De sista två veckorna har det varit mycket för vår familj.
Julie skolas in på förskolan och det verkar gå bra, men hon blir verkligen trött av alla nya intryck och allt spännande som händer.

Sambon tar hand om inskolningen och han verkar trivas bra med det.
När jag kommer hem från jobbet på eftermiddagarna så lyser lyckan och glädjen i både hans och Julies ögon.

På jobbet är det fullt upp.
Vi har blivit av med en tjäns hos oss och ja, det märks om man säger så...
Jag ska inte säga så mycket mer om just den saken, men jag hoppas verkligen att jag så snabbt som möjligt kan sätta mig in i alla delar på kontoret så att jag kan få det att rulla på rutin.
Som det är nu så fixar jag massor av saker, men får också fråga om en hel del eftersom det är många saker som jag fortfarande inte kan.

För er som inte vet så är tanken att jag ska "klättra i kärriärsstegen" och så småningom ta över det administrativa på arbetsplatsen. Än så länge är jag under utbildning och hankar mig fram med en hel del stöttning.

Och nu har vi haft besök av hälsovårdsnämnden också och nu börjar jag verkligen förstå vilket jätteansvar jag kommer att få i framtiden. Det är bra mycket mer än att bara beställa hem varor och skriva beställningslistor för matlådorna.
Lite skrämmande är det, men samtidigt spännande.
I grund och botten är det ju det här som jag vill och som jag så länge kämpat för. Jag har ju alltid älskat att ha kundkontakt (och därför var jag en klippa i kassan när jag jobbade på Max) och serva.

Det jag måste komma ihåg när jag känner mig lite skrämd är att jag inte är ensam.
Jag har ju suveräna kollegor som hjälper mig, stöttar och delar med sig av sin kunskap. Jag har dessutom andra inom samma område som mig som kommer att hjälpa mig.

Vi får väl se hur det hela slutar. Jag är som sagt under utbildning fortfarande och många saker kan hända innan jag har nått mitt mål. Men jag är ung och har inte bråttom, så varför stressa?

/Kastrullhäxan