Nu är det fullt med bilder på min blogg. Ska fixa det i morgon tänkte jag.

Hur som helst så har jag varit på innebandyturnering i måndags.

Vi kom inte vidare efter gruppspelet men är nöjda ändå. Skoj hade vi.

Jag var övertygad om att min vänsterfot skulle kollapsa totalt (ni skulle ha sett mig efter första veckan med innebandyträning!) men jag gav 100% ändå.

Lagandan fanns verkligen från första stund och vi hejade på varann som tokar!

Hur som haver, jag fick en tackling som hette duga så jag trodde att jag skulle fara över sargen. Jag landade dock på rätt sida men flyttade sargen en bit. Så nu har jag ett fint märke på ena knäet.

Foten är inte på långa vägar så illa som jag trodde även om den känns. Detta tar jag som ett kvitto på att jag faktiskt lyckats träna upp ligamentet (det som varit dåligt i foten) och jag hoppas ju att jag ska bli så bra att jag kan börja löpträna på riktigt.

Hela kvällen var jag nykter, helt och fullt spiknykter. Kamraterna undrade om jag någonsin drack alkohol och jag förklarade då att det är sällan det händer, men när jag dricker blir det lite för mkt.

(Nu vet jag nog några som tänker tillbaka på festen med sambons jobb och ler lite grann. Då var jag nämligen rätt så rejält berusad och försökte sova i bussen hem. Och när sambons kollega som satt intill oss skulle ta sin jacka vaknade jag med ett ryck och det var nog ganska nöra att han fått sig en spark, stackaren!)

På tisdagen var jag den förare som tog min bil och åkte hem tidigast. Precis utanför Bollnäs möter vi min sambo som nyligen blivit omkörd av en mörk volvo i 360km/tim. Den bilen ligger strac framför min sambo när jag blinkar med lysena för att heja varpå volven genast saktar ner och kör lagligt igen. Tror ni att h*n tror att jag varnade för polisen?

Sambon hade i alla fall väldigt roligt.

Under hela tiden har jag saknat min sambo så oerhört.

Vi hra verkligen jobbat om varandra hela veckan (för er som inte vet så har jag jobbat alla dagar utom onsdag förra veckan) och det är nog inte många timmar som vi hunnits setts.

När jag kröp ner i bäddsoffan på hotellet natten till tisdag så kände jag mig väldigt, väldigt ensam...

Och igår när jag kom hem var min sambo i Edsbyn eller nåt och körde lastbil.

Så när han kom hem igår så kan jag lova att jag var världens gosigaste sambo, ville bara vara nära och krama om.

Nu ligger han och sover sen nästan en timma tillbaka, jag var in till honom och såg att han sov, jag satt där en stund men gick sedan.

Ibland hatar jag det här livet, så värdelöst när man bara ses över matbordet och sover i samma säng några timmar.

Är vi lediga samtidigt några timmar på dagen så går de åt till hästen (och det är tid som vi vill lägga på hästen) men det är så sällan som vi får egen tid, bara vi två...

Jaja, jag ska verkligen inte klaga, för vi lär ju knappast tröttna på varandra i alla fall.  XP

Ja... Nej... Nu ska jag väl gå iväg och lösa alla andra problem här i världen, för några egna har jag då verkligen inte!