Det är alltid lätt att vara efterklok... som det så fint heter.

När vi väntade Julie så funderade vi ju väldigt mkt på namn.
Vi hade ju vissa "kriterier" (som jag skrivit om tidigare) och pojknamn var ganska enkelt.

Men ett flicknamn på J, som inte är upptaget, var lite knivigare.

Sambon har tjatat om dubbelnamn, antagligen mest för att reta mig, men jag har blåvägrat.
Jag har själv ett (rätt ovanligt) dubbelnamn och genom hela livet har jag fått bokstavera, förklara och rätta för att det hela tiden blivit fel.
Detta ville jag alltså undvika med mitt barn och så valde vi Julie.

Såhär tre månader efteråt så älskar jag hennes namn, det känns som det passar henne och vi har valt det av rätt orsaker.
MEN, det blev inte så lätt att vara Julie trots alls. Inne i mitt huvud var det ju självklart, men för många andra är hon Juli (som månaden), July, Jolie eller Joline.
Idag skrev BVC-sköterskan Julié. Jag har aldrig skrivit eller tänkt hennes namn med en apostrof...  

Jag förstår att det inte är så himla enkelt när man läser det i text och jag vet inte hur jag ska skriva för att det ska uppfattas rätt. Men typ JUliiiiii. Alltså betoning på U och ett utdraget i på slutet.

Om det någonsin kommer bli ett barn till så är frågan om det inte ska bli något helt vanligt namn ur kalendern, Rut eller Agda eller nåt som inte är så invecklat.
Jag menar, mina barn får ju ändå dras med ett invecklat efternamn i vilket fall som helst... Jag vet inte hur många gånger folk har frågat om det börjar på U när det i själva verkar börjar på Ö.

Nåja gott folk. Ha det fint!

/Kastrullhäxan