Idag har jag haft lönesamtal med min chef och när vi satt och pratade så kom jag att tänka på det lönesamtal jag varit med om tidigare.
Jag log lite vid minnet. Det var så roligt att kunna säga "Ja, det tycker jag" och sedan motivera varför jag tycker på ett visst sätt.
Jag låg ganska bra till på lönekriterierna och vi var överens om vilka områden som är mina starka och vad jag behöver jobba mer på.

Det känns så bra att jag kan relatera det här lönesamtalet till det förra för jag såg själv hur mycket jag har växt som människa och person.
Det har tagit tid och det har gjort ont och även om jag inte är helt hundra stadig alla dagar i veckan så känner jag ändå att jag är på gång och i dagsläget tror jag på mig själv och min egen förmåga -något som jag helt saknade vid förra lönesamtalet som jag deltog i.

Jag har gått ifrån "Jag kan inte..., jag förmår inte... och jag klarar det aldrig" till "Jag vill! Jag kan! Jag vågar!"
Allt är givetvis inte klockrent, och vissa dagar är tyngre än andra, men idag var det en tjej som gick från jobbet med rak rygg -även fast hon var trött!

Givetvis kommer jag att glädjas åt de extra kronorna som hamnar i lönekuvertet efter detta, men den största belöningen har jag egentligen redan fått -bekräftelse på att jag gör rätt och att jag är en uppskattad medarbetare och kollega.

/Kastrullhäxan