Ja... Vad tycks?

Vi får väl se hur länge jag kommer se ut såhär =)

[QUOTE]Att ni inte räcker till alltså? Att man inte är bra nog, söt nog etc...[/QUOTE]

De där orden skulle jag kunnat ha skrivit.

Häromveckan klarade jag inte av att vara kvar på jobbet (hade ont) och för mig var det ett sånt fruktansvärt misslyckande.
Jag klarade knappt av att köra hem för när jag stängde bildörren efter att ha satt mig i bilen så storbölade jag!

Ändå vet jag innerst inne att jag inte är vad jag presterar, jag är inte heller min rufsiga morgonfrisyr eller gympaskorna till finbyxorna.
Men känslan av att inte räcka till, att inte ha tillräcklig kunskap, snabbhet eller vara söt nog.
Men varför, varför, jämföra sig med andra?

Jag har aldrig någonsin tidigare brytt mig om vikt, jag har lite form och visst, om något kilo försvann så skulle jorden inte gå under, men jag har aldrig upplevt mig själv som tjock eller så.

Me nu plötsligt är den där lite sträva ytan på mig försvunnen och jag ser alla andra jättesnygga människor i fina kläder. Och vad är jag brevid dem?

*suck*

Det som är mest tragiskt av alltihop är att jag har en sambo som älskar mig så otroligt mkt och det oavsett om jag går upp 3 kg eller ner 10kg. Ändå upplever jag att alla kompisarna (det är ju hans kompisar från början men nu kanske man ska se dem mer som våra gemensamma?) är roligare, snyggare och mer välklädda än jag.

Och när jag känner sådär så känner jag mig så taskig emot honom. För han har ju faktiskt tyckt om mig ända från början med mina former och håret åt alla håll. Han tycker ju om mig även när jag går omkring i mjukisbrallor -osminkad.

Och så går jag omkring och har en liten önskan om att få vara lite annorlunda. TASKIGT!

Vad spelar det för roll? Jag kan ju vara bra ändå!!!

Och så sitter jag och funderar på orsaken, för tydligen kan inget i mitt liv "bara vara" utan det ska finnas något bakomliggande till att allt är som det är (grubbla tror jag att det kallas)

Men vad 29, om jag bara låter det vara så blir det nog bra i slutänden.

Lillan -som ska lägga sig och sova så är självförtroendet på topp när hon vaknar. *gäsp*

Sov gott alla. Imorgon är allt bra igen! =)

En medelålders man kom in på restaurangen idag tillsammans med sin dotter (tror jag det var). De beställer en maxbox med burgare.

Jag gör med dem som med alla andra, säger hej och lyssnar på vad de vill ha och knappar på kassan alltefter de pratar.

När de tystnar frågar jag: "Vill ni ha någor mer?"   eller  "Vill ni ha någonting annat?"

Mitt i beställningen tittar mannen på dottern(?) och säger:

"Hon är från Örebro"  och så nickar han emot mig.

Och jag blev alldeles paff, för jag har ända sen jag kom hit första gången alltid fått höra att jag är från Stockholm !!!

"Hör du det?" frågade jag.

"Ja, Sara här bor i Örebro"

Så... Nej jag är ingen stockholmare. Jag är Örebroare, om ni frågar Örebroarna alltså =)

Idag har jag för övrigt träffat en gnällig tant. Hon tyckte att min kollega inte servade henne snabbt nog. Vilken tur då att jag fannsdär och servade henne istället. (Jag vet inte om jag tror på den historien som hon drog, men jaja..Hon fick sin mat och jag nickade till hennes berättelse iaf)

Nästa vecka är det jobb tisdag, onsdag, fredag och lördag. Ev också söndag men jag har inte bestämt mig än. Vill ju hinna umgås med sambon också.

Idag hade jag lovat att ta en annans tjejs pass så efter en natt med diverse sömnsvårigheter (bara att somna är ju jobbigt för mig nuförtiden) klev jag upp och fick skrapa rutorna på bilen.

Jätteroligt *not* om man inte har någon isskrapa. Så jag fick ta ett cd-fodral (smartaste är ju egentligen att parkera i garaget som vi har men det är jag inte kapabel till än).

Väl på jobbet var det städrundan, göra sallad, skiva tomater, gurka och lök som gällde. Jag hann också pumpa dressing och fixa salladskycklingen innan jag gick på lunch.

Gästerna började strömma in och jag stod i kassan, de allra flesta är jättetrevliga och det är roligt att jobba, men ibland kommer det in barn i 8-årsåldern (gissningsvis) utan vuxet sällskap och det ställer (ibland) till det.

För det första når de inte över disken så de kan inte beställa, det är inte ens säkert att de vet att de måste beställa. Om jag i kassan inte uppfattar det ger jag ut mat som andra gäster faktiskt beställt och ja... Ni förstår senariot.

Idag kom det in en hop med såna här barn, flickor.

Just när de kom fram till mig hade vi inte ås mkt folk och de som grillade sa genast till mig att flickorna inte beställt. Nu ville dessa flickor inte ha något ifrån grillen utan undrade vad en stor pommes och en cola kostade. När jag berättat det valde en av flickorna att bara köpa pommes.

En av de andra flickorna frågade då om colan var gratis (hos oss tar gästerna dricka själv när de äter i restaurangen) och det talade jag om att det INTE var.

Jag frågade nästa flicka vad hon ville ha men hon skulle inget ha för hon hade inte pengar sa hon och så gick de.

Vid det här laget hade det börjat samlas fler gäster och jag fick ganska fullt upp (inte så att jag kände mig jättestressad men det är ju ändå en del att göra) och hade pga detta inte så stor koll p serveringen.

Dessa flickor har då, helt kallt, gått och tagit kaffemuggar och fyller på dricka i. Nu var det ju så att restaurangchefen fick syn på dem och frågade mig om de betalat men de hade ju bara köpt en pommes. Restaurangchefen gick då fram till dem, talade om att det de gjorde var stöld och hotade med att ringa polisen om de gjorde om det. (Men de fick behålla drickan)

Den ena flickan hade ju innan frågat mig om det var gratis och VISSTE att det INTE var det. ÄNDÅ tog de.

En stund senare beställer de ytterligare en pommes och ytterligare en stund senare kommer de tillbaka för en tredje pommes (om jag uppfattade det rätt så har de gått ut från restaurangen en stund och sedan kommit tillbaka)

När tredje pommespåsen är slut kommer de åter igen till kassan, denna gången från vänster sida (de ställer sig alltså inte i kön) De flesta gäster som gör så har något på kvittot som de inte fick med på brickan (tex en dip) eller har betalat för en glass som de fått lov att hämta senare. Jag håller på med en annan gäst när en av flickorna säger:

"Ursäkta. Kan vi få vatten."

Jag svarar då att de får lugna sig (jag är ju faktiskt mitt uppe i en beställning) Ändå står de på sig och frågar igen om de får vatten. Jag upprepar och visar med handen att de får lugna sig, jag har gäster före dem.

Då går de helt sonika bort och börjar TA MUGGAR och ska fylla på med vatten (vatten finns bara inne i köket och det är en hygienzon där de INTE får vara)

En av kökscheferna får syn på dem (och har tröttna på dem eftersom de stör i restaurangen, fnittrar och är lite för högljudda) och eftersom de tidigare var in och tog dricka utan lov.

Hon talar lugnt och sansat om för dem att de får inget vatten (vet ni vad dessa pappersmuggar kostar och hur många av dem som företaget faktiskt ger bort för att folk ska få vatten?!) eftersom de inte kan sköta sig. Hon tar som exempel att de tog drickan.

Genast:

"Det var inte vi!"

"Det var det visst!"

"Men vatten är gratis!"

"Inget här i livet är gratis"

Alltså, det här är några små uppkäftiga unger i 8- kanske 10-årsåldern! Jag undrar just vad föräldrarna hade tyckt om de sett sina ungar bete sig såhär.

Visst, ungar är inte kloka, de är INTE små vuxna, de är BARN. Men att ta, att stjäla saker, måste sitta djupare rotat i den åldern.

De har dessutom ingen lust att plocka bort efter sig, brickor och pommespåsar ligger kvar på bordet efter dem.

Jag skulle kunna berätta om min dag i övrigt, men jag orkar inte.

Ha det nice.

Idag har jag varit och handlat lite grejer på köpis, blev ett par nya skor bla.

Sambon önskade sig en jacka som han tittade på häromveckan, men nu fanns den inte kvar.

Så åt vi lunch därute, bakad potatis med skagenröra *mums*

Nu ska jag ta på mig ytterkläderna och dra till jobbet. Jag lär väl hamna i värsta rusningstrafiken *BLÄ*

Jag hatar att köra bil när alla andra är ute.

Och med rödljusen i den här stan kan man bli tokig för mindre!

I morgon är jg ledig och har Brandy. Och så ska alla hästarna fixar med mat och vatten. Fredag ska jag jobba, men rider Brandy efter det.

Hej svej så länge!

Det gick inte så bra va?

Nä...Det borde ni ha insett. Men så går det när man blundar och håller för öronen.

Vill man inte se sanningen så kanske den inte heller finns just då, men allt kommer ikapp en förr eller senare.

Ja... Jag har det faktiskt rätt bra ändå så jag klagar inte.

Lycka till!

Idag har jag tränat med Brandy. Nyttigt men jobbigt.Misstänker att jag kommer vara riktigt mör i morgon när jag ska skritta ut honom. Vi får väl se.

Bilder kommer längre ner.

Jag kollade på en Wallander-film idag. För er som inte vet det så tycker jag hemskt mkt om Wallander men jag har inte varit så hängiven att jag sett varenda film.

Kollade igenom vilka filmer/böcker som jag sett eller läst och det var de flesta och jag bestämde mig för att se "Hemligheten" idag.

Och vet ni?! (ni som inte vill veta kan ju hoppa över några rader nu) Stefan (Ola Rapace) tog livet av sig!!! Min största favorit av alla i de där filmerna dog! Näää.... Dumma film!!! =(

Ok... Han är snyggare i de tidigare filmerna, när han har kortare hår. Men vilken läckerbit han är! (Min sambo undrade för övrigt hur jag kunde tycka om en sån snurrig människa som han har blivit i filmen Hemligheten, men det är i de tidigare filmerna som jag verkligen gillar honom)

Nåja... Här kommer bilderna på träningen som jag lovade (jag har valt bort de där man ser mina fulaste misstag, men jag har rätt så roliga miner när jag rider tydligen)

Jag kommer från och med nu att ha ringningen avstängd på min mobiltelefon de timmar på dygnet som jag inte vill bli störd.

Eftersom jag har två jobb nu och kan bli blixtinkallad så vill jag inte att det ena jobbet ringer och väcker mig klockan 8.00 när jag slutade på det andra jobbet kl 5.00

Så om ni ringer och jag inte svarar så skicka ett sms istället eller återkom senare. Om det nu skulle vara jätteviktigt och MÅSTE tas NU, OMEDELBART, ÖGONABÖJ och BUMS så ring hem till mig. Ni som inte har mitt hemnummer men tror er behöva det kan ju höra av er så (kanske) ni kan få det!

Idag har jag skickat en ansökan om att få gå med i Hotell- och Restaurangfacket. Vi får väl se hur det blir med den saken.