Jag är så tacksam att vi i Sverige har så bra sjukvård.
I natt började Julie rossla och vid midnatt hämtade sambon henne in till oss.
Vid 4.30 i morse vaknade både jag och sambon av att Julie sov oroligt och snart hade även Julie öppnat sina ögon. Särskilt pigg var hon dock inte.
Hon rosslade och hade jobbigt med adningen, det väste och rosslade i luftrören på henne.
Lite vatten och en dos bisolvon fick det hela att lugna sig och hela familjen somnade om.

Under förmiddagen har Julie varit glad och pigg. Hon har lekt som vanligt och inget har verkat annorlunda mot alla andra dagar.
Men när hon sov middag kom rosslandet tillbaka och sambon fick tillslut lyfta upp henne så att hon fick sova sittande i hans famn.

Så när det kom tillbaka igen på kvällssidan valde jag att ringa 1177 för att få råd.
Efter ungefär en kvarts väntan kom jag fram och fick tala med en dam som faktiskt lyssnade på vad jag sa.
Hon förstod min oro, även om hon själv inte tyckte att det var alarmerande akut.
Det visade sig dock att hon satt i Uppsala så hon läste vad hon skrivit i journalen och skickade den sedan till Gävleborg och kopplade mig vidare. Efter ytterligare några minuter kom jag fram och eftersom det stod i journalen att jag som mamma ville ha jäntan kollad fick vi en tid på familjeläkarjouren.
Klockan 21 var närmast lediga tid, men vi åkte tidigare och var där redan kl 20.
Julie var då bättre i sina luftrör (efter att ha ätit kvällsmat blandannat) men vi fick komma in nästan på en gång (barn går före i kön, tack och lov!).
Vi blev kvar nästan en timma ändå för de ville först sätta en pulsmätare på Julies finger, men det ville inte hon (så hon slapp faktiskt) Sen ville doktorn lyssna på lungor och hjärta (det gick bra) och så beslutades det att Julie skulle få andas lite luftrörsvidgande och få cortioson, så att vi i alla fall kan få sova skapligt i natt (mest för Julies skull såklart, även om vakna nätter sliter på oss föräldrar också).
Några tabletter smältes i vatten och blandades i spruta. Inga problem för Julie som dricker medicin ur spruta 2 ggr/dag. Hon fick massor med beröm.
Att andras röken som kom ur apparaten var lite läskigare, men hon skötte det faktiskt bra.
Det är inte lätt att vara 19 månader, jättetrött och hamna på familjeläkarjouren och få mediciner.
Efter 15-20 minuter fick hon andas luftrörsvidgande igen och då gick det mycket bättre, även om maskinen fortfarande var läskigt.

Efter behandlingen hörde läkaren att det lossnat en del slem i vänster lugna. Vi har fått ventoline utskrivet och nu sover Julie lugnt och fint.

Hon har varit helt otroligt duktig idag och hon har verkligen förtjänat allt beröm, och den lilla tigern, som hon fick med sig hem.
Jag är så stolt över hur fint hon fixar allting, ställer upp och gör sitt bästa.
Visst, hon gnäller ibland och vill inte, men hittills har hon aldrig varit omöjlig, och det har alltid gått att övertala henne med pussar, kramar och kärlek.

Min lilla, stora tjej.
Mitt hjärta svämmar över av kärlek,  

/Kastrullhäxan