Vid tretiden i eftermiddags ringde min telefon, numret var dolt och jag började fundera lite... Jag svarade i alla fall och en man presenterade sig och sa att han ringde från Scania i Södertälje. Jag blev helt ställd, inte tusan har jag väl sökt jobb där i alla fall?!  

Han berättade då att han ringde till mig för att Nallen hade satt mig som närmast anhörig och nu hade Nallen varit med om en arbetsplatsolycka och brutit benet.  

Senare pratade jag med Nallen själv. Han tillverkar ju bla lastbilsaxlar och det var tydligen en sån (?) som han fått över sig.

På högerbenet är bägge fotknölarna tilltygade, och smalbenet är av och Nallen kommer att få opereras. Jag önskar att jag kunde vara där hos honom.  

Men han försöker ändå att hålla skenet uppe. Han sa till mig i telefonen att "Jag är bara lite trött, och så har jag lite ont i foten!"  

Ja, jo, det är väl ett bra mått för hur man mår, eller?

Om du läser det här själv, Nallen, så vill jag att du ska veta att jag tänker på dig. Du vetvar jag finns om du behöver något   Det är bara att du hör av dig. Och våran dörr är öppen om du behöver hjälp med boendet under tiden du kryar på dig.

Till er andra vill jag bara säga att ni ska vara rädda om varann. Allt går så fort. Det är inte särskilt länge sen som Nallen sa till mig att han satt mig som närmast anhörig och inte tänkte väl jag på det... För ingen ska väl behöva vara med om en arbetsplatsolycka så att någon måste ringa mig?

Nu klarade sig ju Nallen, allt kommer att bli bra, även om han får kolla på OS med foten i högläge... Men det hade ju kunnat sluta helt annorlunda egentligen...

Mvh Kastrullhaxan