Söndagen är på väg mot sitt slut o vi har bäddat ner oss framför TVn o tittar på Wallander. En av de filmer som jag inte sett tidigare faktiskt...
Så vänder sambon ryggen åt mig o några minuter senare sover han o jag hör hans djupa andetag. Han var nog riktigt trött stackaren.

Så, plötsligt, knackar det väldigt bestämt mot något som låter som plåt.
Jag blir alldeles stel inombords. Var det hos oss? Vem skulle knacka på hos oss den tiden på kvällen? Och varför knackar man inte på fönstret istället för på plåten?
Har det hänt något?

Jag är alldeles stilla, lyssnar. Jag hör sambons djupa andetag. Han har inte märkt något.

Så knackar det igen, på fönstret i köket denna gång men fortfarande lika bestämt.
Jag ruskar om sambon. Alla som känner mig vet vilken fegis jag är o hjärtat har börjat slå hårdare på mig vid det här laget.
Sambon däremot går det inte att få liv i.

Så jag trotsar mina demoner, virar in kroppen i en morgonrock o kikar ut i köket.
O det står någon utanför. En figur i min längd med huva uppdragen över sitt huvud.
Jag skyndar dit o öppnar försiktigt dörren på glänt samtidigt som jag undrar om sambon skulle vakna om jag faktiskt skulle bli övermannad.
I samma sekund tänker jag på Julie som ligger i sitt rum o sover...

Det är en kvinna utanför. Hon luktar alkohol o frågar försiktigt efter en Harry.
När jag berättar att han inte finns här ber hon flera gånger om ursäkt innan en manlig bekant till henne övertalar henne att följa med honom.

Det var fredligt den här gången o min oro var inte befogad. Men jag bör nog tänka mig för lite extra i fortsättningen så att jag inte utsätter min familj för fara.

/Kastrullhäxan

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I morse väckte sambon mig 04.30.Sådana mornar undrar man varför man har häst egentligen...Men jag lyckades ta mig ur sängen, krypa i kläderna och få en smörgås i magen.Sambon fixade Julie (gissa om hon var trött!) och 05.20 hämtade vi upp C för vidar...

De senaste dagarna har jag känt att jag balanserar lite grann när det gäller mitt humör.Jag kämpar fortfarande mycket med mig själv. Framförallt den där lilla detaljen att en åsikt om någon som jag har gjort faktiskt inte speglar vad personen som utt...

      En hund som jag hade hand om och som jag saknar otroligt mycket.Även om  hon hade sina sämre sidor så vet jag att jag aldrig får en sån hund igen.Lisa Katinka Johansson.Jag saknar dig hjärtat.  /Kastrullhäxan ...

För bara en liten stund sedan kom jag på att det är 5 år sedan jag var till Fjugesta och hämtade Jum-Jum.Då visste jag fortfarande inte att han en dag skulle bli min alldeles egna eller att vi skulle starta ett SM tillsammans, eller att jag skulle ly...

Eftersom Vickan var här nyligen så fick jag rota ordentligt i arkivet för att hitta en bild på mig OCH en vän.Jag har en förmåga att bara hamna på bild när jag sitter till häst av någon anledning. Jag hittade i alla fall denna:   En bild som är sna...