Sitter och gluttar igenom gamla bilder på Jum-Jum och minns så många saker.

Vi har ju varit ett par ganska länge nu och vi har hunnit med massor tillsammans.
Visst, vi är kanske inte de starkast lysamde stjärnorna på himlen, men vi är goda vänner och vi har haft mycket roligt tillsammans.

Samtidigt krampar det lite i hjärtat, för allt det där som vi gjorde tidigare hinns inte längre med.
Det beror på att jag har fått den finaste gåvan någon kan få  -ett eget barn, men det gör inte sorgen över det jag "förlorat" så mycket mindre.
Alla som känner mig vet att jag är hästtjej i hjärta och själ. De flesta vet också vilken lång resa som jag och Jum-Jum har gjort tillsammans och att det funnits människor som tvivlat på att vi någonsin kommer att bli något annat än två tjurskallar som står på stallbacken och vill olika saker.
                               

Samtidigt skulle jag aldrig välja bort Julie. Hon är det bästa som finns, hon skänker sån otrolig glädje och hennes leende värmer mitt hjärta.

Iställer försöker jag njuta av stunderna jag får tillsammans med min gula traktor.
Om det bara är så att jag får snosa honon lite i pälsen, eller klappa över staketet, så försöker jag suga åt mig av den lilla energi jag kan.
Jag rider nästan aldrig längre. Sista tiden har det blivit en hel del körning.
Det passar mig ganska bra då jag är feg. Men sista helgerna har en stallkompis lyckats få med mig ut på skrott-och travturer i Stackbo och då väcks den där underbara känslan inom mig igen.

                         

Jag vill ju så gärna träna för instruktör, fortsätta utvecklas och bli bättre.

Kort och gott: Det jag egentligen vill säga med det här inlägget är att jag saknar dig Jum-Jum.
Tack för all glädje du skänker mig och för att du är en trygg vän som alltid finns vid min sida.

 
/Kastrullhäxan  

Eftersom Julie inte behöver få medicin morgonoch kväll längre, så kan vi sova till hon väcker oss.
Vi får väl se vad det innebär för tid. I morse var det i alla fall klockan sju och då kände min kropp också att den hade sovit klart.

Efter jobbet igår åkte jag direkt till stallet. Huvudvärl hade jag så planen var att försöka klara av det som behövde göras och sen åka hem. Men en stallkompis hade alvedon som jag fick och då lättade också huvudvärken.
Jag skrittade ut en sväng barbacka på hackamore och Jumme som vanligtvis är så tung på hackamoare kändes så otroligt fin!
Genomriden, mjuk och samarbetsvillig. Det är så roligt att rida när han är sån.   

Idag behöver jag verkligen rida igenom programmen på banan. Nästa helg är det tävling och jag har förberett mig ganska dåligt om jag ska vara ärlig.
Men ingen panik, inte än i alla fall.
Något jag dock måste göra är att kolla att jag verkligen kan programmen.

I morgon tänker jag och Carro ta en tur med vagnen runt flygfältet. Jag tror att det blir rockarden, fast det egentligen är bekvämare att åka i fyrhjulsvagnen. Men jag vet inte hur det ser ut med plogning och liknande runt flygfältet, och jag vill inte att det blir för tufft för honom.
Körning ska var KUL, inte enbart skittungt.

 

Jag bjuder på en bild från januari 2010. Gammal, men rätt charmig,
När jag visar denna brukar jag säga/skriva: "Varför man inte ska stjäla godis från en fjordhäst."

/Kastrullhäxan