Jag har en del att fundera på nu känner jag.

Dels är det mitt arbete. Jag vet att jag pratat om det till och från, men jag har nog aldrig riktigt klargjort hur det är med allt. Jag vet inte om jag bör göra det heller så här offentligt...

Jag har dock funderingar på om jag ska stanna eller söka mig vidare.

Och att jag är på en annan arbetsplats (men med samm arbetsgivare!) just nu är en del av den funderingen.

Jag jobbar kvar där en vecka till och då har trycket ökat med lite i taget. När jag återvänder till min ordinarie arbetsplats v.34 så är det full fart + lite till som gäller.

Och jag vet faktiskt inte om jag orkar. Jag har inget facit, men ändå vet jag liiiiite vad som väntar och ärligt, jag vet inte om jag pallar... 

Där jag är nu, där kan jag stå och bara lyssna på "tystnaden", stå och arbeta utan att prata, bara vara i min egen lilla värld med den uppgift jag har just där och då. Och allt känns inte som ett evighetsgöra, redskapen är inte av modell "tvåhandsfattning" och ugnarna är inte större än vad jag är.

Ni undrar varför jag inte kan stanna? Det undrar jag också...

1. Jag vet inte om det finns en tjänst ute än.

2. Jag vet inte om den tjänsten redan är "bortlovad"

3. Jag vet inte om jag kan omplaceras dit.

4. Antagligen förvandlas den här tjänsten från 75% till heltid -orkar jag det + pendla varje dag och hästarna?

.....................................

Jum-Jum är fortsatt halt. Igår var veterinären ute (jag hade sån tur att han hade ärende till vårt stall ändå) och det är liksom ingen tvekan om att hästen haltar, åtminstone inte i trav.

Veterinären kollade när min sambo sprang med honom och Jum-Jum som vilat tre veckor var jätteglad och tog galopp och började busa. Liten då! 

Efter att ha kollat hur han rörde sig så började veterinären klämma och känn, pilla och böja och dra -utan att hitta ett endaste dugg som kan vara fel. Ingen värme i hovarna. Inte ens puls i benen...

Men likt förbenat är hästen 3 gradigt halt på höger fram när han travar (skritt är utan anmärkning)

Så vi är ordinerade två veckor vila till och blir han inte bättre så är det röngten som gäller.

  Ett litet klipp taget med mobiltelefonen. Jag har ingen aning om hur man vänder på dem så ni får titta såhär...

Förr har Jum-Jum varit mitt stora stöd, och nu är han dålig och jag vet inte alls vad jag ska göra. Varje linkande steg är som en kniv i mitt hjärta.

På tisdag kommer hovis som sagt... Hoppas att det ligger en liten sketen hovböld som han kan skära upp och ta väck, eller nåtogt så "enkelt".

Nej... Nu är det dags att jag avslutar det här inlägget. Nästa gång är jag förhoppnignsvis mer positiv.

/Kastrullhäxan