Här hemma har det varit lite kämpigt med sömnen de senaste nätterna.
Jag tror att det är en kombination av att Julie varit hemma från föskolan (=för lite stimulerad) och att hennes pappa åkte och jobbade i Skåne.
Det blir tuffa kvällar för mig, för även om jag älskar Julie så behöver jag också få en stunds lugn och ro emellanåt.

Igår sov hon ca 45 minuter på förskolan. 21.30 kom jag i säng, och då fick jag ta Julie med mig för hon vägrade hysteriskt att sova i sin egen säng.
I morse var hon jättetrött och vaknade nog mest för att hon upptäckte att pappa var hemma,
Hon har sovit en timma på förskolan och efter att vi ätit middag här hemma så hämtade hon en kudde i soffan och la sig på köksmattan för att sova!
Ändå har det inte varit fullständigt friktionsfritt ikväll heller.

Hon somnade i min famn i soffan men vaknade till när jag la henne i hennes säng. Jag satt då kvar hos henne en stund och gick iväg när hon kurat ihop sig. 40 minuter senare kom hon upp, ledsen.
Jag gick då tillbaka med henne (inga problem, hon går själv så länge jag följer med), bäddade ner henne och satt en stund i fotänden.
Men bara en liten stund efter att jag gått iväg så kom hon upp igen, ledsen.

Och eftersom jag satt med protokollet från styrelsemötet så frågade jag henne om hon ville sova på en madrass intill mig och det ville hon.
Jag hämtade madrassen, hon kurade ihop sig ovanpå och jag bäddade ner henne under en filt. Fem minuter senare sov hon.
Och nu ligger hon i sin egen säng och sover.

Ikväll klappar jag mig själv lite på axeln.
Andra kanske tycker att det här är fel väg att gå, men det skiter jag i.

Nu ska jag träna igenom dressyrprogrammen en gång till och sedan är det natti natti som gäller.

/Kastrullhäxan