Idag har vi varit och deltagit i en P&J med Jumme.
Sambon red dit men jag och Julie tog bilen.

I första klassen (60cm) såg Jumme rätt pigg ut och sambon red med lite halvdålig kontakt (tyckte jag) men rundan såg i övrigt riktigt trevlig ut och de gick runt felfritt. Det gulligaste var ändå när sambpn galopperade förbi läktarenoch hejade på Julie. Hon jollrade glatt till svar, men övriga publiken blevlite ställd ;)
Till nästa klass var det ungefär som vanligt: Jumme tyckte att han gjort bra ifrån sig redan och var klar, så då får ryttaren supporta honom lite mer.
Jag satt på läktaren med Julie och lagom till dena start hade hon börjat tröttna och det var bara tur att sambon och Jumme kom in på banan för annars hade jag nog fått ta henne och gått ut från ridhuset.
Sambon fick kämpa lite med Jumme (lite halvkass bjudning) och behövde smacka lite extra, men Jumme gjorde som han blev tillsagd och lyfte tillräckligt på hovarna för att komma över alla hinder i alal fall.
Jag tror att min sambo var den som fick mest applåder av alla idag :)

Jag har inga bilder från dagens hoppning eftersom jag ägnade mig åt att vara mamma i första hand.
Men ni kan få se denna bild som jag tog när vi kom hem istället:
 
Julie är alltid lika stolt över rosetterna.

Det verkar som att jag hittat en tjej som Jumme trivs med och som klarar av att han är lite busig.
I förrgår hade hon varit ute med vagnen en sväng och Jumme hade varit pigg, men snäll.
I går hade hon ridit honom och då hade han busat lite, men hon tyckte att det var rätt ok.
Hoppas att hon tycker att han är lika rolig i sommar när han blir lat igen   
 
Hon har ju dessutom "förmånen" att få rida på sidepullet. Inte det lättaste, men hon fixar det i alla fall.

Och det bästa av allt är att Jumme verkar så NÖJD! Äntligen en tjej som gillar fart och fläktoch som inte räds lite bus och hyss.
Utmaningen som är kvar är att lära henne alla rutiner i stallet, vilka täcken som är vems, var alla mina extra prylar finns osv. Det är inte så lätt för henne heller som mer eller mindre kastas in i stallet och får en häst, som hon knappt sett på bild tidigare, att sköta om.
Jag tycker faktiskt att hon gör det riktigt bra!  (Det vette tusan om jag fixat det själv!)

Nu under jul började Julie säga sitt namn. Hon har sagt det flera gånger och samtidigt gjort ett handtecken mot näsan (som jag uppfattat som "sötnos").
Jag frågade på förskolan om de har persontecken för barnen (jag vet att de använder tecken som stöd) men personalen som jag pratade med sa att på deras avdelning (inte Julies avdelning alltså) använder deförsta bokstaven i barnens namn, men hon visste inte hur de gör på Julies avdelning.
Grejen är att hon har gjort detta tecken upprepade gånger -alla i samband med att hon själv sagt sitt namn, eller om vi frågat: "Kan du säga Julie?"
Så det är i alla fall sammankopplat med hennes namn. Huruvida det är något som de använder på förskolan eller något som hon, otroligt, men inte omöjligt, nog, kommit på själv får jag fortsätta forska i.
Att hon skulle ha handtecknet för "söt" men i relation till näsan vore inte konstigt med tanke på hennes smultronmärke!
 

Nu ska jag gå och skära lite morötter så jag måste sluta.
Men vi hörs.

/Kastrullhäxan  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I morse väckte sambon mig 04.30.Sådana mornar undrar man varför man har häst egentligen...Men jag lyckades ta mig ur sängen, krypa i kläderna och få en smörgås i magen.Sambon fixade Julie (gissa om hon var trött!) och 05.20 hämtade vi upp C för vidar...

De senaste dagarna har jag känt att jag balanserar lite grann när det gäller mitt humör.Jag kämpar fortfarande mycket med mig själv. Framförallt den där lilla detaljen att en åsikt om någon som jag har gjort faktiskt inte speglar vad personen som utt...

      En hund som jag hade hand om och som jag saknar otroligt mycket.Även om  hon hade sina sämre sidor så vet jag att jag aldrig får en sån hund igen.Lisa Katinka Johansson.Jag saknar dig hjärtat.  /Kastrullhäxan ...

För bara en liten stund sedan kom jag på att det är 5 år sedan jag var till Fjugesta och hämtade Jum-Jum.Då visste jag fortfarande inte att han en dag skulle bli min alldeles egna eller att vi skulle starta ett SM tillsammans, eller att jag skulle ly...

Eftersom Vickan var här nyligen så fick jag rota ordentligt i arkivet för att hitta en bild på mig OCH en vän.Jag har en förmåga att bara hamna på bild när jag sitter till häst av någon anledning. Jag hittade i alla fall denna:   En bild som är sna...