Egentligen borde jag lägga mig och vila en stund så att jag orkar upp till hästen sen, men jag misstänker att det här kommer bli ett låååååångt inlägg.

Så nu får ni skrapa ihop eran tid och läsa igenom!

I lördags var vi iväg och tävlade med Jum-Jum. Det blev Stefan som fick hoppa och de började med 50cm. Jum-Jum spelade korkad och sprang inte ett dugg fortare än vad nöden krävde. Med andra ord bjöd han inte ett endaste dugg på hindren och bokstavligen sprang över dem -med en hel del nedslag som följd.

Stefan valde då omstart och lyckades få fart på hästen och tog sig igenom felfritt vilket gav en blågul rosett (är man ensam startande i sin klass så är ju inte konkurrensen mördande direkt)

I 60 cm skötte sig Jum-Jum KANONBRA och hoppade fint. Tyvärr blev han lite trött mot slutet och råkade peta ner en bom.

Därefter var det bara att åka hem och duscha, äta något som hastigast, packa ihop grejjerna och åka mot närke. Vi skulle provrida en häst!

Vi blev bjudna på god mat, trevligt prat och slutligen somnade vi i en varm säng och sov gott tillsammans med min väninnas blyertsgrå katt  

Morgonen därpå bjöd på frukost och Vasaloppet via SVTPlay innan vi gav oss iväg mot stallet och träffade Mulle.

Mulle, eller Myluck som han heter, är en 14-årig arabvalack som en kompis till mig ägar. Jag behöver inte ge några anledningar alls, men om allt går som det ska så kommer Mulle att bo hos oss ett tag framöver.

Jag har ju ridit, och tom hoppat, Mulle tidigare, men vi åkte ändå ner för att bekanta oss lite mer.

  Snygging!

Jag red först och sedan fick min sambo prova. Vi har pratat om  vem som ska ha vilken häst. Sambon tycker ju att Mulle kommer att bli som hans häst eftersom jag redan har Jum-Jum. Men sen blev han osäker när han fick höra vilka hyss Mulle kan hitta på och sa att det kanske var bäst att han ändå behöll Jum-Jum och Mulle fick bli min...

Men när vi hade ridit så tror jag ändå att Mulle kommer att trivas bäst ihop med Stefan. Mulle uppskattar säkert Stefans mjuka hand runt tygeln, och att få komma ut och galoppera för fullt (när han kommit igång ska tilläggas) och så är Stefan jätteduktig på att berömma!

Och vet ni vilket underbart väder det var???!!!

Söndag kväll var vi hemma igen, efter att han besökt min Farmor och spelat Fia med knuff hemma hos henne. Farmor sken upp som en sol när vi ville spela och hon skrattade gott när vi knuffade tillbaka varandra i boet hela tiden!

Sedan har veckan rullat på. Jag började måndagen med att göra en massa potatismos. Det blev riktigt bra och jag har fått massor av beröm!

I tisdags fyllde min sambo år och vi hade bestämt att vi skulle ha ett litet kalas här hemma.

Men han är så himla gullig så han kliver upp tidigt på morgonen och gör frukost till mig. Jag hade inte alls någon lust att kliva upp, jag var så trött! Men jag skulle ju till jobbet så efter några minuter är jag på fötterna och klär på mig.

Och när jag kommer ut i köket ser jag det finaste frukostbord jag någonsin sett!

  Levande ljus, tio röda rosor (som han hade haft gömda i garderoben över natten så att jag inte skulle se dem!) och en ask med guldringar i! Våra förlovningsringar!  

Gissa om det var en lycklig tjej som åkte till jobbet sen!

Nej hör ni... Nu måste jag lägga mig några minuter. Dagarna blir långa för mig nu för tiden!

Kram på er!

/Kastrullhäxan -numera förlovad  

 

Kicki

10 mars 2011 18:55

Grattis till förlovningen igen :) Ni är så fina tillsammans :)

Kastrullhäxan

11 mars 2011 19:29

Tusen tack Kicki!

 

Cissi

11 mars 2011 08:25

Ska ni skaffa en till häst???

http://www.hunddagboken.bloggplatsen.se

Kastrullhäxan

11 mars 2011 19:28

Ja, vi ska ha honom på lån ett tag. Sedan får vi se hur det blir.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I morse väckte sambon mig 04.30.Sådana mornar undrar man varför man har häst egentligen...Men jag lyckades ta mig ur sängen, krypa i kläderna och få en smörgås i magen.Sambon fixade Julie (gissa om hon var trött!) och 05.20 hämtade vi upp C för vidar...

De senaste dagarna har jag känt att jag balanserar lite grann när det gäller mitt humör.Jag kämpar fortfarande mycket med mig själv. Framförallt den där lilla detaljen att en åsikt om någon som jag har gjort faktiskt inte speglar vad personen som utt...

      En hund som jag hade hand om och som jag saknar otroligt mycket.Även om  hon hade sina sämre sidor så vet jag att jag aldrig får en sån hund igen.Lisa Katinka Johansson.Jag saknar dig hjärtat.  /Kastrullhäxan ...

För bara en liten stund sedan kom jag på att det är 5 år sedan jag var till Fjugesta och hämtade Jum-Jum.Då visste jag fortfarande inte att han en dag skulle bli min alldeles egna eller att vi skulle starta ett SM tillsammans, eller att jag skulle ly...

Eftersom Vickan var här nyligen så fick jag rota ordentligt i arkivet för att hitta en bild på mig OCH en vän.Jag har en förmåga att bara hamna på bild när jag sitter till häst av någon anledning. Jag hittade i alla fall denna:   En bild som är sna...