Jag måste bara få berätta om honom, lite mer än vad jag har berättat hittills.

Att han är min stjärna, min pärla och min bästa vän har nog inte undkommit någon som har med mig att göra på något sätt. Att jag älskar honom av hela mitt hjärta är inte heller någon hemlighet.

Nu kanske jag kommer bomba det här inlägget med en massa bilder, ni har kanske sett dem tidigare, men ni får se dem igen!

Här om dagen hade min sambo hand om Jum-Jum. Han åkte dit och pysslade om honom en stund innan han red ut. Medan han står och ryktar så ringer jag, och min sambo hade då sitt headset med sig för att kunna använda båda händerna fast han pratade i telefon.

Antagligen hörde Jum-Jum mig i sambons headset, för Jum-Jum försökte hela tiden nå min sambo och ville pilla på örat där headsetet satt. Jum-Jum är ju något otroligt social och nyfiken och brukar vilja kolla in alla nya saker, men just den här kvällen var han lika extra ivrig.

Jag går ju just nu en Grönt Kort kurs (så att jag ska få tävla i riktiga tävlingar med Jum-Jum) och igår fick Jum-Jum fälja med och agera exempel på hur man lastar.

Jag vet inte om ni alla vet våran lastningshistoria, men den är lång och envis och handlar om trasiga lampor på transporten, avslitna longerlinor och t.o.m en häst som fastnade i ett staket. Inte så roligt med andra ord.

Igår lastade hon sig hur fint som helst, både med mig och med de andra två som vågade prova. Jag är så stolt över honom, han skötte helt och hållet efter regelboken. Han är verkligen en guldklimp!

Och han ställer upp på allt från att följa med mig och tävla, både western, dressyr och hoppning, till att låta små barn rida honom. Och Tilde (som tydligt talade om att hon minsann inte fyllt 7 år än) hoppade faktiskt ett litet kryss med honom förra helgen och lärde sig trava utan att vara rädd.

Sist vi var och tävlade så var inte stämningen på topp direkt, men min fina häst tar med mig in på banan och gör en runda med perfekt elegans och inte ett hårstrå på hindren. Han lyssnade bra (så bra att det faktiskt blev lite vingligt ibland) och galopperade nästan hela rundan.  

I morse hade vi utsläppet i stallet. Vi släppte ut tjejerna ur varmstallet först och lät det vara släckt i kallstallet så länge. Varken Jum-Jum eller Allram sa något om det.

När det sedan blev dags för dem att komma ut så skulle vi byta täcke på Jum-Jum. Så min sambo grejjade med täckena ochjag stod och pratade med Jum-Jum. Jag klappade honom i pannan och berättade att jag var så stolt över honom och att han sköter sig så himla bra.

Och han myser verkligen tillbaka! Egentligen förstår han nog inte ett enda ord av vad jag säger men han känner min sinnesstämning.

Och hur envis och tvärtemot han än kan vara ibland så har han nog ändå en strävan efter att göra rätt. Och han vet precis när jag behöver den där lilla extra puffen, en lugn skrittur eller bara en extra kram,

Han har en massa humor, alltid glimten i ögat och förlåter ens misstag snabbt. Han gör aldrig illa någon med flit (sen blir det tok ibland i alla fall, men han gör det inte bara för att han vet att han kan) och när jag visslar så kommer han 9/10 gånger och möter mig -med öronen framåt.

Man kan inte låta bli att älska en sån här häst, man kan inte annat än beundra honom och ge honom möjligheten att utvecklas.   Det finns många saker som jag säger att jag vill ha. Men det jag är mest rädd att förlora är min häst. Jag har tänkt mig ett långt och hållbart liv ihop med honom och jag tänker alltid göra mitt yttersta för att det ska bli så.

Tack alla ni som gett mig möjligheten att få umgås med en häst som Jum-Jum. Jag tänker då främst på Jum-Jums förra ägare som under väldigt lång tid låtit mig hantera Jum-Jum som han vore min egen, och sedan lät mig köpa honom.

Tack även till er andra som på olika vis ställer upp och hjälper oss. Allt från träning till lån av utrustning och tips om vilka salvor som är bäst mot både det ena och det andra.

/Kastrullhäxan