I morse väckte sambon mig 04.30
Sådana mornar undrar man varför man har häst egentligen...
Men jag lyckades ta mig ur sängen, krypa i kläderna och få en smörgås i magen.
Sambon fixade Julie (gissa om hon var trött!) och 05.20 hämtade vi upp C för vidare färd emot stallet och Jum-Jum.

Tack vare att vi fixat så mycket redan igår så var vi snabbt klara och 06.31 satte jag på mig bältet i bilen och vi for mot Ockelbo och sambons första tävling på lokal nivå.
Vi var framme i god tid precis som vi planerat och mötes av morgonpigga, trevliga funktionärer som hänvisade oss på tävlingsplatsen.
När vi parkerade kom en tjej fram till oss med en "parkeringsbiljett" som jag fick skriva mitt namn och telefonnummer på. De la vi sen i framrutan på bilen.
På det viset kan andra nå oss om de skulle upptäcka att något händer i vår transport när vi inte är närvarande.
(Vi lämnar dock inte Jumme ensam i transporten).

Jag ska göra en sån lapp och laminera in och ha tillsammans med passet så att vi har det med på alla tävlingar. Jättesmart ju!

I alla fall. Allt sköttes jättebra av funktionärerna och snart var sambon och Jumme inne på framridningen.
Han valde att inte ta så många språng innan han skulle in för första klassen utan kände bara att allt var som det skulle och sedan skrittade han runt.
I 70 cm lät sambon Jumme sköta det mesta själv. Det gjorde att ritten såg lite seg ut, men de tog sig runt felfritt.
Jag fick lägga band på mig för att inte börja hoppa och skrika på läktaren.
Utanför möttes vi av ett glatt ekipage med rosett i tränset.
 
Sedan blev det en liten väntan med hindren skulle höjas och banan byggas om. Dessutom var det 20 starter före Jum-Jum.
Sambon red fram och tog lite draghjälp av ett annat ekipage på framhoppningen.
Tidvis såg Jumme ruskigt trevlig ut och jobbade på bra. Sambon är ingen dressyrryttare, men börjar visa talang även inom den grenen nu.

Jum-Jum tigger kakor av C. Han kan verkligen konsten att se söt ut.

 
Selfie by mig och Jumme.

Julie somnade i vagnen och jag parkerade henne innanför dörren till ridhuset och satte mig nära på läktaren och höll ett vakande öga ifall hon skulle vakna.
Det var ganska mycket folk på läktaren och ekipage efter ekipage gjorde fina ritter.
Snart var det Jum-Jums tur och sambon satte lite mer tryck på honom i denna klassen än den tidigare vilket också syntes.
Men Jum-Jum är ju Jum-Jum och med det sagt så förstår ni kanske att de hinde som man hoppar FRÅN framridningen kräver mer av ryttaren än de som man hoppar mot framridningen   
Jag och C satt på läktaren och hade näst intill ångest! Vilken nervositet!
Tjejerna som satt intill oss undrade nog vad det var med oss där vi satt och höll andan och vändades.
Ettan och tvåan var inga problem, men på trean såg jag att Jumme blev lite vaksam (hoppades FRÅN framridningen) och för en sekund trodde jag att han skulle vika åt sidan.
Men snabbt som ögan var sambon där och petade till honom med skänkeln och peppade honom så att han hoppade.
Fyran och femman flöt bra, men sedan var det en lite halvknepig sväng till sexan och Jumme ginade lite så de kom väldigt tvärt på.
Jumme hoppade ändå varpå samon tappade stigbygeln och hjälmen halkade ner på näsan.
Eftersom min sambo har otrolig vinnarskalle så vägrar han stanna och riskera att dra på sig fel. Istället manade han på Jumme som kom låååååångsamt mot sista hindret, men ryttaren lite på trekvart i sadeln.
Jag trodde aldrig att Jumme skulle hoppa i den hastigheten, men jodå... Inte sviken en guling en när man behöver den som mest!
Han hoppade mer eller mindre stillastående och klarade det!

Sambon hade dock hjälmen långt nedanför ögonen och fick vinkla upp hakan rejält för att se var han red någonstans.
Vi skrattade gott på läktaren och jag tror faktiskt att de var det ekipage som fick mest applåder.

Så nu har vi lyckas kvala till öppen klass 70cm på SM och ena kvaldelen till öppen klass 80cm är klar.

Behöver jag ens säga hur stolt jag är över dem?!
De är otroligt duktiga och jag har överöst dem med beröm idag. Jumme har fått både morötter och digestivekex!

Nästa söndag väntar tävlingar i bruks. DÅ ska vi kliva upp ÄNNU tidigare!
Jag ska både rida och köra Jumme (brukskörningen blir debut för mig. Jag är nervös inför detta). och håll tummen att det går vägen.
Har Jumme en bra dag så är han världens bästa kompis och kan nästan slå krokben på sig själv för att fixa och greja så att det blir rätt och bra.

/Kastrullhäxan