Det här har, som ni förstår, varit en lång helg. Samtidig som man längtar hem efter sin egen säng, hemlagad mat och barnsäkrade rum så önskar man att det aldrig skulle ta slut.

Ikväll orkar jag inte blogga så mkt, och jag har inte bloggat någonting under själva SM heller då jag dels haft lite knackig uppkoppling och dels inte haft ork.

Min lilla gula traktor har i alla fall burit mig ända till, och igen ett Fjord-SM. Det känns väldigt roligt och jag är stolt samtidigt som det känns så overkligt!
Jag red fram väldigt kort stund, det var varmt och mycket broms i luften. Jumme kändes lugn men lyssnade bra. När vi travade över startlinjen, bort från publiken, så hann jag tänka: "Nu har vi startat SM tillsamans. Nu är det på riktigt!" och så log jag och blev alldeles varm inombords.

Min envisa lilla gula åsna har förvandlats till en liten gul traktor. Godmodig, snäll och tuffar fram överallt.
Den här helgen har vi passerat genom en köldridå (som dessutom var mörk i färgen), travat över träbro och genom vatten. Allt gör han på ett lika lugnt och trevlig sätt.
Dessutom hoppade vi tre hinder, där i alla fall ett var på 80cm och visst, jag var tveksam, men när jag styrde emot så var jag inte sådär rädd som jag brukar vara. Jag vågade lita på att om jag bestämmer mig för att jag vill över -då hoppar han. Och gentleman som han är så gjorde han precis det.

Det finns nog inte så mkt mer att tillägga. Ni vet redan hur innerligt jag älskar honom och ni vet att han funnit för mig genom svårare stunder, känslomässigt, än det här.
Vi är oense ibland, han kan vara en klumpeduns och jag kan vara lite för het i humöret, särskilt när nerverna spökar. Men den här helgen har vi kommunicerat, ställt upp och berömt varandra.

Jag, som sagt att jag ska lägga av med tävlandet, har helt plötsligt bestämt mig för att få Jumme i fyrhjulsvagn och satsa på allrounden (dressyr, brukskörning, precisionskörning och hoppning) parallellt med bruksridningen. En så här fin häst ska man inte spilla bort -särskilt inte när han också tycker att det är roligt.

Jag hoppas på ett SM för vår del även nästa år.
Jättetack till alla er som varit och är en del av Team Jum-Jum, till er som stöttat oss, som peppat mig, som torkat mina tårar när jag nästan tappat orken och som håller varsin tumme för oss när vi är ute på tävlingsbanorna.

Det största tacket vill jag ändå rikta till min sambo som står ut med mig och som varit väldigt drivande för min skull i frågan om SM. "Det är ju det här du vill. Det har du ju sagt sedan vi hämtade Jumme!" har han sagt och sen kört oss land och rike runt för att jag ska kunna uppfylla en av mina stora drömmar.

Tack också till Jum-Jum. Den mest centrala delen och den stora stjärnan i Team Jum-Jum.
Utan dig hade vi inte existerat som ett team. Du har uppfyllt en dröm för mig och du ska veta att vi är många som är stolta över det som du och jag åstadkommit i helgen.
Tack för ditt tålamod med mig.

 
Jag har lov att använda bilden tillsammans med vattenstämpeln :)

/Kastrullhäxan