I morse väckte sambon mig 04.30
Sådana mornar undrar man varför man har häst egentligen...
Men jag lyckades ta mig ur sängen, krypa i kläderna och få en smörgås i magen.
Sambon fixade Julie (gissa om hon var trött!) och 05.20 hämtade vi upp C för vidare färd emot stallet och Jum-Jum.

Tack vare att vi fixat så mycket redan igår så var vi snabbt klara och 06.31 satte jag på mig bältet i bilen och vi for mot Ockelbo och sambons första tävling på lokal nivå.
Vi var framme i god tid precis som vi planerat och mötes av morgonpigga, trevliga funktionärer som hänvisade oss på tävlingsplatsen.
När vi parkerade kom en tjej fram till oss med en "parkeringsbiljett" som jag fick skriva mitt namn och telefonnummer på. De la vi sen i framrutan på bilen.
På det viset kan andra nå oss om de skulle upptäcka att något händer i vår transport när vi inte är närvarande.
(Vi lämnar dock inte Jumme ensam i transporten).

Jag ska göra en sån lapp och laminera in och ha tillsammans med passet så att vi har det med på alla tävlingar. Jättesmart ju!

I alla fall. Allt sköttes jättebra av funktionärerna och snart var sambon och Jumme inne på framridningen.
Han valde att inte ta så många språng innan han skulle in för första klassen utan kände bara att allt var som det skulle och sedan skrittade han runt.
I 70 cm lät sambon Jumme sköta det mesta själv. Det gjorde att ritten såg lite seg ut, men de tog sig runt felfritt.
Jag fick lägga band på mig för att inte börja hoppa och skrika på läktaren.
Utanför möttes vi av ett glatt ekipage med rosett i tränset.
 
Sedan blev det en liten väntan med hindren skulle höjas och banan byggas om. Dessutom var det 20 starter före Jum-Jum.
Sambon red fram och tog lite draghjälp av ett annat ekipage på framhoppningen.
Tidvis såg Jumme ruskigt trevlig ut och jobbade på bra. Sambon är ingen dressyrryttare, men börjar visa talang även inom den grenen nu.

Jum-Jum tigger kakor av C. Han kan verkligen konsten att se söt ut.

 
Selfie by mig och Jumme.

Julie somnade i vagnen och jag parkerade henne innanför dörren till ridhuset och satte mig nära på läktaren och höll ett vakande öga ifall hon skulle vakna.
Det var ganska mycket folk på läktaren och ekipage efter ekipage gjorde fina ritter.
Snart var det Jum-Jums tur och sambon satte lite mer tryck på honom i denna klassen än den tidigare vilket också syntes.
Men Jum-Jum är ju Jum-Jum och med det sagt så förstår ni kanske att de hinde som man hoppar FRÅN framridningen kräver mer av ryttaren än de som man hoppar mot framridningen   
Jag och C satt på läktaren och hade näst intill ångest! Vilken nervositet!
Tjejerna som satt intill oss undrade nog vad det var med oss där vi satt och höll andan och vändades.
Ettan och tvåan var inga problem, men på trean såg jag att Jumme blev lite vaksam (hoppades FRÅN framridningen) och för en sekund trodde jag att han skulle vika åt sidan.
Men snabbt som ögan var sambon där och petade till honom med skänkeln och peppade honom så att han hoppade.
Fyran och femman flöt bra, men sedan var det en lite halvknepig sväng till sexan och Jumme ginade lite så de kom väldigt tvärt på.
Jumme hoppade ändå varpå samon tappade stigbygeln och hjälmen halkade ner på näsan.
Eftersom min sambo har otrolig vinnarskalle så vägrar han stanna och riskera att dra på sig fel. Istället manade han på Jumme som kom låååååångsamt mot sista hindret, men ryttaren lite på trekvart i sadeln.
Jag trodde aldrig att Jumme skulle hoppa i den hastigheten, men jodå... Inte sviken en guling en när man behöver den som mest!
Han hoppade mer eller mindre stillastående och klarade det!

Sambon hade dock hjälmen långt nedanför ögonen och fick vinkla upp hakan rejält för att se var han red någonstans.
Vi skrattade gott på läktaren och jag tror faktiskt att de var det ekipage som fick mest applåder.

Så nu har vi lyckas kvala till öppen klass 70cm på SM och ena kvaldelen till öppen klass 80cm är klar.

Behöver jag ens säga hur stolt jag är över dem?!
De är otroligt duktiga och jag har överöst dem med beröm idag. Jumme har fått både morötter och digestivekex!

Nästa söndag väntar tävlingar i bruks. DÅ ska vi kliva upp ÄNNU tidigare!
Jag ska både rida och köra Jumme (brukskörningen blir debut för mig. Jag är nervös inför detta). och håll tummen att det går vägen.
Har Jumme en bra dag så är han världens bästa kompis och kan nästan slå krokben på sig själv för att fixa och greja så att det blir rätt och bra.

/Kastrullhäxan  

De senaste dagarna har jag känt att jag balanserar lite grann när det gäller mitt humör.
Jag kämpar fortfarande mycket med mig själv. Framförallt den där lilla detaljen att en åsikt om någon som jag har gjort faktiskt inte speglar vad personen som uttrycker åsikten tycker om mig som person.

Men även om det känts lite tyngre vissa stunder så tycker jag ändå att det till största delen varit glädje som jag känt inombords.

Livet har verkligen testat mig hårt på många sätt.
Men det är så skönt att kunna se allt det positiva och att jag kan njuta av alla de underbara glädjande känslor som bara bubblar inombords emellanåt.

Det blir som ett lyckorus, det spritter i mig och jag kan till och med komma på mig själv med att sitta och le fånigt för mig själv.
Solen skiner in i mitt hjärta och jag hoppas verkligen att alla ni som är mig nära och kära kan se det i mina ögon.

Värme och kärlek till er alla.  

/Kastrullhäxan  

 
En hund som jag hade hand om och som jag saknar otroligt mycket.
Även om  hon hade sina sämre sidor så vet jag att jag aldrig får en sån hund igen.

Lisa Katinka Johansson.
Jag saknar dig hjärtat.  

/Kastrullhäxan

För bara en liten stund sedan kom jag på att det är 5 år sedan jag var till Fjugesta och hämtade Jum-Jum.
Då visste jag fortfarande inte att han en dag skulle bli min alldeles egna eller att vi skulle starta ett SM tillsammans, eller att jag skulle lyckas köra in honom.

Det har hänt så många saker sedan den där dagen för fem år sedan.
Vi har varit med om så mycket tillsammans, gott och ont, bra och dåligt.
Vår väg har minsann varit krokig, men idag ångrar jag mig inte att jag tog mig an honom.

 
Så här såg vi ut för fem år sedan.
Idag har jag andra sadlar, annat bett och mer muskler på hästapållen.

Jag är så tacksam för möjligheten jag fått tillsammans med Jum-Jum.  

/Kastrullhäxan  

Eftersom Vickan var här nyligen så fick jag rota ordentligt i arkivet för att hitta en bild på mig OCH en vän.
Jag har en förmåga att bara hamna på bild när jag sitter till häst av någon anledning.

Jag hittade i alla fall denna:
 
En bild som är snart sex år gammal och det är min bror och jag som tokar oss.
Saknar dig brorsan! Hoppas du har det bra där ute i stora vida världen!

/Kastrullhäxan  

Jag rotade igenom arkivet och funderade faktiskt ganska länge vilken bild jag skulle välja.

Men så till slut valde jag ändå denna:
 
Garanterat en gammal bild på mig. Jag har blivit större, nallen har blivit mindre och ingen människa har väl en orange spis hemma längre?

/Kastrullhäxan  

PS Visst finns det vissa likheter med denna tjej?