Nu har jag suttit uppe på tok för länge igen. I morgon kommer jag vakna av att Julie sitter och leker i sängen och jg kommer att tycka att hon vaknat på tok för tidigt. Men det är mitt eget fel!
Bara att bita i det sra äpplet helt enkelt.

Tänkte kasta in ett inlägg här i alla fall innan jag borstar tänderna och kryper ner under täcket för natten.
Sambon har åkt till Skåne och har en specialvecka denna veckan, så jag ser honom först på fredag morgon igen. En lång, och ensam vecka tillsammans med Julie med andra ord.
Men jag lär nog få vara sysselsatt då jag först ska till stallet i morogon, sedan kommer Nallen hit och vi ska käka ihop och glo på majbrasan, eller majkase som de säger här i Gävle. Om den nu går att tända vill säga, den kan nog vara rätt blöt fotfarande.

På onsdag ska jag hämta ett täcke som Jumme ska låna till tävlingen och förhoppningsvis har jag kommit ihåg att boka tvättstugan till dess så att det blir rent och fint innan vi ska åka.
Torsdag ska jag försöka hinna med både häst (har lovat en väninna med barn att de ska få åka i vagnen) och köra Julie till sjukhuset för uppföljning av hennes hemangiom. Givetvis har vi fått en tid kl 13, mitt på dagen. Och givetvis när sambon inte är hemma. Men sånt är livet och det är bara att vara flexibel och gilla läget.
Fredag ska jag försöka hinna bada den gula traktorn inför tävlingen på söndag. Jag hoppas verkligen att hjärnan hänger ihop fortfarande så att jag få rmed mig schampoo till stallet, annars lär den stackars kraken få bada i diskmedel!
Jag ska också försöka hinna med att motionera honom.

På lördag tänker vi göra en liten utflykt. Hur tusan vi ska hinna med det vetta tusan, men vi vill så gärna! Jag vet inte hur mkt jag ska avslöja just nu, men det är en dröm för både mig och sambon.
Samtidigt känns det lite skrämmande om saker och ting går i lås.
Om det här nu inträffar så kommer livet ta sig en helt annan väg, framförallt för mig.

Förra gången jag gick emot en sån stor förändring så var jag inte alls rädd. Då såg jag bara det ljusa och positiva omkring mig, framtiden, hopp och tro.
Det gör jag väl nu också, men på ett helt annat sätt.
Då hade jag inte så mkt att lämna, idag är det desto mer.

På söndag är det, som ni redan vet, tävling för mig och Jumme. Jag är redan nervös!  

/Kastrullhäxan