Usch, jag vill helst bara dra en lång och envis svordomsramsa nu. 

Livet känns plötsligt så eländigt så det är inte sant!

Jag sålde ju Wellingtonen och funderar nu på vilken typ av sadel jag vill ha och har därför bett om lite hjälp.

Mitt i allt upptäcker jag (tack vare andras öppnade ögon) att antagligen är även min hoppsadel för smal. Eller, jag har gjort den för smal genom att stoppa dit padden!

Troligen är den lite för böjd, och då upplever jag att den åker ner på manken. Jag har ju tyckt att den verkat bra, och fick tom hjälp att passa in den för ungefär ett år sedan och fick då väldigt mkt beröm för den.

Nu har ju inte Jum-Jum sagt ett knyst om den här sadeln, och den ligger still. Men fy vad dålig jag känner mig som hästägare!

Och jag har funderat fram och tillbaka på vad jag vill ha och vad det får kosta. Det jag hittat begagnat varkar vara för smalt och ja... Jag vet varken ut eller in längre.

Jag har aldrig utgett mig för att vara expert på sadlar på något vis, men liiiite mer kunskap än såhär trodde jag att jag hade. Framförallt när jag fick hjälp av betrott folk att prova in bägge mina sadlar.

Nej... Om ja ska vara ärlig så känner jag faktiskt för att lägga mig ner på golvet och grina som en bortskämd skitunge!

Löjligt? Ja visst, men det är så jag känner.

Hade jag inte klättrat så högt upp på depressionsstegen som jag gjort, utan varit kvar där nere på botten, så hade jag med säkerhet också lagt mig ner och just grinat!

Hur som helst... Jag ha ringen aning om vad jag bloggat om tidigare. Dagarna går så himla fort just nu. Jga försöker bara bita ihop och följa med. Målet är att klara var dag som kommer och de bekymmer den innebär, och att i slutänden kunna fasa ut min medicin helt och hållet.

Jum-Jum ha rbörjat hosta, riktigt djupt och oroväckande. Antagligen drar han i sig en massa damm i våran hårt ansträngda vinterhage. Det har ju inte regnat på tid och evighet så det dammar ordentligt, och gräs är det inte att tala om. SÅ gud vet vad han drar upp och tuggar på när han inte har hösilage...

Min alldeles egna Ior 

Det slutade i alla fall med att jag insåg att jag behöver ha honom på betet mera så att hans luftvägar får chans att återhämta sig. Mardrömmen är att få en hosthäst med fångbenägenhet!   Så vi fick helt enkelt bygga en liten hage i beteshagen. Allt för att Jum-Jum ska kunna gå där utan att äta ihjäl sig.

  Nu går han ju inte i någon pytteliten del, men den är i alla fall bra avbetad så att han inte kan vräka i sig massor. (Och ja, jag vet det där om avbetat gräs i tillväxtfas och ökad sockerhalt, men det här var det som fungerade för oss förra året) Precis utanför hagen går Mulle och Allram som sällskap så att Jum-Jum slipper känna sig ensam. När Jum-Jums hage blir för hårt avbetad kommer vi att flytta den bitvis åt sidan. Det är tanken i alla fall.

Häromdagen busade vi med hästarna i hagen lite grann. Stefan visade att han kan sitta upp barbacka utan pall. Först visade han på Jum-Jum som kan det som rinnande vatten och sedan provade han även på Mulle. Vi hade ju ingen aning om hur Mulle skulle reagera, men han vek inte ens ett öra!

Jag passade på att ta några bilder med telefonen. De blir ju sådär i kvalitén, men det blir i alla fall fina minnen...

    De har blivit riktigt bra kompisar på den här lilla tiden!

   Mina fina pojkar! Jag älskar er alla tre!   

Slutligen fick jag låna en sadel av Kicki som har Jum-Jums halvbror (samma pappa) + att hon skickade med lite smått och gott till oss. Det var bland annat ett träns med som jag genast förälskade mig i.

Egentligen gillar jag inte smala remmar, men det här tog mig med storm. Jag är kär! Tack snälla Kicki. www.kvasthilda.bloggplatsen.se

Nu ska jag lyssna klart på en låt som jag förälskat mig i och sedan är det raka vägen in i duschen som gäller innan jag ska i säng och sova.

/Kastrullhäxan som ska ta en paus i livet en stund och sova på saken...  

Hihihi... Ingen fattar titeln idag. Men jag har varit hos tandläkaren och jag had einga hål! YES! Jag ska bara vara lite duktigare med tandtråden i fortsättningen. Våran tog ju slut så jag var utan några dagar ( och nu när man är van så är det HEMSKT att vara utan tandtråden!)

Sadeln är såld nu. Den kommer att få flytta till ett nytt hem i Luleå, och jag hoppas att hon som köper den kommer bli lika nöjd som jag var från början.

Själv har jag ingen aning om vad jag ska köpa istället... Om det blir en annan dressyrsadel eller en ny hoppsadel.

Förhoppningsvis får jag möjlighet att prova en massa olika sadlar nu ett tag framöver så att jag verkligen kan känns mig för.

Nu ska vi iväg och handla lite inför morgondagen och sedan vill jag verkligen träffa min häst, eller mina hästar kanske jag ska säga???

Vi får se. Jag ska ha tag i Ronja också och rådgöra med henne hur hennes dag ser ut.

Funderar allvarligt på att bjuda hit dem ikväll :)

Nåja, ha det fint!

/Kastrullhäxan

  Skrev förresten ut bilderna till stallägaren. Just den här bilden gillade hon skarpt! Fin va??? Helt ok för att vara taget med mobiltelefonen i alla fall!

Ser ni att jag grejjat lite med inställningarna på bloggen?

Jag vet inte om det kanske blev svårt att se den vita texten mot det gröna? Säg till så ändrar jag i så fall. (Jag tycker själv, nu när jag sitter och skriver att det ser lite halvdant ut)

Snart är det helg, ÄNTLIGEN! Fast det blir ingen vila och avslappning för mig. Vi ska nämligen ha städdag i stallet. Men det är det värt.

Snart ska jag bege mig till stallet och motionera hästar. Idag är det nog min tur att rida Mulle Meck. Igår vilade de bägge två. Jag tog bara in dem en stund för att de skulle få äta sina mineraler och passade då på att borsta av dem och kolla över dem lite grann. Och aldrig tror jag att Mulle stått så snällt och stilla medan jag borsteade honom. Det gick tom smärtfritt att kratsa hans hovar.  

Mulle fick sig en genomgående rykt så att hårtussarna yrde inne i boxen och sedan klippte jag hans man, eller försökte i alla fall. Upptäckte nämligen att saxen blivit hemskt slö.  

Jag har beslutat mig att sälja min dressyrsadel. En Wellington Elite Fit 4. Hojjta till om ni, elle r om ni vet någon som är intresserad. Jag trivs inte längre i den pga mina korta ben som hamnar uppepå knästöden. Jag älskar sadeln i övrigt, men kan ju inte rida omkring i den utan stigbyglar för jämnan liksom. Och att ha en sadel som mest bara hänger känns inte aktuellt för mig.

Det cirkulerar tydligen sadeltjuvar i Gävle nu. Hua! Man är ju minst sagt orolig. De plockar på sig allt av värde, allt från träns till sadlar och eluppvärmda vattenkar.

Tänk att det fortfarande, år 2011, finns människor som inte förstår skillnaden på ditt och mitt. TRIST!

Nåja... Annars sitter jag mest bara och kikar på min ekonomi. Jag vill ju åka på fjordlägret i Rättvik i sommar, och jag vill att Stefan följer med. Förhoppningsvis är Mulle så pass fräsch och igång att han också kan åka med. Det vore kanonskoj!

Och det verkar som om vi lyckats skramla ihop till det. 

Nepp... Nu har jag inget mer roligt att berätta. Och jag känne rinte för att beklaga mig just nu.

Jag avslutar med en bild på stallägaren och hennes fina unghäst, Alsina.

/Kastrullhäxan      

Mamma har skaffat sig en blogg! Det ni!

Än så länge är den gank torftig, men förhoppningsvis skriver hon massor i sommar. Och förhoppningsvis kommer hon att ta en massa fina bilder från sin Fas 3-plats som vi kan kika på!

Hon ska vara på ett Nybygge knappt 4 mil utanför Skellefteå. Där lever de som man levde förr och det kommer att finnas både djur och teater där under sommaren.

Besök mamma blogg tycker jag. Eller varför inte besöka Skellefteå och Nybygget Rismyren i verkligeheten?!

www.sommartid.bloggplatsen.se

Här i Gävle är det en massa sadelstölder på gång. Skittråkigt! Och man blir ju oroad.. Jag har förvisso inga dyra sadlar, men jag är ändå i fullständigt behov av dem.

Vi pratade om vad som skulle hända om de stal våra hästar... Efter bara några minuter kom vi på oss själva med att fundera på vilken häst de skulle lämna tillbaka först!  

/Kastrullhäxan  

Idag var en sån där dag när man inte borde ha klivit ur sängen.

Det kändes verkligen inte bra, men jag tvingade mig vidare och det visade sig sedan att dagen artade sig bra... Fram till frukost ungefär.

Så värdelöst! Och det har legat som ett grått moln över mig hela dagen.

Skit samma. Nu på kvällssidan var jag och Ronja ut med hästarna en sväng i Hemlingby. Givetvis var det fullt med folk där så hästarna blev lite nippriga. Hade jag vetat det så hade jag aldrig ridit åt det hållet.

Annars är det väl bara ganska tufft omkring oss just nu. Jag försöker fibbla med medicinen och nja... Jag vill ju helst inte ha den, men vet att jag måste trappa ner långsamt. Jag blir bara så trött av den så jag vill helst sluta ta den.

Och så blir jag så less, för jag är ganska säker på vad det är som gör att jag mår dåligt och om jag bara kom ifrån just den biten så skulle jag slippa den där medicinen. Nu tänker jag inte ta upp här vad det är som är problemet, men det är inte bara att vända och gå och slippa skiten. BLÄ! 

Sen har det hänt en del andra saker också. Vi åker på en extra kostnad för hästtransporten bl.a Det känns så trist eftersom vi betalade ganska mkt pengar för den, men det är så det är nu.

Nåja... Nu har jag beklagat mig klart!

I lördags var det Valborg och vi blev bortbjudna till några vänner. Där åt vi lite middag och umgicks och hade det allmänt trevligt.  Gud vad jag njöt av att få vara mig själv för ett tag. Jag kände mig inte konstig eller malplacerad alls, trots att jag var den enda som var nykter.  Såna där små saker betyder så himla mycket!

När det var dags att flytta på traktorn så blev det min uppgift. Jag har inte kört traktor på många, många år och jag har aldrig suttit i en så där modern traktor. Men med lite handledning och instruktioner så fick jag det rätt i alla fall. Jag lyckades tom backa till med vagnen som var bakom.

Vi eldade majbrasa, eller som de säger här uppe, kase. Och killarna hittade mer och mer saker att slänga på och medan de släpade de grejjerna så fick jag hålla hunden. Hunden är dock en riktig buse och försökte ha dragkamp med alla saker killarna hämtade. Jösses vad jag skrattade!  

Rätt som det var så drog hunden iväg åt ett annat håll och jag hängde på. Rätt som det var så ramlade jag nästan huvudstupa över en gammal rockard, som sett sina bästa dagar. Men det slutade i alla fall så bra att jag fick både rockarden (som har bladfjädring) och en speedcart!  

Vet ni vad såna grejjer kostar eller!?!?  

Nu finns det ju visst renoveringsbehov på bägge vagnarna, mendet ska no ginte vara några större bekymmer. Speciellt rockarden tror jag kan bli en kanonvagn att köra efter Jum-Jum.

Jum-Jum och jag har varit ute på tur med vagnen också. Två gånger har vi kört runt Stora Järvsta med Mulle osm sällskap och draghjälp. Vi har skrittat, travat och provat (fast mest av misstag får jag erkänna) att galoppera. Och han har både sparkat bakut en vända, och träffat ena skalmen med hoven. Men han är himla cool och eldar inte upp sig i onödan. Och själva vagnen skrämmer honom inte ett endaste dugg. Den kan hoppa och skramla bäst den vill bakom honom.

Nej... Nu är klockan ganska mkt och jag måte lägga mig i badet. Jag hade helst sluppit, men om jag vill ha några vänner att umgås med så måste jag spola väck hästlukten.

Ha det fint hörrni!

/Kastrullhäxan             

Ett urval av bilder från april månad!

BTW: 1a maj blev Jum-Jum storebror igen. Hans mamma fick sin sista fölis, en hingst som kommer att heta Jubilé.