Sitter i badrummet och håller ett vakande öga på Julie (alla som får något fel över stanatt jag bloggar samtidigt som jag tittar till Julie kan jag hälsa att hon har det bra i badet.)

Är hemma efter en lång dag tillsammans med hästen. Utsläpp i morse, putsning och packning och mitt i alltihop inser jag att jag lämnat mitt vita schabrak hemma. Alltid är det något, jag blir så less på mig själv ibland.
Sambon åkte hem och hämtade det, trots att jag protesterade. Han tyckte att det var självklart att jag skulle ha mitt vita schabrak!

När alla saker och hästen och vi människor var inpackade styrde vi ekipaget mot Kungsgården och deras dressyrtävlingar.

Det har varit en lång dag.
Första klassen kändes rätt bra, men som vanligt måste jag rida bättre och kräva lite mer. Han gick ställd till vänster hela tiden och han fattade fel galopp. Som sagt, jag måste rida bättre.
Till råga på allt hade jag en stigbygel som knarrade något hemskt!
Så i mellan klasserna fick sambon fixa och dona lite grann. Givetvis lyckades han sätta tillbaka stigbygeln bak och fram...

Hur som helst, vi skrapade ihop hela 51.85% Inte illa av en traktor och en stel tant må jag säga!
Mitt mål var ju att slå mitt gamla resultat (som jag fått av samma domare för övrigt) och det gjorde jag med flera procent.

Mellan klasserna lastade vi Jumme, han fick mat och vatten och jag och Caroline passade på att käka lite också.
Jag bestämde mig då för att byta träns (Tack gode gud att min sambo är så ordentlig att han alltid tar med extra!) och även om Jumme fortfarande gick lite ställd till vänster så blev han inte tjafsig när jag ville rakrikta honom.

Tyvärr är jag en så kass ryttare att jag har svårt att känna skillnad på höger och vänster galopp, särskilt på Jumme. Så jag avbröt honom två gånger för att rätta galoppen, fast han redan hade rätt.

Nu ska Julie upp ur badet så vi får höras senare. Kram kram