Jaha... Dags att uppdatera igen.

Jag lever fortfarande och i ungefär två veckor har mitt liv känts riktigt bra. Förra veckan flöt som en dans, jag kände att jag hade koll och kontroll och det fungerade riktigt bra.

I lördags var vi på P&J i Västanå och eftersom banan frusit fick vi vara i ridhuset så det blev trångt men allt gick bra. Jag och Jum-Jum hoppade 50 och 60 cem och om man bortser från hur trög Jum-Jum var så gick det jättebra. Han gjorde inga som helst dumheter och hoppade snällt alla hinder. Så i 50cm-klassen blev vi faktiskt vinnare och fick en blågul rosett. I 60 cm fick vi en rivning på sista hindret. Lite förargligt, men jag får ta på mig det. Jag borde ha "tryckt till" honom lite innan så att han tog i lite extra. Men nu är det som det är och jag är jättenöjd ändå.

I söndags gjorde vi i princip ingenting, kl 15 somnade jag ändå och sov i ungefär en timma innan min stackars sambo fick liv i mig och fick med mig till stallet. Sedan somnade jag vid 20-tiden igen tror jag.

Så, som ni förstår, jag är fortfarande väldigt trött. Fast jag känner mig piggare under min vakna tid i alla fall.

Igår var det hoppträning med Jum-Jum igen. Först skötte han sig jättebra och vi kunde galoppera runt på spåret tillsammans med de andra utan problem (han brukar ju busa så annars) men när vi skulle börja hoppa så kunde han inte hålla sig i skinnet längre. När Allram kom galopperandes förbi så slog Jum-Jum på en bakutspark som fick mig att lyfta ur sadeln och nästan tappa stigbyglarna.

Jag slog givetvis i handen i något. Jag vet inte om det var hans manke eller sadeln eller nåt, men jag stukade i alla fall mitt lillfinger. Tack för den!

Sedan hoppade han jättebra en stund, han är riktigt duktig.

Men sen så höjde vi något och då var det tvärstopp, han tänkte inte ta ett språng till. Och han nitade så att jag hade svårt att hänga med ibland.

Tillsist hoppade han i alla fall, med mig som en hängande vante i sadeln. Tyglarna blev för långa och jag var inte alls i balans. Att jag satt kvar var nog bara tur för det var blande det läskigaste jag varit med om. Eferåt stannade jag bra och satt av, jag hade inga planer på att rida något mer alls, inte i hela mitt liv typ.

Och sen grät jag. Dumma häst! Varför gör han sådär? Vi skulle avsluta och det var ingen konstig höjd. Visst är det lite problematiskt att hoppa kombinationer, men han försökte ju inte ens med första hindret.

Det slutade i alla fall med att jag blev omkramad och fick låna Allram istället. Och han hoppar i alla fall. Fast jag har aldrig hoppat honom så vi hade lite kommunikationsproblem i kombinationen, men det gick bra ändå tycker jag.

Tack för att ni var så fina och ställde upp allihop.

Jag älskar mig häst av hela mitt hjärta, men jag hatar när han tycker att det är ok att bralla runt och bete sig som en idiot.

Idag ska Jum-Jum i alla fall få nya skor, och jag ska försöka kurera mitt stackars finger.

Igår var jag också och lämnade fler blodprov, bla för att kolla mitt socker. Det skulle ju inte förvåna mitt ett dugg om jag åkt på diabetes eller nåt. Det vore så typiskt just nu!

Nåja, vi får vänta och se. Jag klarade mig i alla fall från blåmärke den här gången.

/Kastrullhäxan