Antar att det är bäst att jag skriver något så att ni inte tror att jag dött.

Livet är kanske lite mer på fot med sig själv just nu, men det består av förändrig och snabba beslut just nu.

Och på ett vis skrämmer det mig, men samtidigt kan jag inte stå och vara rädd hela tiden.

Jag får jobba så mkt med mig själv just nu för att inte göra skaer som jag får ångra bttert sen.

Jag gräver i mitt liv och vill hitta roten till det onda inom mig -samtidigt slåss jag emot mig själv och ibland är jag lite vilsen och behöver en väckarklocka.

Häromdagen var det en väninna mååånga mil härifrån som knuffade mig på rätt köl och väckte mig.

Vissa människor skär sig i armarna för att lätta på det psykiska trycket och jag har en metod som ger samma "belöning", men ingen, INGEN skulle kunna gissa sig till vad jag gör -för det syns inte.

Och det är ingen idé att ni tar upp saken med mig, jag är inte redo för att ta upp det med folk omkring mig utan just nu jobbar jag md mig själv.

 Någonstans måste även jag få ha en ventil, och jag har funnit den.

Den fungerar för en liten stund, och ibland är det verkliegn värt det -trots att det i grund och botten ändå är fel.

Men någon dag kanske jag vaknar och är perfekt?