Nu har jag lösenordsskyddat min bilddagbok eftersom jag inte får vara ifred där.

Jag har ju möjlighet att lösenordsskydda inlägg här på min blogg också och risken finns kanske att jag gör det. Folk är nämligen så löjligt nyfikna och vill dra fördel av än de ena än det andra...

Hur som haver... För er som inte har bilddagboken så är ni väl nyfikna på mitt liv och just nu handlar det mest om Jum-Jum faktiskt.

Vi lasttränar så ofta vi hinner och det är numera min sambo som står för musklerna i det avseendet -det är alltså han som leder hästen.   Och det artar sig -riktigt bra!

Från att ha provat om han kan släpa husse bort till hagen så kliver Jum-Jum in i transporten nästan på egen hand. Inget dragande eller bråkande längre!

Vi har ju mkt tankar och funderingar kring vad vi vill med detta. Förhoppningsvis kan vi börja skicka på honom på transporten utan att vi går med in sen, och att man kan lasta ur genom att ge honom signaler utifrån och han backar.

Allt har sin tid, och så länge hästen går på utan bråk så är jag rätt nöjd, även om det innebär att vi alltid måste vara två vid lastning.

Jum-Jum har nu också fått en egen repgrimma, med grönt i såklart. Jag ägde ju en blå sedan tidigare, men den var inte så rolig att ha o göra med eftersom den är så mjuk... Nu har vi i alla fall en riktig repgrimma och den fungerar kanonbra!

Annars har vi mest bara kallt och en massa snö här i Gävle. Så ingen ville rida idag. Igår red jag och sambon runt sommmarbetena och halvvägs klagade vi bägge två över tår som gjorde så ont så ont! Ärligt talat så känns det som om någon bankat med en slägga över tårna på en!

Så efter att Jum-Jum varit in och ur transporten två gånger utan krångel så fyllde vi min sambos fickor till bredden med godis och så fick han och Jum-Jum springa på banan och leka lite. Och det är helt otroligt att se dem ihop, för trots att Jum-Jum blir så glad och far runt i galopp och ruskar på huvudet av glädje så har han stenkoll på oss människor!

    Jag var inte helt kompis med kameran. Den tyckte att -23 grader var i kallaste laget och helst hade den velat bo inne i min vante hela tiden. (Jag fick faktiskt stoppa in den där en stund för att den skulle fungera som den ska igen)

Men jag lyckades i alla fall knåpa ihop några bilder. Sen vet jag att de inte är så fina rent fotografiskt för att det är så mkt grejer runt omkring som stör. Men jag tycker bara att det är så roligt att jag har en pigg och glad häst -som jag lyckats fånga på kort! Jag har ju haft en hel drös hästar i mitt liv, men det är väldigt få som hamnat på bild "in action" och det är synd tycker jag.

Avslutningsvis får ni en bild på mina två favoritkillar här i världen  ... Jag är väldigt väldigt stolt över dem!