Dags att förbereda sig inför morgondagen.

Håller just i detta nu på med att prova tävlingskläderna.
Sambon säger att det ska bli plusgrader i morgon, men jag säger att jag vill rida i långkalsonger ändå. Jag ÄR frusen av mig och jag vet sedan tidigare att ridhus inte är några mysigt uppvärmda platser att tillbringa en hel dag på vinterid. (Inte utan ordentliga kläder i alla fall)

Jag har dragit fram alla våra kavajer, tre till antalet.
De sista gångerna som jag tävlat i kavaj så har jag fått använda sambons svarta kavaj, och så blir det den här gången också. Jag är helt enkelt lite för rund för de andra två kavajerna fortfarande.
Min randiga och sambons svarta kavaj har samma storlek men ändå är hans rymligare, kanske för att det är en herrmodell?
Jag ser lite tjock ut i den, men jag måste ju rida reglementsenligt så då får jag stå ut...
   
Bilder från 2012, ca 4 månader efter förlossningen.
Det här är sambons svarta kavaj,

Jag provade ändå de andra kavajerna. Min randiga hade jag förhoppning om, men nja... Jag vill inte riskera att någon knapp far iväg och träffar domaren i pannan när jag gör sista halten.

Och när jag tog fram den röda kavajen (som ni sett min sambo tävla i) så sa sambon att den kavajen kunde jag drömma om att komma i. Han tyckte att jag har för stora tuttar...
Envis som jag är drog jag på mig kavajen och vet ni vad?! Jag kunde faktiskt knäppa den!
Visst, den sitter åt och den är inte lämplig för mig att rida i just nu, men några kilon till -då sitter den perfekt på mig!

 
Dagsfärsk bild.

Den kavajen köpte jag i förhoppning om att jag skulle kunna ha till SM i somras, men då var jag på tok för tjock.
Men till nästa SM så KANSKE, KANSKE!!!
Rött är ju vår tävlingsfärg!

Angående tävlingen i morgon så tävlar jag bara mot mig själv. Jag vet vad jag och Jumme har åstadkommit i de här klasserna tidigare och jag hoppas på att kunna klå de ganska blygsamma procent som vi haft tidigare.

Och så hoppas jag ju såklart att procenten ska räcka till kval till Fjord-SM, men det är liksom steg 2.

Oavsett hur det går så tänker jag se oss som vinnare. Vi har minsann inte fått något gratis här i livet. Som det är nu har vi ju inte ens en tränare! Och det är evigheter sedan jag red för någon.

Jumme har ju inte heller varit den enklaste att rida alla gånger, och det finns saker som jag vägrat göra med honom vissa lektioner (t.ex. galoppera alla tillsammans) för att han inte kunnat hålla sig i skinnet.
Men idag är vi ett team och även om han har sina dagar och fortfarande är lite speciell emellanåt så förstår vi varann mycket bättre nu.

Dessutom har vi turen att vi hittat en tjej som tycker om Jumme, som hittat på hans knappar rätt fort och som både gärna rider ut och trimmar till honom. Det har gett mig en otroligt mjuk och samarbetsvillig liten gul traktor.

Oavsett placering i morgon så har vi ändå vunnit något -varandra!  
/Kastrullhäxan