I morgon är det dags. Efter ungefär 1.5 års uppehåll ska jag tillbaka till jobbet.
Jag misstänker att jag kommer vara riktigt trött i morgon bitti.
Skönt att jag börjar med en tvådagarsvecka innan skolstarten. Jag kan hoppas att det är ganska lugnt så att jag hinner smälta allting.

Men det kan inte vara värre än när jag lämnade jobbet -jag har ju inte hälften så ont i kroppen nu!

Idag blev det nästan 5km i spåret. Gjorde 2.5an på ungefär 30min o var före sambon den här gången oxå, trots att jag tyckte att jag inte gick så fort. När vi sedan möttes vid
spårcentralen beslutade vi att gå 2an tillsammans o då fick sambon ta barnvagnen.
I morgon blir det en vända till, om min kropp håller ihop men det hoppas jag.

Psykiskt har jag känt mig lite låg några dagar, mycket säkert för att jag glömt medicinen på sistone men oxå för att jag velat mer än vad det funnits tid för.
Nu ska jag försöka förlika mig med att Jumme kommer vara någon annans mesta delen av tiden o vi får ses på helgerna. Jag litar på J, annars skulle jag aldrig gå med på det här. Men visst kan jag erkänna att det är svårt att släppa en som jag kämpat så hårt för så länge.

Julie mår bra o har kommit på att hon kan öppna sopskåpet i köket. Jag har fått era en hårsnodd runt så att hon åtminstone inte kan tömma ut soporna men jag är rädd att hon ska klämma sig. I morse öppnade jag skåpet med kastruller bara för att få lite lugn o ro vid diskbänken.
Hon är snäll, men gudarna ska veta att hon har humör! O hon vet vad hon vill.
Hennes farmor kommer att ha fullt upp de dagar som hon ska ha henne för Julie undersöker ALLT hon hittar.

Nej gör ni. Nu får nu sluta snoka i mitt liv till jag har tid o ork att blogga nästa gång.
Jag måste ju sova så att jag orkar upp i morgon.
Natti natti.
/Kastrullhäxan