Jag har precis läst om Stina Johansson som blir mobbad via Facebook.

Det började med att en kamrat till henne blev utsatt och då sa hon ifrån vilket fick mobbarna att vända sig emot henne!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6400275.ab

Artikel i aftonbladet

Det är olika typer av mobbning, allt ifrån knuffar och slag till elaka SMS och gruppen som bildades på Facebook.

Mobbning sätter spår, ibland genom hela livet och det är jätteviktigt att vi som står utanför öppnar våra ögon och säger ifrån.

Den som blir mobbad har sällan möjlighet att själv få slut på mobbningen.

Mobbning finns ÖVERALLT, på barnens skolor, på våra arbetsplatser och i våra hem. Mobbning finns i olika former och skeenden, och därför måste vi reagera.

Den som ser mobbning, men som välj att titta bort eller blunda är delaktig i att mobbningen aldrig får ett slut.

För övrigt tycker jag att Friends gör helt underbara filmer om mobbning!

De är liksom så sanna!

Idag kom bonden Per med ny mat till våra hästar. Det var rätt många balar som skulle av hans jättestora vagn. Limus stod längt ner i hagens tryggaste hörn och solade sig, men Jum-Jum stod uppe vid höbingen och försökte pillra loss de enstaka hösilagestråna som KANSKE fanns kvar bland all halm sedan frukosten.

Men när vi började hålla på med hösilagebalarna (de som är öppnade ska ju flyttas längst fram) så vaknade han direkt! MAT, är något som verkligen får honom uppmärksam! Och han kom fram till staketet och tittade och tittade. Han är inte rädd för traktorn då han tidigare har bott på en bondgård, men det är ändå bäst att vara lite på sin vakt så han stod och blåste upp sig.

Varför har man inte med kameran såna gånger!?  

Så länge som Bonden Per höll på med de nya silagebalarna så var ju allt bra, men när han sen greppade tag om två äldre som skulle flyttas så fick Herr Gul bråttom iväg! Hua! Läskigt ju! Han gömde sig bakom höbingen för säkerhets skull!

Själv kämpar jag emot mitt sötsug. Jag lovade mig själv det i nyår, någon måtta får det vara nu. Men fy vad det är svårt! Men det är väl bara att bita ihop antar jag. Godis och glass är numera begränsat till helger och fest. Och så ska jag försöka röra mig mer så att Jum-Jum för tillfället promeneras ganska mkt för hand passar mig faktiskt jättebra. Förhoppningsvis kan de här promenaderna stärka min fot tillräckligt så att jag klarar av att jogga sen. Då blir det joggingturer för mig och Herr Gul.  

Sambon och jag pratar redan om utställningen i sommar. Vi funderar på vem av oss som är mest lämplig att visa den gule. På ett sätt vet jag att min sambo springer bättre än mig och därför har möjlighet att visa en bättre trav hos Jum-Jum.

Jum-Jum har dessutom mognat och är inte alls lika trög och ovillig som i somras, men om Jum-Jum nu mot förmodan inte travar direkt på kommando, eller drar åt sidan i traven (vilket han gjorde för mig) så undrar jag om min kära sambo verkligen har modet att säga till honom att uppföra sig? Vi får prata igenom det och öva!

Nu ska jag kolla in något program som tydliegn var på TV, och sedan funderar jag på att ta ett varmt skönt bad (som kommer avslutas med att jag får ta ett litermått och ösa ur badkaret efteråt, är det värt det?)  

Jag har hållt på med hästar sedan jag var 9 år. Jag har stött på hästar av alla olika sorter och med helt olika bakgrunder. En del hästar har jag tyckt om från första stund och andra har jag aldrig klaffat med.

Sen finns det en liten gul häst... Nytorps Jum-Jum heter han.    

Det är helt otroligt hur mycket det alltid finns att lära. Hur mycket man än tror sig veta så finns det alltid mer vetenskap, mer fakta och mer som inte är som man tror under allt det!

Tack Jum-Jum för allt du lär mig, för att du har tålamod med mig och för att du alltid ger mig en ny chans när jag ger upp!

Jag har en dröm, och jag hoppas att den slår in -att du får stanna hos mig för alltid!  

Nu har jag bytt domännamn på bloggen. Det är liksom fortfarande samma domän egentligen men ja... Alla ni som använder mitt gamla domän ska komma hit ändå så det borde inte spela så stor roll.

För er som vill ha det nya namnet så är det kastrullhaxan.bloggplatsen.se.

Idag ska jag ut och titta till min kära pålle i kylan och ev gå på promenad med honom. Solen strålar från klarblå himel här, men det är rätt kallt. Såg att det dragit sig mot -16 nu, men det var -18 tidigare.

Tävlingen på GRS blev flyttad pga kylan. Nytt prel. datum är 28/3 och det ska, såvitt jag vet nu,  passa oss bra. Morgondagen får jag försöka ta till att övningsbacka mitt ekipage.  

I morgon har jag utsläpp i stallet. Tog ju på mig morgondagen för att jag trodde att vi skulle iväg o tävla. Vet inte om jag ska försöka lasta på morgonen ändå. Jum-Jum måste ju lära sig att det inte enbart är på eftermiddagarna som man kanske ska åka någonstans. Men det lär väl vara -25 grader ute i morgon så man förfryser väl. Och börjar han krångla så nja... Ska diskutera igenom idén med min sambo först.

Tändningslåset på 900an har tydligen gått sönder och det är väldigt trångt och krångligt att byta. Dessutom KALLT som tusan. Bilmekanikern ska ju kolla våran bil (jag kommer alltså bli fattig igen) så då ska jag rådfråga honom lite ang 900an.

Det händer en del grejer här i Gävle nu, tråkiga saker. Bla har det ju varit en del trafikolyckor, bla en dödsolycka. Sambon hamnade i kön som bildades bakom och blev stående i två timmar. Enligt honom var det inte fråga om något annat än en dödsolycka då de bägga inblandade fordonen var ganska illa tilltygade.

Mina varmaste tankar går till de inblandade och deras anhöriga i denna olycka  

Igår brann det i en lägenhet i bostadsområdet intill vårt. Där avled en äldre person. Många varma tankar även i det fallet.

Till sist måste jag bara rapportera om att jag hittade en smiley som pssar in på min bloggtitel!

Ha det fint!

MVH Kastrullhaxan  

swichssss    roooownnn swuuuuus  rooooownnn  chuuuuussss roooownn...

Ja, mina grannar dammsuger!

Nu har jag lösenordsskyddat min bilddagbok eftersom jag inte får vara ifred där.

Jag har ju möjlighet att lösenordsskydda inlägg här på min blogg också och risken finns kanske att jag gör det. Folk är nämligen så löjligt nyfikna och vill dra fördel av än de ena än det andra...

Hur som haver... För er som inte har bilddagboken så är ni väl nyfikna på mitt liv och just nu handlar det mest om Jum-Jum faktiskt.

Vi lasttränar så ofta vi hinner och det är numera min sambo som står för musklerna i det avseendet -det är alltså han som leder hästen.   Och det artar sig -riktigt bra!

Från att ha provat om han kan släpa husse bort till hagen så kliver Jum-Jum in i transporten nästan på egen hand. Inget dragande eller bråkande längre!

Vi har ju mkt tankar och funderingar kring vad vi vill med detta. Förhoppningsvis kan vi börja skicka på honom på transporten utan att vi går med in sen, och att man kan lasta ur genom att ge honom signaler utifrån och han backar.

Allt har sin tid, och så länge hästen går på utan bråk så är jag rätt nöjd, även om det innebär att vi alltid måste vara två vid lastning.

Jum-Jum har nu också fått en egen repgrimma, med grönt i såklart. Jag ägde ju en blå sedan tidigare, men den var inte så rolig att ha o göra med eftersom den är så mjuk... Nu har vi i alla fall en riktig repgrimma och den fungerar kanonbra!

Annars har vi mest bara kallt och en massa snö här i Gävle. Så ingen ville rida idag. Igår red jag och sambon runt sommmarbetena och halvvägs klagade vi bägge två över tår som gjorde så ont så ont! Ärligt talat så känns det som om någon bankat med en slägga över tårna på en!

Så efter att Jum-Jum varit in och ur transporten två gånger utan krångel så fyllde vi min sambos fickor till bredden med godis och så fick han och Jum-Jum springa på banan och leka lite. Och det är helt otroligt att se dem ihop, för trots att Jum-Jum blir så glad och far runt i galopp och ruskar på huvudet av glädje så har han stenkoll på oss människor!

    Jag var inte helt kompis med kameran. Den tyckte att -23 grader var i kallaste laget och helst hade den velat bo inne i min vante hela tiden. (Jag fick faktiskt stoppa in den där en stund för att den skulle fungera som den ska igen)

Men jag lyckades i alla fall knåpa ihop några bilder. Sen vet jag att de inte är så fina rent fotografiskt för att det är så mkt grejer runt omkring som stör. Men jag tycker bara att det är så roligt att jag har en pigg och glad häst -som jag lyckats fånga på kort! Jag har ju haft en hel drös hästar i mitt liv, men det är väldigt få som hamnat på bild "in action" och det är synd tycker jag.

Avslutningsvis får ni en bild på mina två favoritkillar här i världen  ... Jag är väldigt väldigt stolt över dem!  

Jag spyr på folk som ska skjuta nyårsraketer långt före, och långt efter tolvslaget!

Nyligen drog grannarna igång en drös smällare från sitt sovrumsfönster -ovanför vårt sovrum!

Så jag är skitförbannad (har sagt åt dem) och Pyret är jätterädd IGEN!

Nötter -det är vad de är!  

Usch... Jag sitter med så hemskt fula tankar om att de ska bli vräkta någon gång. Det är ju inte första gången de stör oss. Jag är SÅ LESS kan jag lova!