Som ni vet så letar jag ju medryttare till Jum-Jum igen. De flesta av er här vet hur han är, eller i alla fall vilka tokigheter han ibland kan hitta på.
Ni vet ju också, att trots att han är en liten buse så är han bland det tryggaste som går på 4 ben.

Igår kom det ut en tjej. Hon hade skickat mail till mig och berättat väldigt kort om sig själv. Jag hade ställt följdfrågor och berättat lite om Jumme utöver det som står i annonsen. Jag berättade bland annat att han vägra gå framåt och slänger i backen.

Tjejen kommer till stallet, hjälper mig att fylla vattenhinken medan jag mockar (jag hade Julie med mig och när jag har det så blir det lite improviserat med allting. Det är ju liksom därför som jag söker medryttare...) och sen tar vi in Jumme. Jag gör rent hans hovar och ben medan tjejen drar borsten över kroppen på honom.

Sedan ville hon att jag skulle longera honom så att hon fick se hur han var.
Så ja, jag longerade. Tokstollen till häst lägger sig dock ner och ska rulla -med dressyrsadeln på sig! Det var bara tur att jag fick upp honom igen.

Sedan ska hon sitta upp och då kryper det fram att hon åkt av och är lite skraj. Hon undrar om han är snäll. Vi står där en stund (så länge att Jumme börjar tycka att det är jobbigt) och sedan sitter jag upp, sätter mig bakom sadeln och glider över hans rumpa ner på marken igen.
Ändå vågar tjejen inte sitta upp.
Hon frågar mig flera gånger om han gör något i ridningen och vad ska jag säga? Jag kan inte med mitt liv lova att han aldrig kommer göra något tokigt.
Men jag vet att folk som inte har ridit förut har ridit på honom, jag vet att han ställer upp på mkt tok och jag vet att det är sällan det kommer andra dumheter än bara backandet nu för tiden.

Men jag vet också att han varit riktigt jävlig tidigare. Jag vet hur jag kämpat med denna häst, att varenda ridtur bestod i att få honom från stallplan och att han gjorde saker som inte alltid kändes så jätteroliga en gång i tiden.
Han har fyra ben, är en häst och är full kapabel att göra luft akrobatik.

Behöver jag ens säga hur det slutade?
Hon frågade om hon fick komma tillbaka en annan dag så att jag kunde rida före henne och visa hur han var.
Tack vare att en stallkompis dök upp så kunde jag lämna ifrån mig Julie några minuter så jag satt upp med gummistövlar och galopperade runt på lång tygel och sa sen åt henne att hon verkligen måste fundera igenom detta.

Hon sa att det enda problem hon har är uppsittningen, men det tror jag inte ett dugg på, för i så fall skulle hon inte fråga om han var snäll i ridningen.
Jag är helt övertygad om att hon inte kommer klara honom när han börjar testa henne och därmed är beslutet taget att hon inte kommer bli någon medryttare till mig och Jum-Jum.

Men om man nu vet att man är så rädd, så VARFÖR söker man?
Hon stod på pallen intill Jum-Jum och var alltså riktigt, riktigt rädd. Hon vågade inte ens sätta foten i stigbygeln!

/Kastrullhäxan