Som ni vet finns det ju två hästar i vår familj just nu och jag tänkte försöka beskriva dem för er.
Jag misstänker dock att det kommer bli 800 ord om Jum-Jum och kanske 22 om Mulle eftersom Jum-Jum är min häst och har varit hos oss så mkt längre än vad Mulle har.

Jum-Jum kom ju till oss i april 2009. Han hade då varit avställd ett tag eftersom ingen hann med honom riktigt och meningen var att han skulle vara hos oss på foder.
Det var en liten gul kille med mycket vinterpäls som kom ur transporten men guuud så jag hade saknat honom!
För att göra en lång historia kort så blev det inte riktigt som jag tänkt mig med allting och hösten 2009 såg Jum-Jum ut som en sprängfylld ballong (jag skojar inte!) och den vintern fick jag jobba hårt för att bli kvitt hans övervikt.

Jum-Jum är i alla fall en väldigt snäll kille som ÄLSKAR precis ALLA till de bevisat att de inte är värdiga hans vänskap något mer. Allt från stallkatten till små barn och andra hästar är välkomna att dela hans vardag.

Han kan vara lite "på" och buffla och leta efter godis (så med mindre varelser i närheten så får man vara lite observant så att han inte buffar för hårt) men om de backar undan eller visar rädsla drar han sig genast tillbaka och undrar vad han gjort för tok!

Förutom kompisar så tycker Jum-Jum väldigt mycket om mat. Jag skulle nog vilja påstå att det är hans största intresse i livet. Finns det ingen mat där det brukar finnas så letar han på ställen där de andra hästarna inte letat (tex bland grenarna på träden). Detta har Jum-Jums kamrater kommit på så de går ständigt efter honom och kör iväg honom när han hittat något ätbart. Synd för dem är bara att när Jum-Jum släpper grenen så far den ju upp igen och de andra hästarna fattar inte hur man gör för att få ner den igen!

Rent arbetsmässigt är Jum-Jum ganska känslig, framförallt i munnen, men lat. Han jobbar gärna men då får ryttaren också göra det! Det som är riktigt svårt med honom är att man måste driva fram honom HELA tiden, och när man inte orkar så släpper man iväg tygeln varpå hela hästen blir 2 km lång och ÄNNU segare! Han kräver verkligen att man rider honom bakifrån och fram!
Han har lätt att samla sig, men det gäller som sagt att man inte lurar sig på att han drar åt sig mulen utan att bakdelen verkligen också är med!

Jum-Jum är hästen som kan bli rädd och hoppa till, för att i nästa sekund vända helt om och vilja kolla vad det var för något som  skrämdes så. Så länge hans ryttare är trygg så är det sällan som han har bekymmer med någonting alls.
Är man ute och rider och möter någon som hejjar så kan han tvärstanna och stoppa huvudet i famnen på den man möter -givetvis med öronen på topp hela tiden.
Retar man upp honom (vilket sällan händer) eller gör något som han tycker är jobbigt så vill han ingenting. Han blir som ett barn som sätter sig mitt på golvet med händerna för öronen och vägrar lyssna. Han kan också bli kaxig och svara upp mot dig: "Vad tänker du göra åt att jag inte tänker kliva på transporten idag då?!"

Om Jum-Jum hade varit människa så hade han varit den trotsiga 6-åringen i förskoleklass, som egentligen inte menar att vara på tvären utan som helt enkelt är för upptagen med sina egna idéer och äventyr för att ha tid att lyssna på sin fröken/sin mamma.

Skillnadsbilder på Jum-Jum. Visst har han blivit fin!?! Det är resultatet av tålamod, tårar och motion. Det har varit vät varenda sekund kan jag lova. När jag visade blder på min FB fick jag höra att jag "förvandlat" honom från gammal till ung igen, och att de inte kunnat tro att det var samma häst om jag inte sagt det.
Och jag kan erkänna att om jag inte varit med hela vägen själv, så hade jag nog inte heller vetat att det var samma!

 
Jum-Jum i april 2012. Världens snällaste och världens bästa kompis. Det sägs att det finns någon för alla, men det är aldrig någon som talat om för mig att min prins fanns i en hästkropp!

Mulle, eller Myluck, som han egentligen heter är en häst som vi har på foder åt min sambo. Historien är lite halvt invecklad sådär, men han ägs av en väninna till mig och har varit här ungefär ett år nu.
Vi valde att ta hit honom på prov trots att han inte gick igenom första besiktningen. (Han gick igenom ungefär 6 månader senare efter att han satts igång igen).
Även Mulle hade varit avställd och de höll på att sätta igång honom när vi hämtade honom.

Mulle är en snäll häst innerst inne, men han har mycket mer "nerv" än vad stadiga Jum-Jum har. Nu är inte Mulle killen som far i luften av minsta lilla, men ibland önskar man att han kunde vara lite mer uppmärksam på vad han själv pysslar med så slipper han bli så överraskad av små skitsaker.

Mulle tycker också om mat och han måste ha ström på sitt staket för att inte rymma. Det finns som sagt en anledning att han kallas för just Mulle.
För er som inte vet så är han ett arabiskt fullblod. "Polack" kan man nog också kalla honom eftersom han är väääääldigt mkt av polsk påbrå.
Jag tycker att han är jättefin. På sommaren glänser han i pälsen och kommer verkligen till sin största rätt. Han har dessutom ett otroligt vackert ansikte som jag varit förälskad i sedan första dagen jag såg honom.

Mulle är låg i rang, men när det är dags för mat i hagen så får Jumme (som alltid varit lägst i rang oavsett vem han gått med) se till att hålla sig undan. Mulle drar sig nämligen inte för att springa efter och hugga honom i skinkan.
Åhhh vad jag har varit förbaskad på Mulle angående detta då han inte slutar trots att han fått en egen hög att äta ur.

Mulle är jättetrevlig att sitta på i den bemärkelse att han har jättemjuka gångarter. Att trava honom är som att sväva fram, men tyvärr är han ovillig att göra så mkt mer än så. Petar man till honom med skänkeln ignorerar han en och petar man då till honom med pisken eller sporren så blir han förnärmad!
Och om man istället för "petar på" går på honom lite hårdare med skänkeln (utan att för den skull ponnykicka på honom) så "försvarar" han sig med galopp.

Galopp är för övrigt Mulles favoritgångart. Han ÄLSKAR fart, fläkt och en massa bus och kul! Ju fortare han får galoppera, detso bättre!
Ibland kan han busa till det, men för det mesta sitter man trygare på honom i de farterna än vad man gör på Jum-Jum!

Även Mulle är känslig i munnen och talar tydligt om ifall ryttaren är för hård i handen. Han har också ett väldigt tydligt sätt att tala om när sadeln inte känns något vidare.

Mulle kan till en början verka lite opersonlig, men sanningen är att han vill kolla in nya personer en stund först. När man väl lärt känna Mulle så finns det faktiskt en del humor under ytan och ju mer man umgås med honom, desto mer upptäcker man att han går att "läsa av".

Om Mulle vore människa skulle han antagligen vara kvinna (för han vill ha kontroll på situationen hela tiden) med väldigt mycket tankar och åsikter. De gånger han skulle inse att det inte är någon idé att vädra sin åsikt rakt ut så skulle han sucka högt och ljudligt så att alla förstod att han var missnöjd!
Han skulle inte våga sova utan nattlampan tänd och nojja sig för att försova sig och komma försent till jobbet dagen därpå.
När livet skulle bli svårt för Mulle skulle han krypa in i sin lägenhet och bryta ihop en stund, för att sedan samla sig och komma ut därifrån som om ingenting hänt igen.

 
Mulle augusti 2011 och april 2012.

/Kastrullhäxan