Jag som tyckte att jag hittat en lagom rytm i livet, att jag sakta med säkert var på väg tillbaka...
Lagom tills allt börjar kännas rätt bra så får jag en sån käftsmäll att jag inser att jag varit lite för uppmärksam på världen runt omkring...

Det som verkat så perfekt har plötsligt kraschat, det är kaputt, trasigt och går inte att laga igen.

Nej, det är inget som drabbat mig eller som egenltigen påverkar mitt liv direkt.
Men det gav mig en anledning att stanna upp, ta ett djupt andetag och fundera på vad som egentligen är viktigt i livet...

/Kastrullhäxan