Ännu en ny dag och än så länge sover sambon då han kom hem från Skåne i morse.

Igår fick Jum-Jum vila. Jag spenderade några timmar i stallet men var inte alls upplagd för att rida. Dessutom tyckte jag att Jum-Jum förtjänade en vilodag efter helgens tävlingar.

I lördags var det dressyr och C ställde upp i LC1 med honom. Det dåg något segt, men ändå trevligt ut. Jum-Jum gjorde det han blev bedd att göra (dock inte ett dugg mer) och tillsammans skrapade de ihop 67,04% och blev klassvinnare.

Jag ställde upp i LB1 och fick inte galopperna att fungera så bra. Övriga programmet blev däremot riktigt bra för oss och vi fick ihop 62,02%. Med tanke på att jag inte ridit två hela månader sedan förlossningen, och att sista gången jag red innan Julie föddes var i mars, så är det riktigt bra.

7st 8or hade vi dock i protokollet och det är ju ruskigt bra! Jättesynd på galopperna, men det är bara att träna, träna och träna. När vi väl får ordning på galoppen så är den numera riktigt bärig och fin.

   
Bilder från träningen sist.
Jag har för länge sedan konstaterat att Jum-Jum förändrats på många sätt. Samtidigt är han den där godhjärtade och chariga kamraten som han alltid varit.

I söndags var det hoppning. Föratt göra det hela till en kort historia så fick vi 4 fel i 50 och 16 fel i 60.
Feg som jag är vågar jag inte stödja Jum-Jum och då blir det lite knas.
Så jag tror att jag lägger det där med hoppning lite på hyllan ett tag. Vi får börja om från början. ta en dag och ett steg i taget och klättra på karriärsstegan därifrån.

I måndags var C snäll och tog honom åt mig. Hon valde att skritta ut en sväng barbacka för att han skulle få röra på sig, men ändå inte gå någon hårdare sväng efter tävlingarna i helgen.
De hann precis över 76an när två bilar kollerade alldeles bakom svansen på Jum-Jum. Sån änglavakt! Hade de kommit några sekunder senare så är risken överhängande att bilarna kört på dem.
Jum-Jum är dessutom så cool att först när C hoppar högt av skräck uppepå hans rygg så stannar han och vänder på huvudet och tittar precis som om "Vad då? Var det något farligt?"
Det är min kille det!  
När jag fick reda på allt detta (eftersom jag inte var där) så blev jag så glad att jag gjort alla tokiga saker med honom och att han har blivit så trygg med att allt inte alltid är precis som vanligt.

/Kastrulhäxan

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I morse väckte sambon mig 04.30.Sådana mornar undrar man varför man har häst egentligen...Men jag lyckades ta mig ur sängen, krypa i kläderna och få en smörgås i magen.Sambon fixade Julie (gissa om hon var trött!) och 05.20 hämtade vi upp C för vidar...

De senaste dagarna har jag känt att jag balanserar lite grann när det gäller mitt humör.Jag kämpar fortfarande mycket med mig själv. Framförallt den där lilla detaljen att en åsikt om någon som jag har gjort faktiskt inte speglar vad personen som utt...

      En hund som jag hade hand om och som jag saknar otroligt mycket.Även om  hon hade sina sämre sidor så vet jag att jag aldrig får en sån hund igen.Lisa Katinka Johansson.Jag saknar dig hjärtat.  /Kastrullhäxan ...

För bara en liten stund sedan kom jag på att det är 5 år sedan jag var till Fjugesta och hämtade Jum-Jum.Då visste jag fortfarande inte att han en dag skulle bli min alldeles egna eller att vi skulle starta ett SM tillsammans, eller att jag skulle ly...

Eftersom Vickan var här nyligen så fick jag rota ordentligt i arkivet för att hitta en bild på mig OCH en vän.Jag har en förmåga att bara hamna på bild när jag sitter till häst av någon anledning. Jag hittade i alla fall denna:   En bild som är sna...