Nu är det ett tag sen som jag bloggade igen. Jag har helt enkelt inte orkat riktigt.

Det går fortfarande lite upp och ner och det svänger till ganska ordentligt ibland, men jag försöker hålla mig på fötter.

Jag kan ju ta allt det jobbiga först:

Jag är bättre, men jag är inte bra. På vissa delar är jag nog kanske tom något sämre, men det behöver vi inte gå in närmare på.

Jag har hur som helst fått ändrade arbetstider så nu ska jag enbart gå fömiddagsskift ett tag framöver. Detta för att jag ska känna mig lite varmare i kläderna och kunna finna en uppgift.

Jag vet att det låter konstigt att jag inte kan finna en uppgift under eftermiddagspassen, men jag vet faktiskt inte om jag vill sitta och förklara det i min blogg. Jag vill inte heller försvara mig själv eller det jag känner. Så här är det just nu och ja, det bara är så här.

Har i alla fall haft kontakt med min läkare i dag. Jag har lite svårt att förstå vad hon säger ibland eftersom hon bryter på något utrikiskt språk, men hon verkar i alla fall vettig. Vi har pratat lite om hur jag mår, hur saker har förändrats för mig och hur min situation ser ut just nu. Och vi beslutade att höja min medicin ytterligare. Dessutom fick jag åka förbi hälsocentralen på vägen hem och lämna ett blodprov för att de vill kontrollera min sköldkörtel.

Här kan ni läsa mer om sköldkörteln, vad den gör och vilka symptom man kan få om den inte fungerar som den ska.

http://www.elisabet.org/dokument/skoldkorteln.htm

Jag blev i alla fall stucken i armen. Jag hatar det ju, men är inte alls så rädd som jag har varit. Mina blodkärl är ju inte obefintliga, men de ligger inte direkt på ytan och väntar på att bli stuckna i. Sköterskan kämde i alla fall lite och hittade ett blodkärl i vänsterarmen (det är det blodkärl de brukar hitta på och som de vågar sticka i, i högerarmen är det något svårare att hitta ett vettigt blodkärl). Jag tittade bort, hon frågade om jag var stickrädd och jag erkände ju. Så hon berättade att hon skulle sticka (jag känner hur det sticker till) och så säger hon "Och det blev ju ingen gladare av..." BLÄ!!! Det kom inget blod!   Så kände jag att hon "grävde runt" (överdrivet uttryckt) i armen på mig och så säger hon "JO då! Nu kommer det!"

Jag hade kunnat dött där jag satt. Det var länge sedan ett blodprov gjorde så ont. Nu vet jag ju att jag är extra känslig, men BLÄÄÄ!!!

Så nu hoppas vi att jag slipper fler prover.   Kolla in jätteplåstret! Jag kommer säkert få ett skapligt blåmärke också. Det är så typiskt mig.

Nu kan vi prata om det lite bättre i mitt liv:

Jum-Jum går jättebra. Vi har hopptränat en del och bara man talar om för honom att han ska anstränga sig så är han verkligen jätteduktig och det är så roligt att rida honom. Lika med dressyren. Sambon tränade dressyr förra veckan och de har provat lite öppna. Det är inte klockrent, men en rikigt bra början.  

Igår morse hade han passat på att rymma ur hagen också. De skulle flyttas till hagen på andra sidan vägen och så togs Allram ut först. Misstaget var att enbart lägga på den övre grinden. Jum-Jum körde bara ner huvudet och så gick han under grinden. Han behövde inte böja benen eller nåt, bara gå rakt fram. Lille skrutt då! Hur envis och tokig han än är så älskar jag den lilla gulingen!

Han har dessutom blivit riktigt duktig på att stanna i boxen. Vi har övat massor att han ska ha hovarna innanför tröskeln och för det mesta är det inga bekymmer (framförallt inte om det finns mat därinne) men de gånger som han envist sätter ut en hov stup i ett så stänger jag faktiskt in honom.

Det gillar han inte. Boxdörren är ganska hög och han har svårt att se ut. Mycket bättre med öppen dörr då så han kan stå och hänga ut och kika lite.

Så... Nu ska jag gå o försöka vila lite så att jag orkar med gulingen ikväll. Ha det fint hör ni!

/Kastrullhäxan  

 

Mina

20 oktober 2010 13:12

tack vännen! Nedstämdheten kommer nog g♪4 över ganska snart, jag vet ju hur jag ska hantera den nuförtiden!
Kramar om tillbaka!

http://minaskaflytta.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I morse väckte sambon mig 04.30.Sådana mornar undrar man varför man har häst egentligen...Men jag lyckades ta mig ur sängen, krypa i kläderna och få en smörgås i magen.Sambon fixade Julie (gissa om hon var trött!) och 05.20 hämtade vi upp C för vidar...

De senaste dagarna har jag känt att jag balanserar lite grann när det gäller mitt humör.Jag kämpar fortfarande mycket med mig själv. Framförallt den där lilla detaljen att en åsikt om någon som jag har gjort faktiskt inte speglar vad personen som utt...

      En hund som jag hade hand om och som jag saknar otroligt mycket.Även om  hon hade sina sämre sidor så vet jag att jag aldrig får en sån hund igen.Lisa Katinka Johansson.Jag saknar dig hjärtat.  /Kastrullhäxan ...

För bara en liten stund sedan kom jag på att det är 5 år sedan jag var till Fjugesta och hämtade Jum-Jum.Då visste jag fortfarande inte att han en dag skulle bli min alldeles egna eller att vi skulle starta ett SM tillsammans, eller att jag skulle ly...

Eftersom Vickan var här nyligen så fick jag rota ordentligt i arkivet för att hitta en bild på mig OCH en vän.Jag har en förmåga att bara hamna på bild när jag sitter till häst av någon anledning. Jag hittade i alla fall denna:   En bild som är sna...