Jag har egentligen en hel del att berätta, men jag vet inte i vilken ände jag ska börja riktigt!

I torsdags var jag inte ensam på jobbet i alla fall, men min kollega orkade bara till lunch. Och jag förstår honom.

På kvällen åkte jag och tittade på hus. Jag har ju sett det här stället lite grann tidigare och gillade det redan då, så jag är verkligen intresserad nu.

Och så har jag ju sett en del på bilder och så, men det var så mycket mysigare i verkligheten! Åhhh vad jag vill ha det stället!

Tyvärr krånglar det ju med banken eftersom jag inte har någon fast anställning än (jag får det om drygt 20 dagar) och på tisdag är nästa visning, vilket gör att budgivningen kan börja och så blir jag utan hus i alla fall  

Det vore verkligen toppen för både mig och sambon (han är också intresserad), för katterna och för hästen att få bo där ute. Så håll tummarna!

I fredags blev jag själv på jobbet, men fick givetvis hjälp från de andra teamen. Vi är ju indelade i olika "lag" men det finns inget som hindrar oss från att skrida över gränserna och hjälpa varann. Vilket är tur för mig, annars hade jag stått där med två helt olika rätter och sett dum ut. Men plötsligt var det jag som var "chef" och fick styra. Detta är jag inte van vid, men det gick faktiskt riktigt bra. Maten blev klar i tid och ingen ringde och klagade.  

I går red jag lektion, fick en förfrågan i fredags om jag ville med eftersom det kommit många återbud och jag kände mig ganska OK så jag tackade ja. (Hade det nu varit så att jag varit i botten så hade min sambo kunnat rida)

Vi lastade Jum-Jum (som hade sett att Nova stod i stallet och helst inteville med då) och åkte iväg, och först hade jag lite nervositet i magen, men när min sambo gick iväg och stängde dörren till ridhuset (så att Jum-Jum inte kunde skygga för de som höll på utanför) så slappande jag av lite grann och när Lena kom och träningen satte igång så försökte jag verkligen komma till ridning. Jum-Jum kändes lite trälig till en början, men när jag fick fart på honom och började rida mer med stöd på yttertygel så slappnade han av och blev jättefin.

Vi tränade öppnor, och det är lättare att flytta honom till höger än till vänster, men han är verkligen superduktig. Och på slutet övade vi på sluta, eller början till sluta i alla fall. Det är riktigt, riktigt svårt tycker jag. Och Jum-Jum kan det inte än, så vi ligget lågt och ställer smä krav. Men vad duktig han är! Speciellt vid ett tillfälle kände jag hur det gick igenom, han flyttade sig jättebra och fick till lite böjning samtidigt. Det var bara två eller tre steg, men så himla bra!

Givetvis överöste jag honom med beröm!  

Det var bara vi och Nova på lektionen, lagom med två ekipage. Men det blir ju en tuffare lektion också  

Efteråt ställde sambon upp och ledde Jum-Jum i ridhuset, och då passade jag på att smita in i stallet och anmäla oss till Pay and Jump. Så den 12e september kan man komma och se mig och Jum-Jum hopptävla. Vi får väl se om vi klarar oss runt felfritt. Först och främst är målet att det ska bli en erfarenhet för oss båda.

Jag äter fortfarande medicin, och jag mår faktiskt bättre. Jag blir bara så himla trött av dem! Skulle kunna sova dygnet runt nästan. Och så är jag lite rastlös emellanåt.

Haha! Jag måste ju berätta om mitt bus också!

Killarna i mitt team är ju riktiga retstickor, framförallt den ena (fast egentligen är de hur gulliga som helst bägge två!) och i torsdags kunde min kollega inte låta bli utan sprayade ner mig med vattenslangen så jag blev blöt.

Jag stod och funderade på något riktigt busigt som jag kunde göra tillbaka och fick då hjälp utav husmor.

Vi skyndade oss ner i källaren och hämtade upp en skyltdocka som vi förvarar därnere (fråga mig inte vad hon gör där för det vet jag inte) och så bar vi upp henne (medans vi skrattade som två tokar) och satte henne på killarnas toalett.

Grejen är att vi har automatiska lysen på toaletterna, så vi stängde dörren (då slocknar det efter en stund) och gick (fnissandes) därifrån i förhoppningen att någon av killarna skulle gå på toa snart.

Ni kan ju gissa raktionen när någon (vi behöver inte nämna vem) klev in där och trodde att det satt någon på toa (sen tändes lampan och då var det roliga över)

Nej, nu måste jag smita iväg innan jag börjar berätta ännu fler små hemligheter.

Ha en fin dag!

/Kastrullhäxan  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I morse väckte sambon mig 04.30.Sådana mornar undrar man varför man har häst egentligen...Men jag lyckades ta mig ur sängen, krypa i kläderna och få en smörgås i magen.Sambon fixade Julie (gissa om hon var trött!) och 05.20 hämtade vi upp C för vidar...

De senaste dagarna har jag känt att jag balanserar lite grann när det gäller mitt humör.Jag kämpar fortfarande mycket med mig själv. Framförallt den där lilla detaljen att en åsikt om någon som jag har gjort faktiskt inte speglar vad personen som utt...

      En hund som jag hade hand om och som jag saknar otroligt mycket.Även om  hon hade sina sämre sidor så vet jag att jag aldrig får en sån hund igen.Lisa Katinka Johansson.Jag saknar dig hjärtat.  /Kastrullhäxan ...

För bara en liten stund sedan kom jag på att det är 5 år sedan jag var till Fjugesta och hämtade Jum-Jum.Då visste jag fortfarande inte att han en dag skulle bli min alldeles egna eller att vi skulle starta ett SM tillsammans, eller att jag skulle ly...

Eftersom Vickan var här nyligen så fick jag rota ordentligt i arkivet för att hitta en bild på mig OCH en vän.Jag har en förmåga att bara hamna på bild när jag sitter till häst av någon anledning. Jag hittade i alla fall denna:   En bild som är sna...