Adam har fått tillåtelse att äta av alla trädgårdens frukter utom av frukten från ett visst träd i trädgårdens mitt, "trädet som ger kunskapen om gott och ont". Om han äter av den kommer han att dö. När kvinnan är ensam lurar dock en talande orm henne att äta av den förbjudna frukten genom att lova henne att de inte ska dö om de äter av den; i stället kommer de med fruktens hjälp att själva bli som Gud med kunskap om vad som är gott respektive ont. Hon äter av frukten och ger den till mannen, som också äter av den. De inser då att de är nakna och gör åt sig höftskynken av fikonlöv. När de hör Yahweh Guds röst ropa på dem försöker de gömma sig för honom bland träden. Till slut svarar Adam att han blivit rädd, eftersom han var naken. Yahweh frågar om mannen ätit av den förbjudna frukten. Mannen skyller på den kvinna som Gud givit honom, kvinnan skyller i sin tur på ormen. Yahweh Gud förbannar ormen och säger att kvinnans avkomma ska krossa ormens huvud; detta uttalande har både inom judendomen och kristendomen uppfattats som den första profetian om en messiansk frälsare (räddare). Gud säger till kvinnan att hon kommer att föda sina barn under smärta och födslovåndor och att hennes man ska härska över henne. Till mannen, som nu benämns Adam för första gången, säger Yahweh att han ska förbanna marken. Bland tistla och törnen och i sitt anletets svett ska mannen bruka jorden till dess denne själv återvänder till den jord av vilken han var tagen: ”jord är du och jord skall du åter bli.”

Texten är saxad i från Wikipedia. Jag visste att jag läst det någonstans och fick leta lite innan jag hittade rätt.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Adam_och_Eva#Den_f.C3.B6rsta_skapelseber.C3.A4ttelsen

Eftersom jag lidit och fortfarande lider av sviterna från graviditeten, och eftersom det fortfarande verkar vara ok att tycka och tänka angående min graviditet och mitt mående så tänkte jag faktiskt göra ett litet inlägg här idag. Av texten ovan förstår ni varför alla kvinnor har ont när de föder barn. Det är bara att tacka vår förfader, eller kanske snarare vår "förmoder" för att hon lyssnade på ormen och åt av frukten...

Sedan tänkte jag bara göra en liten kort lista på alla saker som förändrats i mitt liv sedan graviditeten som startade för ungefär 32 veckor sen:

• Jag kan inte rida. Det gör för ont.
• Jag klarar att köra min häst men behöver hjälp att lägga på sele och vagn.
• Jag kan knappt knyta mina egna skor för magen tar emot.
• Jag kan inte ligga på rygg eftersom livmodern trycker och jag får inte tillräckligt med syre.
• Om jag äter smärtstillande (tex alvedon) på kvällen så kan jag sova utan att vakna av att det gör ont när jag försöker vända på mig.
• Jag klarar inte av att jobba. Jag har bitit ihop länge, men klarade tillslut varken av mina arbetsuppgifter eller min vardag.
• Jag kan mocka och traska ut med kärran på gödselstan, men det gör ONT när jag ska ner därifrån efteråt.
• Jag får ont om jag försöker packa mer än en höpåse.
• Magen tar emot om jag försöker plocka upp något från golvet.
• Jag kan inte bära ut tvättkorgen i tvättstugan.
• Jag kan inte stå upp och duscha (får endera sitta på knä i badkaret eller använda den sits som man sätter i badkaret). Jag har svårt att ta mig i och ur badkaret också. (Och jag har ramlat i badkaret.)
• Jag kan inte gå några längre promenader, men kotare promenader ska vara bra.
• Jag kan inte bära tungt, tex vattenhinkar till hästarna. De gånger jag varit piskad att ge hästarna vatten så har jag kört hinkar och dunkar i skottkärran, men jag får ändå ont. (Jag kan inte heller bära skurhinken här hemma)
• Ställer jag mig på knä eller på huk har jag fullt upp med att ta mig upp igen. Lika är det om jag sjunker för djupt ner i soffan.
• 6 timmar klarar jag av att hålla blåsan, MAX! Helst vill kroppen att jag går inom tre timmar. Och jag är konstant törstig.
• Jag måste rulla ur sängen på mornarna och se till att få med bägge benen samtidigt över kanten. Annars gör det onda sig påminnt.
• Det sätt som gör minst ont i fogarna, men känns desto mer i magen, samt tar längst tid, när jag ska in i bilen är att jag sätter rumpan på sätet med fötterna utanför, lyfter fötterna samtidigt till bilens tröskel och "skjuter" in mig med båda fötterna samtidigt. Därefter får jag försöka skjuta (med fötterna) och dra (med händerna) mig in så att jag sitter korrekt. Mer än en gång har jag lyckats tuta när jag gjort såhär...
• Alla som aldrig drabbats av hård eller trög mage kan läsa detta: http://www.1177.se/Gavleborg/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Hemorrojder/ En underbar åkomma att drabbas av, oavsett om man är gravid eller inte!
  
  Jag kan säkert komma på fler saker. Ni kan, förutom detta ovanstående, lägga till att jag haft högt blodtryck och fått äta två olika sorters medicin emot det, gått igenom ett 24-timmarstest av blodtrycket (vilket innebär att man bär omkring på en apparat som klämmer åt om armen var 20e minut dagtid och var 30e minut nattetid), drabbats av glaskroppsavlossning (vilket egentligen inte har med graviditeten att göra, jag bara lyckades drabbas just nu) och har sammandragningar i livmodern (det känns må ni tro). Jag har också ont i tuttarna och kläderna börja bli trånga. Jag går på extra täta kontroller hos barnmorskan (pga blodtrycket) och har fått gå till sjukgymnast.
  
  Nu har jag varit öppen och ärlig, igen. Så jag hoppas att alla fattar att jag inte upplever min graviditet enbart som positiv. Den som vill får gärna komma och ta den smärta jag känner. Eller en hemorrojd kanske känns mer lockande?
  
  /Kastrullhäxan  -vars sambo inte tycker att hon haft några hormonella aggressionsutbrott. (Så jag måste nog vara en häxa till vardags också)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I morse väckte sambon mig 04.30.Sådana mornar undrar man varför man har häst egentligen...Men jag lyckades ta mig ur sängen, krypa i kläderna och få en smörgås i magen.Sambon fixade Julie (gissa om hon var trött!) och 05.20 hämtade vi upp C för vidar...

De senaste dagarna har jag känt att jag balanserar lite grann när det gäller mitt humör.Jag kämpar fortfarande mycket med mig själv. Framförallt den där lilla detaljen att en åsikt om någon som jag har gjort faktiskt inte speglar vad personen som utt...

      En hund som jag hade hand om och som jag saknar otroligt mycket.Även om  hon hade sina sämre sidor så vet jag att jag aldrig får en sån hund igen.Lisa Katinka Johansson.Jag saknar dig hjärtat.  /Kastrullhäxan ...

För bara en liten stund sedan kom jag på att det är 5 år sedan jag var till Fjugesta och hämtade Jum-Jum.Då visste jag fortfarande inte att han en dag skulle bli min alldeles egna eller att vi skulle starta ett SM tillsammans, eller att jag skulle ly...

Eftersom Vickan var här nyligen så fick jag rota ordentligt i arkivet för att hitta en bild på mig OCH en vän.Jag har en förmåga att bara hamna på bild när jag sitter till häst av någon anledning. Jag hittade i alla fall denna:   En bild som är sna...