Jag låter bilderna tala sitt klara språk!

Hela mitt liv verkar handla om hästar, trots att jag numera bara har dem som hobby och inte jobbar med dem.

Det gör mig egentligen ingenting, jag älskar ju hästar och skulle inte vara mig själv utan dem.

Under min djupaste tid av depressionen så var det Jum-Jum som var ljuspunkten i mitt liv.

Hur som helst så blev jag under en period överöst med hästar som ingen annan ville/kunde ha. Dock insåg jag min egen begräsning och tackade nej.

Nu bestämde sig ju min sambo för att han vill ha egen häst, och vi lånade hem Mulle. Ni vet, den där halvtokiga araben som jag visat en massa fina bilder på...

Och nog är det en go häst alltid, men när han inte vill så är det en vilja utan dess like.

Idag skulle han int gå över en träbro (det värsta han vet) så jag fick sitta av och försöka leda honom över. Behöver jag ens säga att han släpade mig därifrån, hängandes i tyglarna? Och när jag efter om och men fick honom att gå fram till bron studsade han ut som en studsboll, landade mitt på bron (där jag stod) och tog ytterligare att jätteskutt över på andra sidan. Pust!

Sedan skulle han inte gå över järnvägen... Läskigt värre! istället backar han ner i ett skapligt dike och hotar att resa sig...Även där fick jag sitta av och då studsande han faktiskt över utan att släpa iväg mig först.

Dock är jag av åsikten att hästar får inte hoppa och landa i sin människas knä, så jag ledde helt enkelt tillbaka honom och lät honom stanna precis framför spåret och då vågade han nosa och titta och sedan klev han över -fortfarande misstänksam men försiktigt, och sedan gick vi tillbaka igen, jättefint!

Då fick han givervis massor av beröm och klappar, för duktiga hästar ska veta att de gjort något som är bra!

Hur som haver, det var ju inte alls det jag skulle prata om.

Idag hade jag fått ett jättefint mail från en bekant från gymnasietiden. Hon arbetar numera som travtränare och har en del hästar i träning. Några av dem har gått riktigt bra och setts på travbanor i större delen av Sverige.

Nu är det i alla fall så att en av hennes hästar har fått problem med hjärtat och därför kan han int elängre prestera på topp. Han skulle fungera utmärkt som någons favorithäst, och om någon vlll ut och tävla lite andra saker (som int eär lika hårt för hjärtat som ett travlopp) så fungerar han bra.

Den här bekanta skrev så fina saker, bla att hon sett hur jag sköter mina hästar och att de är i gott skick. Som jag förstod det så hade hon nog gärna sett att han fick flytta hem till mig, men jag har ju redan två stycken.

Så nu bollar jag det här vidare:

Det finns vissa krav om man åter sig den här hästen (som egentligen borde vara inpräntat i varje hästmänniskas hjärta och hjärna): Man ska ha ett stort och gott hjärta, man ska ha ekonomin att ta hand om honom och framförallt så ska man ha tid. Den här hästen ÄLSKAR att arbeta och är positivt inställd till alla nya saker och utmaningar man ställer honom inför. Han är både körd och riden och kan stå still och vänta om det krävs. Han stressar inte upp sig och är mjuk och fin i munnen.

Han passar både till körning och ridning -han blir det du gör honom till.

Hade jag haft möjlighet så hade jag tagit honom, men jag har redan två att ansvara för och man ska inte stjäla mer än vad man kan bära!

/Kastrullhäxan