Tänkte bara slänga in ett snabbt inlägg här idag. Mest för att tala om att jag lever.
Jag är stor, tung, trött och har allmänt ont i kroppen.
Göte roar sig så gott han kan där inne, men det börjar onekligen bli trångt och ibland trycker han så att det gör ont.

I fredags var det lektion på banan och C  provade att rida Mulle. Hon har suttit på honom några enstaka gånger tidigare men det här var första lektionen.
Och ja, Mulle är stel och till en början går han och låtsas att han inte vet vad man vill, men när C fick order om att fortsätta rida Mulle framåt och på det viset få honom att kliva över den där tröskeln så tuffade C till sig och var på Mulle till han faktiskt gav efter. De hade knappast slagit Brink och Briar, men tusan vad nöjd jag var med deras insats. Det var roligt att se Mulle under någon som är lite stadigare i sin sits och ridning än vad min stackars sambo är. (Inget ont om honom, men han har inte erfarenheten än)
 
Vi jobbar fortfarande för fullt med Mulles hull. Jag skäms inte för att släppa honom utan täcke men nog tusan vill jag ha några kilo till på honom innan jag känner mig nöjd. Men tanke på hur han såg ut ett tag i vintras så är han ju helt klart på bättringsvägen nu, men det tar tid! Nu har ju det gröna gräset kommit, men det är ju inte enbart att släppa iväg hästarna på bete eftersom de blir väldigt dåliga i magen av det,

Idag "lurade" jag Stefan att köra Mulle istället för att rida. Jag tycker att det är ett jättebra alternativ till ridningen och Mulle tycker att det är superskoj. Så jag hjälpte honom att sela ut med travsele och speedcart (det var så jag lyckades övertala honom) och sedan åkte jag upp till järnvägen för att finnas till hands om Mulle skulle krångla (det är där det ofta uppkommer problem). Men idag knatade Mulle snällt in efter järnvägen (även om det går låååångsamt) medan Jum-Jum däremot försökte gå åt ett annat håll.
Fy vad han testar C. Jag har sett hur han kör alla fula knep, tex vända bort huvudet och skjuta ut bogen = han blir skitstark och hon orkar inte hålla honom = han kan köra ner huvudet och beta.
Grrr...
Han försöker med mig också, men jag känner ju honom på ett helt annat sätt och läser därför av honom och jag är stenhård. Det är ingen idé att han försöker för jag går på honom med en gång och han vet att det blir mkt jobbigare att tjafsa än att bara göra som jag säger.
Men det är helt otroligt hur en häst kan förvandlas från urmysig och världens snällaste till totalt döv för omvärlden -bara för att det finns EN grästuva på hela gårdsplanen!

 
C på Jum-Jum och sambon i speedcarten efter Mulle. Sambon körde med svart och vinrött idag. Det syns inte på bilden men de hade matchat jättefint!

 
Jag bjuder på en fin bild på Mulle också. Tyvärr lyckades jag lägga in den åt fel håll men det får ni leva med.

Vi skulle ha tävlat igår, men det blev inställt pga ett envist regnande. Nåja, sånt är livet. Sambon och C inväntade solen på eftermidden och gav sig ut då istället. Det blev en tur i Hemlingby och Mulle hade tydligen känts oförskämt fräsch efter fredagens lektion. 

På tisdag kommer mamma och hennes sambo hit några dagar. Jag längtar verkligen fast jag vet att dagarna komm gå fort och de snart åker hem igen.

Nu har jag inget mer att berätta, såvida ni inte vill höra en massa gnäll. Själv tycker jag att ni fått så mkt negativt härifrån sista tiden så nu kan ni för en gångs skull få läsa nåt kul istället.

/Kastrullhäxan  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I morse väckte sambon mig 04.30.Sådana mornar undrar man varför man har häst egentligen...Men jag lyckades ta mig ur sängen, krypa i kläderna och få en smörgås i magen.Sambon fixade Julie (gissa om hon var trött!) och 05.20 hämtade vi upp C för vidar...

De senaste dagarna har jag känt att jag balanserar lite grann när det gäller mitt humör.Jag kämpar fortfarande mycket med mig själv. Framförallt den där lilla detaljen att en åsikt om någon som jag har gjort faktiskt inte speglar vad personen som utt...

      En hund som jag hade hand om och som jag saknar otroligt mycket.Även om  hon hade sina sämre sidor så vet jag att jag aldrig får en sån hund igen.Lisa Katinka Johansson.Jag saknar dig hjärtat.  /Kastrullhäxan ...

För bara en liten stund sedan kom jag på att det är 5 år sedan jag var till Fjugesta och hämtade Jum-Jum.Då visste jag fortfarande inte att han en dag skulle bli min alldeles egna eller att vi skulle starta ett SM tillsammans, eller att jag skulle ly...

Eftersom Vickan var här nyligen så fick jag rota ordentligt i arkivet för att hitta en bild på mig OCH en vän.Jag har en förmåga att bara hamna på bild när jag sitter till häst av någon anledning. Jag hittade i alla fall denna:   En bild som är sna...