Jag hinner bara kasta in ett kort inlägg eftersom jag vet att sambon kommer att vara på hemgång snart och innan dess måste jag ha plockat undan alla saker som jag har i hallen. Jag är världsmästare på att sprida saker omkring mig när han inte är hemma.

Igår var jag till min gamla arbetsplats och åt lunch. Och vilka fina och underbara människor det finns där. En av tjejerna kom ut och gav mig enbamsekram och pratade en stund.

Jag vet att jag eldade upp mig när jag berättade om allt som varit.

Men det var ändå skönt på något sätt.

Ingen av dem som var där kunde förstå hur jag kunde drabbas av en depression. Det var så långt från deras världskarta man kunde komma.

Men så är det... Jag har fått skiten och är på väg att försöka kämpa mig ur den.

Men nu är det ju också såhär, att jag har kommit till en vändpunkt. Jag vet att jag inte kan ha det såhär, och jag vet att det faktiskt finns alternativ. Så det är bara att fortsätta kämpa.

Idag har jag varit ute på tur med hästen. Han skötte sig bra. Sedan släppte jag honom i paddocken en stund medan Allram åt sin gröt. Men Jum-Jum rymde säkert 10 gånger eller nåt. Sista gången klev han bara rakt över grinden och när han fick syn på att jag sett honom så drog han iväg i full rulle runt stallet där han hittade min stallkamrat som drog på en silagepåse med mat i. TOKSTOLLE!

Jaja, jag har i alla fall fått skratta.

Sedan har jag tagit ett riktigt tungt beslut idag. Usch vad jag hatar sånt. Men jag måste tänka på vad som är bäst för mig och vilka konsekvenser saker och ting får.

Så även om det här är riktigt tungt så var det nog ändå det bästa.  

Nu måste jag sluta!

/Kastrullhäxan