Igår hade jag lite otur när jag skulle ta in Vic.
Han sjönk i snön och fick väldigt bråttom framåt. Där stod jag och plötsligt hade jag 700kg häst ovanpå min sko.
Det gjorde riktigt, riktigt ont och jag hade rätt nära till tårarna ett tag.

Idag är foten bättre, lite blå precis där smällen tog och det ömmar när man kommer åt, men jag har inga problem att stödja på foten och det är inga leder, senor eller ligament som tagit stryk.
Men jag har avstått ridningen både igår och idag och min kära vän C har fått rida istället.
Idag satte jag mig i en pullka och åkte bakom. Alla tyckte att det var jätteroligt -utom pulkan som tog ordentligt med stryk och numera kan räknas som en trasig pulka. Hoppsan!

När jag kom hem ställde jag mig i duschen och jag hörde hela tiden hur Julie grät efter mig trots att hennes farmor gjorde allt möjligt för att glädja henne.
När farmor sen skulle gå hem så blev det ytterligare lite tårar, men jag ställde Julie i föstret i köket och då knackade hon på rutan och vinkade åt farmor när hon gick.
Därefter tog jag på henne overallen och la henne i barnvagnen och gick en sväng. Foten gör sig påmind när jag har sko på så det blev inte så lång tur som jag egentligen velat, men Julie njöt och somnade tillslut medan jag kämpade med att få barnvagnen att gå skapligt rakt fram igenom snömodden.
Phu! Det var nästan så att jag bev lite varm i kroppen!

/Kastrullhäxan  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I morse väckte sambon mig 04.30.Sådana mornar undrar man varför man har häst egentligen...Men jag lyckades ta mig ur sängen, krypa i kläderna och få en smörgås i magen.Sambon fixade Julie (gissa om hon var trött!) och 05.20 hämtade vi upp C för vidar...

De senaste dagarna har jag känt att jag balanserar lite grann när det gäller mitt humör.Jag kämpar fortfarande mycket med mig själv. Framförallt den där lilla detaljen att en åsikt om någon som jag har gjort faktiskt inte speglar vad personen som utt...

      En hund som jag hade hand om och som jag saknar otroligt mycket.Även om  hon hade sina sämre sidor så vet jag att jag aldrig får en sån hund igen.Lisa Katinka Johansson.Jag saknar dig hjärtat.  /Kastrullhäxan ...

För bara en liten stund sedan kom jag på att det är 5 år sedan jag var till Fjugesta och hämtade Jum-Jum.Då visste jag fortfarande inte att han en dag skulle bli min alldeles egna eller att vi skulle starta ett SM tillsammans, eller att jag skulle ly...

Eftersom Vickan var här nyligen så fick jag rota ordentligt i arkivet för att hitta en bild på mig OCH en vän.Jag har en förmåga att bara hamna på bild när jag sitter till häst av någon anledning. Jag hittade i alla fall denna:   En bild som är sna...