Idag kommer det ett inlägg som inte är så fullt med glädje och lycka, men jag vill ändå berätta lite.

Igår fick vår högt älskade katt Lumi tillsist somna in. Det har varit ett tufft beslut för oss, men i slutänden måste man sätta djurens väl och ve i första rummet.

Lumi har alltid älskat min sambo, från första dagen hos oss har hon varit min sambos katt och det bästa hon visste var att få lägga sig på hans bröst när han la sig för kvällen. Där låg hon kvar tills han somnade och därmed slutade klia hennes mage.
Jag kan nog inte beskriva Lumi och samtidigt vara rättvis, för hon har varit en så stor del av våra liv och samtidigt som hon varit en otrolig skönhet så har hon haft en helt underbar personlighet.

Sista tiden har Lumi inte mått riktigt bra. Hon har varit så fäst vid min sambo att hon inte längre kunnat hantera att han åker bort och jobbar borta. Hon har sett hur han packat sin väska för att fara iväg och det har utlöst en stress hos henne som hon inte kunnat hantera. Och för att visa oss att något är fel har hon börjat kissa inne.
Ni ska veta att det här beteendet har studerats ett tag. Från början visste jag ju inte ens vilken av katterna som gjorde det, men sista gångerna har jag tagit Lumi på bar gärning samt haft koll på vad Pyret pysslar med.
Beteendet är också starkt kopplat till min sambos Skåneresor, då Lumi varit rumsren när sambon jobbat hemma.

Detta är inget som vi beslutat över en natt utan vi har funderat fram och tillbaka ganska länge.
Jag har fått flera förslag på folk som kan tänka sig att adoptera henne, men det har aldrig varit aktuellt då Lumi var omplacerad flera gånger redan och jag hade lovat hennes förra ägare, och framförallt henne, att det här var sista anhalten. Ett sånt löfte bryter man inte.
Jag har också fått förslag på vad som kunnat vara "fel" med henne, bl.a att hon inte tycker om den andra katten och vill vara ensamkatt.
Jag vill att ni ska veta att jag förstår att folk kommer med förslag i all välmening, men när man inte känner katten kanske man ska vara lite försiktig i sina uttalanden? Det är ett otroligt tufft beslut att avliva sin vän, och att då få det beslutet ifrågasatt känns väldigt krävande.

Vet man inte Lumis historia och varför hon slutligen hamnade hos oss så är det jättesvårt att veta varför det blivit som det blivit.

Lumis förra kattkamrat avled i armarna på sin ägare efter en tids sjukdom. Lumi blev då ensamkatt. något hon inte alls trivdes med och eftersom vi börjat fundera på ett sällskap till Pyret så provade vi med Lumi. Jag fick löftet att om de inte fungerade så skulle förra ägaren ta tillbaka Lumi och jag fick avge löftet att vi skulle bli Lumis sista hem om hon fungerade hos oss.
Självklart fanns det både spott och fräs mellan katterna första dagarna, men Lumi stod på sig och inom en vecka hade hon lagt beslag på både klätterkojan och sovrummet. Pyret sov i soffan och var allmänt sur.
Men därefter har det aldrig varit något bråk dem emellan. De har sovit tillsammans, lekt ihop och utforskat alla nya saker som kommit hem tillsammans.

Ibland har jag undrat om Pyret är för "på" henne, men i nästa sekund är det hon som legat och kurat bakom en dörr för att hoppa på honom och leka.

Lumi har alltid varit skeptisk till att gå ut, och man har inte fått henne utanför dörren om inte Pyret gått före. Lumi har varit nöjd med att ligga i trädgården, tugga på grässtrån och titta på grannarna när de går förbi.
Pyret däremot, han vill gå på promenader, klättra i träd och jaga fjärilar i buskarna -inte helt lätt med sele, koppel och ägare efter sig.

Men om man tagit ut Pyret, för att gå en promenad med honom, och lämnat Lumi hemma så har hon blivit jätteledsen. Hon har sprungit mellan lägenhetens fyra utgångar och bara jamat och jamat till dess att Pyret kommit hem igen.

Jag hoppas att ni, när ni läser det här, inser att vi faktiskt har haft koll på våra katter och dragit slutsatser om saker och ting efter att ha studerat hur de beter sig i olika situationer.

Lumi var en väldigt god vän, och faktiskt även familjemedlem, för oss.

Det gör oerhört ont att få höra att vi tagit beslutet enbart för vår egen skull, när det inte alls är så.
Hade jag varit egoistiskt och tänkt på mina egna känslor i första hand så hade Lumi varit kvar här, instängd i ett tomt rum de veckor sambon kör till Skåne och det hade antagligen gett henne ännu mer ångest och stress.

                                                       


Alla dessa bilder är från 2009 men är i blandad ordning.

Vila i frid älskade Lumi 

/Kastrullhäxan  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I morse väckte sambon mig 04.30.Sådana mornar undrar man varför man har häst egentligen...Men jag lyckades ta mig ur sängen, krypa i kläderna och få en smörgås i magen.Sambon fixade Julie (gissa om hon var trött!) och 05.20 hämtade vi upp C för vidar...

De senaste dagarna har jag känt att jag balanserar lite grann när det gäller mitt humör.Jag kämpar fortfarande mycket med mig själv. Framförallt den där lilla detaljen att en åsikt om någon som jag har gjort faktiskt inte speglar vad personen som utt...

      En hund som jag hade hand om och som jag saknar otroligt mycket.Även om  hon hade sina sämre sidor så vet jag att jag aldrig får en sån hund igen.Lisa Katinka Johansson.Jag saknar dig hjärtat.  /Kastrullhäxan ...

För bara en liten stund sedan kom jag på att det är 5 år sedan jag var till Fjugesta och hämtade Jum-Jum.Då visste jag fortfarande inte att han en dag skulle bli min alldeles egna eller att vi skulle starta ett SM tillsammans, eller att jag skulle ly...

Eftersom Vickan var här nyligen så fick jag rota ordentligt i arkivet för att hitta en bild på mig OCH en vän.Jag har en förmåga att bara hamna på bild när jag sitter till häst av någon anledning. Jag hittade i alla fall denna:   En bild som är sna...