Livet är rätt ok idag.

Jag har lyckats klampa rakt in i en kartong som innehållet gräddfil. Ja jag blev kladdig.

När jag skulle åka hem glömde jag var jag parkerat bilen och gick åt fel håll. Haha, klantigt.

Pyrets försäkringsbolag har trasslat till det och skickat alla papper till min mamma och skrivi att det är Pyrets lillebror som skadat sig. Mamma fick ringa och rätta dem.

De hade iaf satt in pengarna på rätt konto (mitt)

Jag skrev mitt personnummer på alla kvitton jag skickade med, är det inte lättare att knappa in det i datorn än att skriva efternamnet? (För det är antagligen så de har gjort eftersom det blev fel)

Det här är våran tvättstuga klockan 7 i morse. Jag trodde att jag drömde först men jag filmade det genom vårt köksfönster.

Var sitter den?

Jag har inte lyckats hitta den utan stretar på så fort någon frågar om hjälp. Självfallet och glasklart ställer jag upp i vått och torrt, jag svarar ja, ser glad ut och gör allt som jag blir bedd om. Hinner jag så gör jag lite där till.

Men jag orkar inte längre:crazy:

Jag vet att så många ser mig som den "lilla" starka kvinnan som står rakt trots motstånd. Och jag vet att jag läst att många stormar gör trädet starkt.

Men jag är faktiskt inget träd, och om jag nu vore det så är det någon/något som håller på att fälla mig.

Jag försöker hålla modet uppe, eller som någon annan kanske skulle säga, hålla näsan över vattenytan. Men styrkan tryter nu... Jag får ju inte ens sova längre! Jag är så glad om jag ens lyckas somna.

Vet ni hur glad jag skulle få vara om jag fick gå och lägga mig och vara riktigt trött? Ni vet sådär trött att man inte orar hålla ögonen öppna.

I går kväll kunde jag inte somna utan gick upp och sysselsatte mg med annat i ungefär en timma, sen gick jag tillbaka igen och lyckades somna efter n stund. Tack och lov för min sambo som vill ligga nära och hålla om mig.

Men jag har vaknat stup i ett. Jag har inte varit rädd för att försova mig (det är väldigt ovanligt att jag gör det) men jag har undrat hur jag ska orka :crazy: med hela dagen.

Det gjorde jag inte, efter tre och en halv timma gav jag upp och bad att få gå hem. Jag mådde så dåligt, hade ont i magen och mådde tidvis lite illa. Hela kroppen värkte, det kändes som om hela jag låg i kläm.

Jag ringde mitt andra jobb och sa som det var "Jag kommer inte, ledsen"

Sen satte jag mig i bilen och grät...

Jag vill ju så gärna att det ska fungera, jag vill vara uppskattad och omtyckt, men dag två kraschar jag och orkar inte mer...

Ändå hittar jag inte roten till det onda. 

Tänk att livet kan vända så fort...

För några veckor sa jag till sambon:

"Inget i livet är gratis, nu har jag haft det så bra ett tag, jag har allt jag vill ha och behöver. Vad är priset?"

Nu undrar jag: Är det här priset?

Om någon hittar mitt välmående så vänligen skicka det till mig, tack!

En människa -det är jag.

Två jobb -det har jag.

Så om ni vill träffa mig så kan ni boka in det LÅNGT i förväg, eller möta mig de timmar jag har emellan jobben då jag antagligen är jättetrött.

Vet ni hur jag fick jobbet?

Jag skickade en ansökan i somras, berättade kort om mig själv och vad jag har för utbildning (den är relevant för jobbet också kan jag tillägga)

Det sista jag skrev före "MVH...." var:

"Ni kanke inte har någon tjänst aktuell just nu, men kom ihåg mig i höst när alla ligger magsjuka."

Och tydligen så fungerade det...

Det var igår, men mitt huvud är så fullt med jobb att jag inte har hunnit något annat.

Du får förlåta mosters demens.

Här får du en skojig film att titta på i alla fall.

GRATTIS!!!

Eller?

Man är lite förvirrad ibland, men mn måste komma ihåg att man lever här och nu.

 I morgon ska jag jobba, men innan jag åker måste jag ringa FK och kolla så allting har blivit rätt.

*suck*

_________________________________________________________________

Varför dör ni i mina drömmar?

Snart är jag ensam kvar... =(

Nu har det blivit lite förändringar i lägenheten.

Soffan plus en fotölj har flyttat hem till Stefans brorsa och den andra fotöljen har fått flytta in i vardagsrummet.

In i vår lägenhet har det istället flyttat en hörnsoffa, som inte alls står i hörnet =)

Stefan har trött på sitt rumsbord också så det fick flytta upp till hans mamma och så komrumsbordet som jag hade i Närke, och som stått i källaren tills nu, upp i vårt vardagsrum.

Plötsligt blev mattan vi hade enorm så den har vi bytt ut idag.

Rummet känns jättestort nu och vi spånar på om vi ev ska skaffa en fotölj nu igen.

Ska försöka lågga in en bild.