Julie har somnat till i vår säng. Jag kommer få sota för detta i natt men hon har gnällt konstant sedan jag kom hem så hon var antagligen trött (igen, hon har sovit tidigare idag).
Jag måste snart gå och väcka henne dock...

Min ork tryter. Jag är så trött att ögonlocken nästan faller ihop av sig själv.
Det är tufft att börja jobba igen, trots att vi inte har fullt tryck på jobbet just nu.
Mest är det nog omställningen för min del som känns tung. Att kliva upp klockan 5 på morgonen och sen köra bil i ungefär 40 minuter.
Värre blir det sen när Julie är inskolad på dagis och jag ska börja lämna henne där innan jag åker till jobbet. Särskilt i vinter med overaller och mössor och allt vad kylan innebär.
Men det är bara att bita ihop. Även om det känns tufft så vill jag jobba. Jag har varit hemma länge nog och även om det är jättemysigt att umgås med Julie så behöver vi också få paus från varandra ibland.
Dessutom behöver jag vi de där extra slantarna som jobbet ger.

I morgon ska jag åka till stallet och återse min gula häst igen. Vi får väl se om jag lyckas hitta på var grinden till hans hage är någonstans. Och så får vi se hur det gått med hans insulinresistens.
Nu har det ju kommit regn efter torka och då kan det hända både det ena och det andra i gräset...

Nä. Bara att samla ihop den sista energin och väcka tösen. Det var planerat för promenad idag, men vädret verkar inte vara på vår sida direkt så vi får se hur det blir med den saken.

/Kastrullhäxan