar. Eller två av dem iaf. Jag o Julie har en liten, sprallig o glad jack Russel med oss o sambon har en laika som han fäster med sele runt midjan. Riktigt trevligt.
Grannarna tror dock att vi blivit tokiga. Hela sommaren har vi legat på sofflocket o nu helt plötsligt motionerar vi deras hundar flera dagar i veckan!!!

Jag har tänkt att när jag kan göra 2.5 km under 30minuter (kom ihåg att jag har barnvagn o hund med mig. Det är en hel del pill under denna korta promenad som tar tid) så ska jag börja gå 3ans slinga istället o sen höja nivån allt eftersom.

För en gångs skull har jag inte problem med varken knän eller foten. Ibland känner lagrat höfterna men inte mer än att jag står ut.

Kanske kan jag lyckas få tillbaka åtminstone delar av kroppen jag hade?
Kanske kan jag bli så pass att jag klarar av att se mig i spegeln utan att känna hopplöshet?

Hoppas kan man ju alltid och om jag ska vara ärlig så här bristningarma på magen blivit rynkiga igen -ett ganska säkert tecken på att magen sjunkigt ihop.

Nej, nu är det dags för lite sömn. Natti natti!!!
/Kastrullhäxan

Idag har hela dagen rullat på.
Det började med att Julie började pipa vid midnatt och tillslut hämtade sambon in henne så att hon fick sova mellan oss. Fram till klockan tre i morse härjade hon rätt rejält mellan oss och vid fyrasnäret beordrade jag sambon att fixa fram lite alvedon eftersom jäntan fortfarande var orolig och dessutom varm.
Hon tog snällt alvedonen och somnade sedan sittande i min famn. Jag lirkade mig försiktigt ned så att hon sov en stund mellan mina ben, men sen lyfte jag över henne till mitten av sängen.
Halv åtta pep min väckarklocka. Upp och i kläderna och traska till hälsocentralen för att lämna ett blodtryck.
Jag dras ju med en envis huvudvärk som emellanåt blir så kraftig att jag inte klarar av att ta mig ur sängen. Jag kan inte se ljus, alla ljud skär i öronen på mig och jag mår illa.
Klassisk migrän sitter oftast i en del av huvudet men det här sitter i hela huvudet och kommer och går molande. Det gör så fruktansvärt ont!
Ni ska veta att jag dragits med mkt huvudvärk och har haft en hel del migrän under min uppväxt, men det är ingenting i jämnförelse med detta.

Hur som helst, jag låg lite högt i det undre trycket. Knappast någon överraskning direkt. Sköterskan tyckte i alla fall att jag ska för vidare utredning och VIPS! så hade hon fixat fram en tid hos min läkare på torsdag förmiddag.
Jag har mina misstankar om vad det kan bero på, men vi får se.

Därefter gick jag raka vägen hem, käkade frukost tillsammans med familjen som nyligen vaknat och därefter gick jag och la mig en stund. Julie kom också och la sig och snart sov vi tillsammans. Skönt!

Sambon väckte oss efter en stund, fixade Julie medan jag ordnade skötväskan och lånade en hund av grannen och därefter gav vi oss av till Hemlingby. Jag och hunden, som för övrigt heter Foxy, tog Julie och barnvagnen och gick runt 2,5an medan sambon joggade runt 6an. Dessa två spår startar på samma ställe och går ihop på slutet, så sista biten hann han ikapp mig och fick då ta Foxy med sig så att hon fick springa lite.
Foxy var överlycklig. Hon är helt galen i kottar och i Hemlingby är det kottar överallt. Hon har dessutom energi för hur många hundar som helst, så när jag puttat barnvagnen 2,5 km så hade nog Foxi gått 3-4km eftersom hon srang fram och tillbaka (så långt kopplet räckte) vid barnvagnen.

Hem, äta och trösta Julie som haft det riktigt jobbigt med tänderna under dagen. Febern kommer och går och magen krånglar. Det är också svårt att få henne att äta, men vi har sagt att om hennes önskan är att leva på välling när tänderna värker så får hon göra det. Huvudsaken är att hon får näring i sig.
Hon är dock nyfiken på vår mat när hon sitter med vid bordet och får då så klart smaka. Lite grann slinker ner, men det är inte alls min lilla matglada tjej som jag är van vid.

Nåja, nog om det.
På eftermiddagen packade vi in oss i bilen och åkte till stallet. Mocka, fixa mat, fram med transporte och försöka få av värsta dammet på hästen. In med hästen i transporten och sedan iväg mot Hofors och deras Pay and ride.
Sambon var tillsagd att lägga allt krut på Julie och sysselsätta henne med det hon tyckte var roligt så skulle jag och J klara oss själva. När jag står och ska sadla så inser jag att jag lyckats åka från hjälmen.   
Hoppsan!!!
Ni ska veta att om det här varit för några år sedan så hade min värld gått under. Jag hade blivit helt knäckt och strukit mig och sedan suttit och grinat hela vägen hem och tyckt att alla var dumma (inklusive jag själv).
Idag ryckte jag på axlarna. "Vad tusan. Vi är på en ridskola. Nog finns det en hjälm att låna alltid!"
Skickade iväg J medan jag fixade Jumme och J kom snart tillbaka med den mest gigantiska hjälm jag någonsin burit. Men nöden har ingen lag, upp på hästen och in på banan. Dessutom visade det sig vara ändrad startordning så jag började först i båda klasserna.

För att göra en lång historia kort så mindes jag båda programmen. Som vanligt fanns det ingen gas på Jumme så jag fick driva. Och när jag drev så slog han sig fri. J lyckades få en inte allt för smickrande bild då Jumme kör näsan i vädret som svar på min galoppskänkel... Lyckades skrapa ihop 52,2%.
Red sen lite på framridningen och då hade den gula traktorn vaknat till lite grann och det kändes roligt att rida.
Tyvärr tappar han ju lite framåtbjudning när han kommer in ensam på banan, men vi kämpade på, höll formen något bättre genom detta program, men det är ju inte hans fel att jag inte kan rida. Fick till en liten längning i traven (första gången som det känns riktigt bra under en tävling) men inget som imponerade på domaren.
Jag red ganska dåliga vägar, men det är som sagt inte hans fel. Jag lade fokus på framåt och sitta så still jag kunde och tyvärr fick ridvägarna då stryka på foten istället.
I galoppen tyckte hon att han var springig, vilket jag kan hålla med om, men jag valde ju att lägga krutet framåt så den kritiken kan jag ta idag.
54,8% räckte det till. Och även små stjärnor lyser ju.  

Vissa delar var bättre än andra och det är bara att åka hem och träna och lära sig mer.
Jag tyckte i alla fall att det kändes bra och det är egentligen det enda som är viktigt.
Jag vet vilken väg vi vandrat hittills och jag vet att det finns folk som inte trott att det skulle gå att genomföra en tävling med Jumme.

Det bästa av allt är ändå att sambon är så nöjd. Han pratade i bilen på vägen hem om att vissa delar av programmen (särskilt B1an) sett riktigt bra ut och att det är stor förändring sedan vår första tävling ihop på Fältis för några år sedan.

 
För övrigt låter jag nog bilden tala för sig själv.

/Kastrullhäxan  

Idag är det ingen vanlig dag för idag är det 6 år sedan jag klev av bussen i Gävle och träffade min älskade sambo för första gången. Det är 6 år sedan som vi blev ett par och aldrig har jag behövt ångra det.

Älskade, älskade sambo!
Du är så fin så det gör ont inombords!  

 

/Kastrullhäxan  

Du har burit mig till, och igenom ett SM.
Det är långt mycket mer än vad folk trott om någon av oss!
Jag, som slagit mig gul och blå genom ungdomen, som krävt mer än vad jag klarat och sedan klandrat mig själv så hårt.
Du, min lilla karusellponny, som lade energin på att vara allmänt tvärsemot, inte vilja, att vägra, sura och tjura.
Du som backat in i staket, ner i diken, upp i snödrivor och som tvärnitat och slagit bakut om någon krävt de mest alldagliga saker av dig.

VI har TILLSAMMANS åstadkommit detta! VI har hamnat mitt i resultatlistan på ett SM, du och jag!
Om vi tagit oss ändå hit, hur långt kan vi då fortfarande nå?

Jag älskar dig så!