Här hemma känns det som om allting handlar om mat. Och då om Julies mat.
Hon behöver ju gå upp i vikt och vi har kämpat stenhårt med hennes ätande, först med amning och tillägg och sedan blev det sondmatning och amning och numera är det flaska som gäller.

Jag har suttit och känt hur jag trugat i henne droppe för droppe, jag har kämpat och ibland har i alla fall jag känt mig ganska svag.  Men så bestämde jag mig för att inte se till varje mål hon äter, utan istället se till varje dygn och det har fungerat mycket bättre!
Och idag hade hon ätit lite mer än sin normala dagsgiva redan när hon hade en måltid kvar (som hon nyss fått och satt i sig). Så nu börjar vi närma oss nästa nivå, men det går långsamt framåt!

Eftersom jag inte ammar henne (och det kan man väl tycka vad man vill om. Jag är dock inte intresserad av att höra några predikningar om värdet i amning. Det finns skäl till att jag valt att sluta amma henne och där med anser jag diskussionen avslutad) så pumpar jag ur brösten och ger henne i flaska.

I morse valde jag att börja pumpa det bröst som har sämst produktion och lagom till det börjar komma igång så känner jag att jag blir blöt på magen. Då har det andra bröstet blivit "stimulerat" och hoppat igång av sig själv och börjat läcka... Så i fortsättningen ska jag nog se till att börja med det lite bättre bröstet.   

 
Såhär glad blir Julie när hon orkar äta en hel portion!  

/kastrullhäxan