Idag har Juli fått träffat BVC-sköterskan igen.
Julie följer både vikt- och längdkurva hur fint som helst och allt ser bra ut.
Hemangiomet går tillbaka, sakta, sakta (mätte det inte idag dock) och har börjat blekna.

Nu har hon haft det så länge, så det kanske är tur att det går tillbaka långsamt för annars skulle man väl inte känna igen henne om det bara "poff!" var borta en dag!
Skönt att det försvinner i alla fall.
Härom veckan fick jag höra att det såg ut som en clownnäsa. Det var säkert inget illa menat, men jag kan tänk amig hur det skulle kännas för Julie om hon fick höra det dagligen i tex skolan.

Sen tittade sköterskan på mig och undrade hur det var. Och ja, vad ska man säga?
Jag erkände bara rakt av att mitt liv faktiskt inte fungerar längre.
Jag försökte förklara och då tittade hon på mig "Ojoj försöker du ta hand om en häst mitt i allt det här? Du måste sätta ner foten vet du. Julie måste komma i första hand."

Och ja... Det var väl heller inget illa menat, men under en bråkdels sekund funderade jag över om det skulle gå att läsa mellan raderna att jag inte borde ha häst utan ägna hela mitt liv åt Julie istället.
Nåja, hon rådde mig i alla fall att återuppta den kontakt jag haft på familjehälsan så att jag får prata med någon. "Det finns ingen anledning att vänta om du inte mår bra" sa hon.
Och det har hon ju givetvis rätt i.
Jag borde ite se det som något nederlag, och det gör jag väl egentligen inte heller. Men jag vill faktistk inte. Jag vill bara att livet ska flyta på och fungera utan en massa krusiduller.

Jag kan också ärligt säga att jag är på väg att kapitulera emellanåt.
Jag har fullt upp med mitt liv och allt vad det innebär.
Sista tiden har jag fått höra att jag ska göra det som känns rätt för mig och skita i andras åsikter. Och ja, det borde jag göra, och det gör jag i mångt och mycket.
Men det är också tufft att hela tiden bli ifrågasatt varför man gör vissa val.

Kanske ska jag bara börja svara "För att det är det som passar mig bäst just nu?"

Hur många människor skulle tycka att det var ett ok svar, och ändå tycka att jag inte är särskilt otrevlig???

 

/Kastrullhäxan -med många funderingar i ett litet huvud.