Idag blir Julie två veckor. Helt otroligt hur fort tiden går, framförallt nu sen vi kommit hem.

Julie har redan hunnit vara till stallet, men hon sover mest när vi är där, firat midsommar hos goda vänner till oss och varit till mataffären. Allt gör hon med samma glans och lugn.

Jag antar att det som är högst prioriterat att läsa om just nu är Julie.

Vi kämpar på med matningen av henne och ibland känner jag mig nästan lite överdriven när jag räknar och funderar, men i slutänden är det för Julies bästa. På tisdag kommer de från BVC och gör ett hembesök och då ska hon nog vägas. Det ska bli jättespännande att se om hon har gått upp i vikt. Det är ju nämligen vårt mål då hon tappade en hel del vikt när hon drabbades av gulsoten.

Idag postade jag lite brev med bilder på Julie. Bland annat så ska min farmor få bilder på henne.

Min farmor är gammal och vi har inte planerat att åka ner något till henne nu i sommar. Och antagligen åker vi inte ner i vinter heller då vi tycker att Julie är för liten för såna långa resor.

Igår förmiddag kom ett bud förbi med en jättefin liten bukett till oss. Det var från min gamla granne i Fjugesta. Jag ringde henne häromdagen och berättade att vi fått en liten flicka och hon blev så glad. Det är också en äldre tant med diverse krämpor och jag tror att beskedet om att Julie kommmit till världen gjorde hennes dag så mycket ljusare.

Jum-Jum och Mulle mår bra. De går i olika hagar då Mulle är sällskap åt en stallkamrats häst på hennes bete.
Vi har inte hunnit med någon av dem alls, men som tur är så har vi folk som backat upp oss. Jag har ju C som hjälper mig med Jum-Jum. Helt plötsligt blev det som om hon hade en egen häst! Och jagf år ju inte rida på många veckor än, så hon kan njuta ganska rejält av honom resten av sommaren. (Jag kommer nog dock inte kunna hålla mig från att köra honom tror jag).
Mulle är det en stallkompis som sett efter, och sedan har stallkamraterna lånat honom lite grann. Så han har faktiskt fått jobba lite grann, även om hon börjar få en rund och go mage igen.

Båda hästarna har träffat Julie. Jum-Jum var väldigt nyfiken, medan Mulle mest konstaterade att "Jaha, där var det en bebis." och så var det inget mer med det.

Själv går jag fortfarande omkring med en låst käke efter att jag tog i så på förlossningen. Den gör att jag dras med en del spänningshuvudvärk, men mest påmind om den blir jag ska äta eftersom jag inte kan öppna munnen ordentligt och allt som är lite större bitar måste delas ordentligt, annars går det inte in i munnen alls.

Som ni ser så har jag ändrat lite färger här på bloggen igen och det är givetvis pga Julie.
Nackdelen med att hon är flicka är att jag blir tvungen att dras med en massa rosa prylar! Jag var dock inte så intresserad av att ha det helt och hållet rosa på bloggen, så jag valde lila istället. Hoppas att ni läsare också är nöjda med det.   

Idag skulle sambon fixa med hästtransporten och det slutade med att han hittade ett getingbo i transportens sadelkammare. Han slängde ut det, och fick då ett helt gäng ilskna getingar som påföljd. Givetvis gick han in i stallet och hämtade min sopborste och började veva med... Sambon överlevde, getingarna bor numera utomhus (såvida de inte bygger ett nytt bo i sadelkammaren alltså) och min sopkvast är i två delar eftersom sambon snubblade på den när han flydde i panik.
Vad trodde han liksom? Och ja, jag är en smula ledsen för sopborsten. Det går givetvis att ersätta, men det känns så förbaskat onödigt!

 
Nåja, jag bjussar på en rätt söt bild på familjen i alla fall.

/Kastrullhäxan  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I morse väckte sambon mig 04.30.Sådana mornar undrar man varför man har häst egentligen...Men jag lyckades ta mig ur sängen, krypa i kläderna och få en smörgås i magen.Sambon fixade Julie (gissa om hon var trött!) och 05.20 hämtade vi upp C för vidar...

De senaste dagarna har jag känt att jag balanserar lite grann när det gäller mitt humör.Jag kämpar fortfarande mycket med mig själv. Framförallt den där lilla detaljen att en åsikt om någon som jag har gjort faktiskt inte speglar vad personen som utt...

      En hund som jag hade hand om och som jag saknar otroligt mycket.Även om  hon hade sina sämre sidor så vet jag att jag aldrig får en sån hund igen.Lisa Katinka Johansson.Jag saknar dig hjärtat.  /Kastrullhäxan ...

För bara en liten stund sedan kom jag på att det är 5 år sedan jag var till Fjugesta och hämtade Jum-Jum.Då visste jag fortfarande inte att han en dag skulle bli min alldeles egna eller att vi skulle starta ett SM tillsammans, eller att jag skulle ly...

Eftersom Vickan var här nyligen så fick jag rota ordentligt i arkivet för att hitta en bild på mig OCH en vän.Jag har en förmåga att bara hamna på bild när jag sitter till häst av någon anledning. Jag hittade i alla fall denna:   En bild som är sna...