Efter några händelser den här veckan har jag funderat en del och tänkt mycket på hur viktigt det är att vi vuxna finns i barnens och ungdomarnas värld.
En person sa en sak som jag tycker är tänkvärd när det gäller barnen:
Om vi tänker oss barnen som en spiralfjäder som vi håller i handen. Om vi bara släpper den så flyger den iväg, helt okontrollerat.
Men om vi istället sakta öppnar handen ochlläter fjädern långsamt få räta ut sig så kommer den att stanna kvar, eller åtminstone inte flyga iväg så långt.

Precis så är det med barnen. De behöver oss vuxna, de behöver regler och förmaningar. Samtidigt behöver de frihet under ansvar, men när det inte fungerar så är det så viktigt att barnen får se att det ger konsekvenser och att det inte alltid är så roligt.

Idag ser jag många ungdomar (i olika miljöer) som jag faktiskt är lite bekymrad för. Hur ska de klara sig i framtiden?
En del verkar tro att man kan glida genom livet på en räkmacka och att allt löser sig.

De här ungdomarna kommer att få det otroligt tufft på arbetsmarknaden.
Ingen vill anställa någon som helst sitter och rullar tummarna (eller spelar spel på mobilen) hela dagarna.
En sån person kommer att bli uppsagd ganska omgående.


Nåja, nog babblat om det (känns som om det blev en del svammel).
Idag har jag varit till min älskade Jumme. Vi tog en tur med fyrhjulsvagnen och övade på att backa i vinkel på ett ställe. Han är otroligt intelligent och samarbetsvillig!
Jag borde verkligen försöka komma igång mer med körningen. Det trista med körning är att det är ruskigt dyrt bara...