Förra gången berättade jag lite om foder, främst grovfoder, och vilken betydelse det har för hästen. Jag nämnde också hur man räknar ut Torrsubstansen och varför den är så viktig.

Nu tänkte jag gå vidare lite grann och det är inte helt enkelt att hålla sig på rakt spår. Foder är ett otroligt stort ämne och det är lätt att glida iväg. Men jag ska försöka hålla mig till hur man räknar foderstater  

Olika hästar har olika behov.

Det här vet jag att jag var inne och nosade lite på i förra foderinlägget.

Men kort och gott handlar det om att vissa hästar kräver mer än andra för att må bra.

De allra flesta har säkert hört talas om lätt- och svårfödda hästar. Detta är delvis styrt beroende på ras, man samtidigt är det väldigt individuellt.

Underhållsbehov av energi (för vuxna hästar)

Underhållsbehovet är det behov hästen har när den inte utför något arbete och när dess vikt varken ska öka eller minska.

Man delar in underhållsbehovet i tre olika "nivåer" beroende på vad man har för häst.

För kallblodiga hästar och oförädlade ponnier (hästar som är lättfödda med andra ord) räknar man ut behovet såhär: 0,5MJ * hästens vikt upphöjt i 0,75.

Enkelt va???  

Själv har jag en liten "fusklapp" med de vanligaste vikterna uppskrivna  

Hästar i grupp 2, varmblodiga hästar och kallblodstravare, är behovet 5% högre än i grupp 1.

Hästar i grupp 3, Fullblodshästar (svårfödda hästar) beräknas behovet vara 10% högre än i grupp 1.

Klimatet påverkar också behovet. Regn, rusk och kyla gör att behovet ökar och om man har en häst som enbart äter sitt grundbehov så behöver man vara extra noga att kolla dess hull så att den plötligt inte bara faller ur.

Energi förkortas MJ (megajoule) och behövs för att hästen ska orka prestera, för att den ska vara hållbar och må bra.

Protein

Nu kommer vi in på ett omtalat ämne. Proteinets vara eller inte vara.

Förr sa man att fång (en sjukdom som ofta är relaterad till foder) utlöses av för mkt protein. Detta har fått många hästmänniskor att dra åt sig öronen och vara lite rädda för protein.

Idag är man inte lals lika övertygad om att det faktist är så. Enligt den föreläsaren från SLU så har forskning gjorts med hästar som fått massor av överskott av protein, och det enda som hände var att hästarna drack något mer och därmed kissade lite mer. Ingen av hästarna som var med i testet fick fång.

(Man tror istället att fång orsakas av socker, men det är en annan historia)

Hästen måste få protein för att kunna bygga muskler och därmed orka.

Hästar som får proteinbrist tappar muskler och ser tillslut förfärliga ut. Tyvärr är det ofta så att dessa hästar får en jättestor buk och många oförstående tror då att de har en fet häst och börjar banta dem, vilket gör bekymret ännu värre.

Ser du en häst som är rund om magen, men halsen är tunn, och manke och ryggrad sticker upp så är det med största sannolikhet en häst med proteinbrist.

Hästens proteinbehov är i alla fall 6 gånger så stort som energibehovet (nu pratar vi fortfarande om underhållsbehov för vuxen häst) Det innebär att om man vet att energibehovet är 45, så är proteinbehovet 45*6. Om man råkar hamna lite över 6 så är det ingen katastrof, men man ska hålla sig så nära som möjligt.

Ökar behovet om hästen arbetar?

Ja, det gör det. Hur mkt det ökar beror på hur mkt din häst arbetar.

Lätt arbete är tex longering, nybörjarlektioner, promenadridning och lätta körturer på mindre än 3 timmar. Vid lätt arbete ökar behovet 25%.

Medelhårt arbete är längre och lite mer intensiva träningspass, lektioner på högre nivå, rid- och körträning i terräng eller i längre arbetspass. Jag skulle tro att de flesta ridskolehästar tränar medelhårt. Behovet ökar med 50%

Hårt arbete är hårda och krävande arbetspass, mer än tre lektionstimmar, intervallträning, terrängträning och jordbruks-och skogsbruksträning. Behovet ökar med 75%.

Mycket hårt arbete/högpresterande hästar.

Intensiva träningspass, intensiv terrängträning, krävande jordbruks- och skogsarbete. Här pratar vi om hästar som presterar sitt yttersta, riktiga elithästar. Behovet ökar med 100%.

Hoppas att ni lärt ert något och att ni kan börja räkna lite smått själva. Jag vet inte om ni tycker att jag mest pratar smörja och att ni inte förstår, men ni får höra av er.

Nästa gång tänkte jag skriva lite om behovet av mineraler och sedan stega vidare till vad olika foder är bra för.

Vilka foder vill ni veta mer om?

/Kastrullhäxan     Kallblodig häst med ett minimalt extra behov. Här var han dessutom fortfarande inne i en fas av viktnedgång.

Det här med att räkan foderstater till hästar är egentligen ganska enkelt -om man vet hur man ska göra!

Jag har problem med själva räknandet, men har lite koll på vilket foder som tillför vad och sådär.

Jag försöker också hålla mig uppdaterad och förra året var jag på en föreläsning om foder som var väldigt givande.

Då var det en expert från SLU som föreläste för oss och det är bra eftersom hon inte är bunden till något särskilt märke.

Självklart kan man rådfråga någon på KRAFFT också, jag är lövertygad om att de är jätteduktiga på sin sak (även om jag aldrig behövt rådfråga dem själv hittills) men de kommer garanterat att rekommenera sitt eget foder, även om något annat kanske skulle passa ännu bättre.

De vanligaste utfodrinsfelen som människor gör idag är

*För liten mängd grovfoder

*Hygieniskt dåligt grovfoder

*Inget analyserat foder

*Inga mineraler, eller felaktiga mineraler

*Näringsmässigt fel grovfoder

*Felaktigt kraftfoder

*För snabba foderbyten

Vad är då ett grovfoder?

Grovfoder är foder som tar lång tid för hästen att äta, tex hö, hösilage eller halm.

Nu hittar jag inte exakt i mina papper, men jag vill minnas att grovfoder ocks jäser i tjocktarmen/grovtarmen och det får hästen att hålla värmen.

Även lucern fungerar som grovfoder.

Hästen behöver grovfoder för att hålla magen igång. Om hästen får för lite grovfoder så ökar risken för olika sjukdomar och beteendestörningar.

Under en tid verkar trenden ha varit att dra ner på grovfodret och istället ge mer kraftfoder. Detta blir bakvänt.

Hästen är gjord för att gå och äta egentligen hela tiden (sen ska man komma ihåg att vissa raser har haft tillgång till magrare beten än andra!) och när man ger kraftfoder så slukar många hästar det i ett enda nafs och står sedan länge utan mat.

Mitt råd är att ge så mkt grovfoder man bara vågar och kan och sedan kompletterar man med kraftfoder utifrån det behov man har.

Kan alla hästar ha fri tillgång till grovfoder?

Min åsikt och erfarenhet är att de allra flesta hästar klarar av att ha fri tillgång på mat -förutsatt att man har rätt sorts mat till de hästar man har!

Själv har jag ju en fjording, lättfödd som tusan och förra vintern hade han fri tillgång på grovfoder dagtid. Då gick han tillsammans med en fd travmärr som var väldigt elak vid fodringar och som hade sparkat andra hästar tidigare. Vi valde att prova att lägga ut halm i en binge till dem och det fungerade riktigt bra.

Sen finns det hästar som faktiskt inte klarar av det. I år går min häst ihop med en valack som är väldigt känslig för damm. Att ge den hästen halm är enbart korkat så vi får fodra med hösilage, och min häst får halm inne i boxen till natten.

Visste ni att hästen tuggar ungefär 3000 gånger om den äter 1 kg hö!

En annan viktig sak att komma ihåg när man fodrar är Torrsubstansen (TS)

Torrsubstansen mäts i procent % och berättar egentligen hur mkt vätska ett slags foder innehåller.

Hö innehåller ALLTID ÖVER 84% TS. Vid 84% TS dör nämligen alla microorganismer i och på höstrået.Är det mindre än 84% TS så är det ett hösilage/ensilage.

Hur mycket TS ett foder innehåller står på analysen (om man har skaffat en sån).

Rekommenderad mängd grovfoder är 1,5-2 kg TS/100kg kroppsvikt. Det minsta man får ge är 1,1 kg TS/100kg kroppsvikt. Det är lagstadgad mininivå!

Alltså, om man har ett hö som har 84% TS och en häst som väger 500 kg och man funderar på att ge 10kg hö om dagen så räknar man såhär:

84% TS/10kg hö = 8,4kg TS

8,4/5= 1,7.

Hängde ni med? 5an kommer från hästens vikt (alltså 500kg) och 1,7 är den TS-halt man ger/dag.

Vilket grovfoder man väljer att ge är helt och hållet upp till var och en. Själv föredrar jag silage (gärna av det torrare slaget då det är lite lättare att hantera och inte fryser ihop på vintern) men det finns för- och nackdelar med allt.

Silage behöver gå åt ganska fort, särskilt om det blir varmt. Men det är lättare att förvara eftersom de är inplastade. Var noga med att plasten är hel! Silage är bra för hästar som är dammkänsliga och många hästar föredrar silage framför hö (eftersom silage är blötare och upplevs mer som gräs skulle jag tro)

Men, silage blir snabbt dåligt, framförallt av värme. Och det gäller att det är hanterat rätt från början så att det håller en god kvalité!

En annan nackdel med silage är botulism. Fidrar man med silage så råder jag att man vaccinerar mot botulism. Sjukdomen är sällsynt, men om hästen drabbas så finns det ingen räddning.

Botulism angriper nervimpulser och ger tillslur andningsförlamning, och är man inte hemma  och kan avliva sin häst så kommer den att gå en plågsam död till mötes. Det finns många som inte vaccinerat mot botulism och ger sina hästar silage ändå. Det är ett val man gör som hästägare.

Hö behöver förvaras på en torr plats och är lätt att hitta i både stora rundbalar och mindre fyrkanter. Hö är ganska lätthanterat eftersom det ofta är "plattor" (i de små fyrkantsbalrna) om är lätta att packa och väga.

Hö bleknar fort om det ligger i solljuset och blir lätt dammmigt och/eller mögligt.

Hö är inte lämpligt till dammkänliga hästar (i så fall bör man verkligen blöta igenom det ORDENTLIGT innan).

Vilket foder ni än använde så var noga med att aldrig fodra med foder av dålig kvalité. Dammigt eller mögligt hö, silage som luktar rutten fisk osv ska slängas. Ge inte det till era vänner hästarna!

Om det finns intresse för mer foderprat på min blogg så delar jag gärna med mig! Hör av er!

/Kastrullhäxan