Ska åt igen försöka knåpa ihop ett inlägg här medan Julie sover.
Eller sover, hon ligger här intill mig i sin vagn och är vaken, men är just nu ganska nöjd med det i alla fall.

Två nätter i rad har hon skrikit mellan 23 och 03. I natt har Julies farmor varit här och jag har sovit med öronproppar. Jag försökte sova  utan först, men hennes skrikande skär i hjärtat på mig fast jag vet att hon är i de bästa händer hon kan vara (Julies farmor är en hejjare när det gäller barn, hon har 5 egna och 9 barnbarn så för Julies del är det nog tryggare hos vana farmor än hos mig som fortfarande är nybörjare när det gäller barn).
Dessutom har vi mammot något inbyggt när det gäller våra barn. När barnen börjar skrika rinner nämligen mjölken till... Nu har jag ju inte så mycket mjölk kvar längre eftersom Julie inte ammar, men nog tusan känner jag hur kroppen reagerar och de få droppar som finns därinne rinner till och ger blöta lakan/blött nattlinne.

Sambon har börjat jobba igen så det är omöjligt för honom att gå och vagga Julie halva nätterna. Det gör att jag behöver ta alla de här nätterna när hon skriker. Och trots att man gör allt man kan för henne så känner man sig otillräcklig för som förälder vill man sina barns bästa!

Dagtid sover hon med korta intervaller, sisådär 7 minuter i taget. Under den tiden ska jag som mamma hinna få i mig något att äta och sova. (Nu har Julie faktiskt somnat till i alla fall, risken är väl att hon sover hela förmiddagen nu)
Bara att få gå på toa och sitta där i lugn och ro är ett privilegium nu för tiden!

För övrigt har jag försökt få ut mina journaler. Igår fick jag en avi att jag kunde hämte dem och det visade sig vara ETT papper som innehöll ett besök hos gyn 2009 samt en liten lista på de blodtryckssänkande preparat jag fått sista tiden. Det var ju inte det jag ville ha ut så idag har jag ringt för att reda ut saken.
Ringde först växeln som kopplade mig till gyn. Där hamnade jag (igen!) i en telefonsvare som berättade att alla tider är bokae och att jag ska återkomma nästkommande vardag. Ringde då växeln igen och de rådde mig att kliva upp tidigt och ringa till gyn. Jag blir SÅ trött! (Och ja, jag hade förklarat mitt ärende. Det var ju inte en tid hos gyn som jag önskade, utan en utskrift av mina journaler.)
Nu hade jag i alla fall fått ett namn på en människa som jobbar på gyn så jag stod på mig och bad om att få bli kopplad till henne. Och det blev jag (tack o lov, annars hade jag väl blivit tokig) och efter en del prat med henne så är mina journaler på väg hem i alla fall!
Det hade inte stått i min begäran att jag ville ha från förossningen och tiden på BB... Nehej?? Så då skickar man istället bara journalen från det första besök jag gjorde hos gyn, eller???
Jag hade ju faktiskt inte skrivit att jag ville ha från något speciellt vårdtillfälle heller, och trodde ju då att jag skulle få ut hela journalen direkt.

Hur som haver, nu är det i alla fall på väg och jag hoppas att det dimper ner en avi här så att jag hinner få hem journalen innan mitt besök på familjehälsan på tisdag.

Mulle har kommit hem igen. För tillfället går han i skogen med Allram och betar av där. Han har tillsyn och får flugspray på kroppen varje dag, men i övrigt händer det inte så mycket runt honom.
Trist att det blivit såhär med honom, men jag känner att jag inte kan göra så mycket mer. Folk har erbjudit mig att komma och hjälpa mig att motionera honom lite grann, men jag känner mig väldigt tveksam. Mest för att det varit en del folk kring Mulle redan och jag tycker inte riktigt att han ska behöva vara "allas" häst, och det hänger också ihop med respekten för mina stallkamrater. Det har alltid varit hos mig som folk kommit och gått, först med Jum-Jum och hans medryttare och nu runt Mulle och jag känner att det räcker nu. Det är ingen som har sagt något, men det är så jag känner. Jag står ju inte själv med våra två hästar och nu har jag hittat en tjej som fungerar både med Jum-Jum och oss andra människor i stallet så nu får det vara såhär.
Sen har et här beslutet också med Mulle själv att göra. Han är världens snällaste att hålla på med, men han kräver så förbaskat mycket i ridningen. Och även om ni som har erbjudit er är jätteduktiga så vill inte jag ha på mitt samvete om något händer -för det gör det med Mulle, förr eller senare.  (Han testar sina ryttare)
Mulle är dock fortfarande till salu så om ni är intresserade att köpa en häst som är hur snäll som helst i hanteringen (han är GULD!) men lite knepig att rida så är det bara att höra av sig.
De dagar som Mulle bjuder till så finns det massor att plocka fram i honom och han är som ett moln att rida!

Och för att understryka: Han har INTE ont! Han är ren på besiktningen (gjord för ca 3 veckor sen), tänderna är kollade och åtgärdade och två, oberoende av varandra, massörer har varit ute och känt på honom utan att hitta något alarmerande. Han gör det både med hoppsadeln och med sin tillpassade westernsadel. Han gör det oavsett huvudlag/bett eller vem som rider.

Mulle har helt enkelt kommit på att man kan skrämmas genom att göra såhär. Och jag förstår dem som blivit rädda, för fort går det.

Nu vaknar Julie till så jag ska ägna mig lite åt henne. Det vore inte fel om hon var vaken någon timma nu och sover lite senare igen.

Min skatt och jag     

/Kastrullhäxan   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I morse väckte sambon mig 04.30.Sådana mornar undrar man varför man har häst egentligen...Men jag lyckades ta mig ur sängen, krypa i kläderna och få en smörgås i magen.Sambon fixade Julie (gissa om hon var trött!) och 05.20 hämtade vi upp C för vidar...

De senaste dagarna har jag känt att jag balanserar lite grann när det gäller mitt humör.Jag kämpar fortfarande mycket med mig själv. Framförallt den där lilla detaljen att en åsikt om någon som jag har gjort faktiskt inte speglar vad personen som utt...

      En hund som jag hade hand om och som jag saknar otroligt mycket.Även om  hon hade sina sämre sidor så vet jag att jag aldrig får en sån hund igen.Lisa Katinka Johansson.Jag saknar dig hjärtat.  /Kastrullhäxan ...

För bara en liten stund sedan kom jag på att det är 5 år sedan jag var till Fjugesta och hämtade Jum-Jum.Då visste jag fortfarande inte att han en dag skulle bli min alldeles egna eller att vi skulle starta ett SM tillsammans, eller att jag skulle ly...

Eftersom Vickan var här nyligen så fick jag rota ordentligt i arkivet för att hitta en bild på mig OCH en vän.Jag har en förmåga att bara hamna på bild när jag sitter till häst av någon anledning. Jag hittade i alla fall denna:   En bild som är sna...