De sista två veckorna har det varit mycket för vår familj.
Julie skolas in på förskolan och det verkar gå bra, men hon blir verkligen trött av alla nya intryck och allt spännande som händer.

Sambon tar hand om inskolningen och han verkar trivas bra med det.
När jag kommer hem från jobbet på eftermiddagarna så lyser lyckan och glädjen i både hans och Julies ögon.

På jobbet är det fullt upp.
Vi har blivit av med en tjäns hos oss och ja, det märks om man säger så...
Jag ska inte säga så mycket mer om just den saken, men jag hoppas verkligen att jag så snabbt som möjligt kan sätta mig in i alla delar på kontoret så att jag kan få det att rulla på rutin.
Som det är nu så fixar jag massor av saker, men får också fråga om en hel del eftersom det är många saker som jag fortfarande inte kan.

För er som inte vet så är tanken att jag ska "klättra i kärriärsstegen" och så småningom ta över det administrativa på arbetsplatsen. Än så länge är jag under utbildning och hankar mig fram med en hel del stöttning.

Och nu har vi haft besök av hälsovårdsnämnden också och nu börjar jag verkligen förstå vilket jätteansvar jag kommer att få i framtiden. Det är bra mycket mer än att bara beställa hem varor och skriva beställningslistor för matlådorna.
Lite skrämmande är det, men samtidigt spännande.
I grund och botten är det ju det här som jag vill och som jag så länge kämpat för. Jag har ju alltid älskat att ha kundkontakt (och därför var jag en klippa i kassan när jag jobbade på Max) och serva.

Det jag måste komma ihåg när jag känner mig lite skrämd är att jag inte är ensam.
Jag har ju suveräna kollegor som hjälper mig, stöttar och delar med sig av sin kunskap. Jag har dessutom andra inom samma område som mig som kommer att hjälpa mig.

Vi får väl se hur det hela slutar. Jag är som sagt under utbildning fortfarande och många saker kan hända innan jag har nått mitt mål. Men jag är ung och har inte bråttom, så varför stressa?

/Kastrullhäxan  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I morse väckte sambon mig 04.30.Sådana mornar undrar man varför man har häst egentligen...Men jag lyckades ta mig ur sängen, krypa i kläderna och få en smörgås i magen.Sambon fixade Julie (gissa om hon var trött!) och 05.20 hämtade vi upp C för vidar...

De senaste dagarna har jag känt att jag balanserar lite grann när det gäller mitt humör.Jag kämpar fortfarande mycket med mig själv. Framförallt den där lilla detaljen att en åsikt om någon som jag har gjort faktiskt inte speglar vad personen som utt...

      En hund som jag hade hand om och som jag saknar otroligt mycket.Även om  hon hade sina sämre sidor så vet jag att jag aldrig får en sån hund igen.Lisa Katinka Johansson.Jag saknar dig hjärtat.  /Kastrullhäxan ...

För bara en liten stund sedan kom jag på att det är 5 år sedan jag var till Fjugesta och hämtade Jum-Jum.Då visste jag fortfarande inte att han en dag skulle bli min alldeles egna eller att vi skulle starta ett SM tillsammans, eller att jag skulle ly...

Eftersom Vickan var här nyligen så fick jag rota ordentligt i arkivet för att hitta en bild på mig OCH en vän.Jag har en förmåga att bara hamna på bild när jag sitter till häst av någon anledning. Jag hittade i alla fall denna:   En bild som är sna...